Fantasy-historia, har tyvärr ingen aning om vart jag ska ha den, så den får ligga med alla Harry Potter - historier. Den handlar alltså inte om Harry Potter.

Den stora borgen uppe på kullen som höjde sig över staden var verkligen en fröjd för ögat.Även fast den kanske var lite väl gammalmodig, så arbetade tjänstestaben, som innefattade allt från trädgårdsmästare till små pigor, hårt för att göra borgen, och dess ägare rättvisa.

Borgen hette Tohn Robeyn, efter släktet som ägt markerna i flera sekler.Nästan lika länge som borgen stått där och vaktat över staden med samma namn.

Tohn Robeyn var en av de äldsta borgarna i östra Angalien, där den låg, bekvämt belägen mellan gröna kullar och blandad barr och lövskog.Den var byggd efter den gamla Khil-metoden, och hade därför hela åtta cylinderformade och tjocka torn.Fyra på östsidan, och fyra på västra.Riktigt glas satt i de många fönstrena, som lorden ganska nyligen låtit förstora.Innan hade de bara varit små gluggar.Ingen vallgrav fanns, borgen låg ju i ett fredligt område, och Angalien hade inte varit i krig på över 500 år.Gröna växter klängde uppmed fasaden på alla sidor förutom den sida besökare togs emot vid.Inne på borggården stod ett par skjul, och tjänarna skyndade fram och tillbaka.Alla var spända.Lady Robeyn skulle föda sitt tredje barn nu i dagarna, och alla bad för den vackra kvinnan.

"-Raska på nu, pojkar! Vi måste hitta ett härbärge, eller iallafall en sjö innan skymningen faller."

Lobe höll in sin gamla gråa häst, och vände sig om.På den dammiga lilla vägen bakom honom kom hans två pojkar, Ahis och Cemi lunkade.Egentligen var det inte hans, utan de två tioåriga barnen hade han hittat i slummen vid hamnstaden i Zendarien.Han hade räddat dom från en säker död, var det för fyra år sedan , och låtit dom följa med honom.Nu hade de iallafall fyllt tio, båda två, och de tyckte om Lobe lika mycket som de tyckte om varann.

Ahis var den kvicke, alltid hade han någonting på gång, sprang hit och dit hela tiden, och pratade mycket.Han var ljushårig, vilket var underligt med tanke på att han hittats i Zenarien, och hade bruna ögon.Inte så lång, och ganska magert byggd, även fast Lobe fött upp dom med riklig och fet mat under de fyra åren.Cemi var lite lugnare.Han hade helt kolsvart hår, och var lite mörkare i pigmentet.Stora mörka ögon hade han också, med täta ögonfransar.Pojken var lite mer kraftigt byggd, och bar det mesta av örtförrådet de släpade på åt Lobe.

"-Lobe! Vi har snart gått tre fjärdingsväg! Det är vår tur att rida!"

Lobe var en örtförsäljare och kringridande läkare, eller det var iallafall det han själv utgav sig för att vara.Han höll på att lära upp Ahis och Cemi, så som hans läromästare lärt upp honom, för väldigt länge sedan, då han själv var en pojk.

Nu, i nödens år 1020, i Tredje Tidsåldern, var han dock en gammal man, men med ungdomens kraft lysande i sina vänliga ögon.Hans gråa, ganska långa skägg passade till hans lika gråa, men inte fullt så långa hår, och hans slängkappa, var också den grå.Det passade till hästen, tyckte han.

Lobe hoppade av hästen, tog tag i grimman, och väntade in pojkarna.

"-Vi ska ändå stanna strax, sa han. Det ligger en stor sjö här, Skalgern tror jag bestämt att den heter, där ska vi slå upp våra tält."

Det lilla sällskapet fortsatte att gå, och snart så de sjön breda ut sig.Den var stor, man såg nästan intetill andra sidan.Det växte pilar vid vattengränsen, och det låg ett lugn över området.

Lobe såg ner på stället där han brukade spänna upp sitt tält, och innan han hunnit blinka, hörde han Ahis röst.

"-Det sitter någon där."