Okej... det här är min absolut FÖRSTA fanfic... innan har jag bara skrivit längre berättelser, sådana som blivit så långa att jag inte orkar fortsätta dem... rekordet är 280 a4 rodnar jaja, var snälla mot mig nu ;) och jag hoppas på en del kommentarer...

Kapittel 1

Ett stormigt gräl hördes över nejden, folk utanför hade stannat och tittat på det rangliga huset (om de kunnat se det) men som det nu var så kunde endast trädgårdstomtarna tala om att det var hemma hos familjen Weasley som det bråkades och stod i.

Familjen Weasleys kök som ju var ett väldigt normalt kök (ur trollkarlar och häxors sett att se på saken) var för tillfället centralpunkt för grälet. Mrs Weasley stod vid spisen, iförd sitt rutiga förkläde.

På bordet satt Ron (trotts att han mamma hundra gånger talat om för honom att han INTE fick sitta på bordet) och i varsin stol satt tvillingarna – Fred och George – de båda satt och fyllde i en blankett över nödvändiga ingredienser som de skulle behöva till sina nya buskolor och andra påfund.

"Men mamma! Kan jag inte få bo hos Hermione då? De har ett gästrum och jag kan..".

"Slut diskuterat Ronald Weasley!" Väste mrs Weasley samtidigt som hon med en irriterad knyckning på handleden hällde i lite salt i den kokande grytan som de skulle ha till middag.

Anledningen till deras gräl var att en semester planerades, Ron hade flutit perfekt in i rollen som motspänstig tonåring – han ville INTE spendera två hela veckor med sin familj... speciellt inte då han genom att vara med dem missade två quiditch matcher med sitt favorit lag.

Fred och George skrattade åt sin yngre bror, de å sin sida hade ingen anledning att vara oroliga för att bli med dragna på någon fåning familjesemester – herre gud, de hade ju sitt företag att sköta!

"Skratta lagom" sade mrs Weasley farligt och spände ögonen i tvillingarna: "ni ska minsann också med!"

"VA!?" Utropade Fred och George i en mun: "Vi har ju en hel butik att sköta!"

"Ta ledigt i två veckor då, ni ska med!" Fräste mrs Weasley: "Jag lämnar er inte ensamma i huset under de här omständigheterna som råder! Med Ni-Vet-Vem sökandes efter alla som är trogna Dumbeldore"

"Vi är faktiskt inte två år längre!" Protesterade Fred ljudligt.

"Nej – vi var myndiga för ett år sedan – minns du? Vi fyllde ju för sjutton nitton för bara tre veckor sedan!" muttrade George surmulet och försökte att inte bry sig om Rons skadeglada min.

"Ni följer med – där med basta!" Sa mrs Weasley och slevade irriterat upp köttgrytan i respektive familjemedlems tallrik: jag vill inte att ni är här ensamma d Ni-vet-vem är starkare och farligare än någonsin – jag vill att hela familjen är samlad om det skulle hända något."

"Då kan vi ju lika gärna flytta in på Dumbeldores kontor d" muttrade George: "eller varför inte göra som förra året och bo i Ordens högkvarter?"

"Nu har jag fått nog av den här diskussionen" sade mrs Weasley: "alla som bor under mitt tak ska med."

"Trädgårdstomtarna också?" sade Fred lågt: "och spöket på vinden?"

"Förlåt?" Sade mrs Weasley farligt.

"Åh inget" sa Fred ironiskt: "jag bara undrade vart vi skulle ta vägen – för på dig låter det som om vi inte ens kommer att stanna kvar i England."

Det blev tyst ett tag, mrs Weasley hade tydligen inte tänkt svara på det, kanske visste hon inte ens själv vart de skulle ta vägen ännu, eller så visste hon men inte ville säga av någon annan anledning. Alla fyra i rummet föll in i egna tankar ett tag, sedan lyste Ron upp och sa:

"Mamma! Kan vi inte åka till U.S.A.? Hermione var där för någon månad sedan – det verkar så HÄFTIGT!"

"Eller Italien!" Skrek Ginny som nyss kommit nedtassande från övervåningen, hon hade nyligen tagit ett bad för hennes hår var vått och hon gick omkring i sin fyra år gamla och något för korta morgonrock: Jag skulle älska att få åka till Italien."

"Äh, U.S.A. – Italien?" Fnös George: "jag skulle tycka det vore coolt att åka till Australien – jag har hört om en ny sorts förbannelse som Aboriginerna upptäckt."

"Åh! Australien? Förbannelser?" Sade Fred och himlade med ögonen: "Jag skulle vilja åka till det nya centret för skämtartiklar som öppnat i Japan."

"Nej vet ni vad!" Fräste mrs Weasley: "tror ni att jag och er far är gjorda av pengar?"

"Nej men..." sa Fred.

En genant tystnad lade sig över köket, mrs Weasley ställde fram deras tallrikar på bordet, det fanns plats för nio personer, men det var endast dukat för sex stycken. Bill och Charlie hjälpte (på varsin front) orden med olika uppdrag – hemliga uppdrag – ingen i familjen visste vart de var eller när de skulle dyka upp igen... och Percy familjens stora besvikelse hade ingen hört av på länge...

"Hallå! Nu är jag hemma!" Ropade mr Weasley då han klampade in genom dörren: "Och biljetterna med båten över till Stockholm är bokade!"

"Men så underbart, jag ringer och informerar Gudrun omedelbart!" sa mrs Weasley och kysste sin man på kinden. Men resten av familjen Weasley bara stirrade, efter ett tag utbrast Ron:

"Ska vi till Stockolm? Ligger inte det i...?"

"Sverige?" Fyllde Ginny i: "ska vi på semester till Sverige?"

"Ja hjärtat" sa mrs Weasley.

"Coolt, jag har aldrig sett stockolm" sa Fred.

"Vi ska inte till Stockholm, vi ska ut på landet" sa mrs Weasley: "frisk luft och orörd natur!"

"Underbart" sa Ron sarkastiskt: "i Sverige ska det ju vara tjugo minusgrader året om och dessutom ska det finnas isbjörnar där – KUL otroligt KUL!"

"Nej vet du vad Ron!" Fräste mrs Weasley: "enligt en SÄKER källa så ska det vara tjugotre grader varmt i Sverige just nu!"

"Säker källa" fnyste George: "hurdå säker källa?"

"Gudrun – min väninna vars morföräldrars hus vi får låna har kontakt med sin systerdotter som för tillfället bor i stugan och ska göra det under hela tiden vi är där, och hon har sagt att det är ungefär tjugotre grader varmt ute!" Sade mrs Weasly och stirrade farligt på resten av familjen.

"Jippi! Nu ska vi bli barnvakter ocks" fnös Ron och började demonstrativt äta"

Okej... så vad tycker ni? Bra/Dåligt? Snälla berätta!

och förresten... jag har redan nästa kapitell klart... moahaha får se hur deras semester blir ;P