Smärtan kändes i hela kroppen, han var inte beredd på det. Det här hade varit hans dröm sen han varit liten, att gå i sin fars fotsteg. Men han hade förändrats. Det var inte längre hans dröm, det var något annat för honom nu. Ett straff? Ja, något sådant. Draco vred sig som en mask, men han förmådde sig inte att skrika. Smärtan satt som en sten i bröstet, och han andades tungt och rossligt.

Han hörde steg i golvet, och bara några sekunder senare öppnades dörren till hans rum. Hans mor hon in i rummet, och tappade sen porslinet som hon höll i. Hon kollade förskräckt på sin son, och kollade sen upp på mannen som stod där bredvid honom, och kollade uppmärksamt på förvandlingen.

Draco hade slutar vrida sig nu, och låg nu på rygg. Bröstkorgen höjdes och sänktes snabbt, men han bröt aldrig ögonkontakten med den bleka mannen som gjort det mot honom. En ensam tår sökte sig ner från hans öga, för att sen dö vi hans överläpp. Hans far tog ett steg fram, och sparkade pojken hårt i sidan.

"Malfoys gråter inte!" sa han skarpt. Han gick stormade ut ur rummet, och sprang sen ner för trappan. Draco kunde avlägset höra honom transferera sig bort från huset.

Narcissa nästan kastade sig ner på golvet bredvid sin son.

"Jag önskade dig aldrig det här, min son, jag ville aldrig se dig såhär…" sa hon bara, och lämnade sen rummet. Draco kollade försiktigt på sin vänstra arm, och fällde sen ännu en tår.

Märket.

Sjätte året på hogwarts. Draco hade längtat. Förut hade han sett på hogwarts som enbart en skola, inget annat. Men nu började han inse fakta: Hogwarts var inte bara en skola, det var hans hem. men det skulle ingen av hans vänner i Slytherin få veta. Han skulle fortsätta vara den arroganta typ som han alltid varit.

Tåget rullade in på stationen.

Draco hade fått åka till stationen tidigt den dagen, eftersom att hans föräldrar skulle jobba, och han fick enligt lag inte transferera sig själv.

Än.

Draco var ensam på Kings cross. Ingen annan från skolan hade tagit sig in genom portalen än. Tåget tuffade härligt, och stora moln av rök spred sig runt det svartröda loket. Han reste sig upp från golvet som han suttit på de närmsta tre timmarna, och gick ombord på tåget för att hitta en bra plats. Inte för att han skulle behöva leta så värst mycket, han var ju trots allt ensam där. Han valde en plats långt bak, då var chansen större att han skulle slippa Crabbe och Goyle, de brukade ta första bästa kupé längst fram i tåget.

Han var i den bakre vagnen när han hittade en bra kupé, den passade honom. Han öppnade upp dörren, och kastade sen upp väskan på hyllan. Han slog sig ner vid fönstret. Han såg att det började strömma in mer och mer människor på perrongen, och han suckade ljudligt när han såg Crabbe och Goyle svassa in.

Dom hade tydligen överlevt en sommar till.

Draco var trött. Han beslöt sig för att sova en stund. Han slöt ögonen, och somnade nästan direkt. Drömmen som han hade den dagen hade hemsökt honom under en längre tid. Han var fast i ett mörker. Mörkret tycktes inte ha något slut, hur långt han än gick, så föll mörkret bara svartare och svartare.

Sen vaknade han.

När han öppnar ögonen den gången så möts han av två ansikten. Slytherins dumburkar. Crabbe viftade med ena handen framför hans ansikte, som för att säga hej. Draco vart tvungen att le lite. De kanske var otroligt jobbiga ibland, men de var hans bästa vänner. Crabbe såg nöjd ut, och lutade sig sen tillbaka, och tryckte i sig en och en annan chokladgroda.

När alla hade kommit till rätta, och förstaårseleverna sorterats in, skulle Dumbledore hålla sitt årliga tal, ännu en gång.

Draco log.

Han hade aldrig varit så glad över att vara där igen. När Dumbledore avslutat sitt tal, blomstrade maten upp på alla faten, och alla elever i salen tog för sig av festmåltiden. Draco hade ingen stor aptit, men han åt i alla fall lite kyckling, och några potatisar.

Sen reste han sig och gick. Han hade inget att göra där om han ändå inte åt. Draco började vandra ner mot fängelsehålorna, men insåg snart att han inte kunde lösenordet för att komma in. Han suckade, och vände sig sen om, och gick runt i slottet. Han gick och strosade, kollade på alla tavlor som hängde på väggarna som han aldrig lagt märke till tidigare. Han fortsatte att vandra runt, i korridorer som han aldrig gått i tidigare. Det var skönt att vara tillbaka!

När han skulle svänga in i en krök, krockade han men någon, och föll hårt i backen, med bakhuvudet ner i det kalla stengolvet.

"Aj!" sa han stelt. Han tog sig för bakhuvudet, och försökte ta sig upp. Han fick ställa sig mot väggen för att inte ramla igen. Han sträckte ut handen mot den han krockat med. Han såg inte tydligt, smällen hade orsakat svarta prickar som störde hans synfält.

"Hur gick det?" frågade den andre personen. Han hörde på rösten att det var en tjej. Det han kunde urskilja var brunt hår, och en svart kappa. Var inte det ett gryffindormärke?

"Det är okej…" sa han. Han satte sig ner, och när synen kommit tillbaka helt, så såg han vem han hade krockat med. Han hade anat det tidigare, Granger.

"Granger, vad gör du här?" sa han med sin lömska, något hårda underton.

"Vadå då, får inte jag gå omkring här eller?" sa hon och blängde argt på honom.

"Äsch, jag drar…" sa Malfoy hatiskt.

"Bra" sa hon bara och gick. Draco skakade på huvudet. Den tjejen skulle behöva lära sig att slappna av lite. Han strosade vidare. Han hörde röster, och gick för att kolla efter. Det var förstaårseleverna och prefekten från Slytherin. Draco hakade på dem, och följde med dem till uppehållsrummet. Lösenordet var "sarghacka" och Draco gjorde allt för att lägga det på minnet. Han gick direkt upp till sin sovsal, och gick och la sig. Han hade ingen lust att göra någonting. Han ville bara omfamnas av mörkret som han visste skulle dyka upp i hans dröm.