Del ett
Se fjärilsvinges slag
i alla himlar fara
se alla ögon
blinka stjärneljus
låt livet komma nära
se mig för här är jag
min enda längtan nu och här
älska mig för den jag är
/Älska mig, Ainbusk Singers
Hela Grimaldiplan nummer 12 ligger tyst, så när som på några dova snarkningar (troligen från Ron) och svaga hoanden (säkert från Piggy och Hedwig). Klockan är strax efter tre på morgonen och alla sover utom en person, Harry James Potter.
Harry ligger tyst på sin säng och lyssnar till nattens ljud och tittar ut i mörkret och försöker bilda egna stjärnbilder. Han gav upp för länge sen med att hitta de få stjärnbilder han faktiskt kan.
Helt plötsligt knackar det hårt på dörren. Den svarthårige hoppar förskräckt till. Han ligger tyst ett tag och lyssnar efter flera knackningar och funderar på om han hoppas på att det är inbillning eller inte. Nej, där är dem igen. Han reser sig ur sin varma säng och smyger ut i hallen. Från trappavsatsen kan han urskilja två mörka figurer.
En röst säger åt honom att han inte ska bry sig om det och låta det knacka. Att han inte vet vem som står därute.
Men en annan säger att han ska öppna för det är bara ordermedlemmar som känner till huset.
Han bestämmer sig för att lita på den sista rösten. Sakta och tveksamt närmar han sig dörren. Kommer fram till den och öppnar.
"Potter flytta på dig och stå inte där som ett fån!" Fräser Snape och knuffar sig in. Han håller om midjan och stöttar upp Malfoy. Vilken stönar till när Snape rör sig lite för fort. "Säg åt Lupin att kalla hit alla i orden. Och säg åt honom att de antingen tar hit sina familjer eller säger åt dem att fly. MaCain har bytt sida och avslöja alla!"
"Och varför skulle MaCain göra en sådan sak? Det var ju han som sa… Åh." Remus träder fram ur skuggorna och verkar fatta varför MaCain skulle kunna byta sida.
Snape släpper Draco så denne kan sätta sig ner och själv går han fram till Remus och de börjar prata lågmält med varandra. De vänder sig mot Malfoy några gånger och Harry gissar på att de diskuterar vad de ska göra med honom.
"Jag tar upp honom till mitt rum…" Säger Harry tveksamt. "Jag tar med honom dit och så kan han vara där tills allt lugnar ner sig. Ingen behöver veta att han är här."
"Okej Potter, det är en bra idé. Ta med honom. Det kommer vara fullt med folk här i huset snart. "Om Harry inte tarmiste om det så ser Snape tacksam ut.
Harry hjälper Draco upp och stödjer honom upp på sitt rum och lägger försiktigt ner honom på sin säng.
Draco verkar ha svimmat av, av smärtan.
Harry börjar försiktigt att klä av Draco för att ordentligt kunna se alla skadorna.
Den svarthårige ser några djupa sår sen är det mest bara brännsår, halvläkta sår och blåmärken.
Försiktigt känner Gryffindoraren över Dracos bröstkorg för att han inte har några brutna revben.
Känslan av Dracos hud under hans fingrar får Harry att rysa till och hans hjärta att bulta hårt. Huden är mjuk och kall.
Häftigt rycker han bort sin hand och drar upp täcket över den medvetslösa kroppen.
Vad i Merlins namn håller han på med och framförallt vad tänker han på?
Harry drar häftigt för förhängena för att göra det mörkt och tyst för Draco. Han drar så häftigt i tygstyckena att han sliter ner dem från sina fästen.
"Reparo", mumlar han irriterat och viftar lite med staven och tyget lagar sig själv och mörklägger sängen totalt.
Ur garderoben tar Harry fram lite kläder och byter om.
Ute i korridoren springer personer som yrahöns. Han smiter ut ur sitt rum men måste genast pressa sig mot dörren för att inte bli nertrampad. Han kastar sig in i folkmängden och undviker smidigt att inte bli nedtrampad.
Han hälsar flyktigt på Mundungus men stannar inte för att prata. Han har ingen lust till att prata med det svinet. Mundungus verkar inte ha någon lust att prata med Harry heller.
Ur ett av rummen hör han Kingsley Shacklebolts mörka stämma. Och går in dit.
"Vad händer?" Mumlar Harry lågt när han lyckats tränga sig fram till Kingsley.
"Voldemort vet om varenda liten lus som är med i ordern. Alla ordermedlämmar och några frivilliga är här i huset resten har flytt landet…" Förklarar Kingsley lågt och tittar sig nervöst om kring.
"Moody, Tonks och Bill leder de grupper som har flytt och ser till att ingen råkar illa ut. Alla tre är utspridda är med ett visst antal i varje grupp. Remus tyckte det var en bättre idé att de var utspridda och att det bara är Moody som vet vart hans grupp är på väg och Tonks vet vart hennes grupp är på väg och Bill sin. För att vi ska vara säkra på att det är några som klarar sig." Kingsley gör en paus och tecknar åt Harry att följa med. "Vi går ner i köket. Molly har förbjudit alla att gå in i köket. Hon rasar på alla som försöker komma in."
Harry följer efter Kingsley mellan alla personer. Han hälsar till höger och vänster. Blir stoppad av Fred en kort stund. Han frågar om han kan placera några personer i Harrys rum för det börjar bli ont om plats.
Harry skakar beklagande på huvudet och viskar snabbt att det är för mycket hemliga grejer i hans rum för att kunna låta några andra personer än han själv och de närmaste komma in där. Ber honom istället att vakta hans rum och inte låta någon annan komma in där.
"Ajaj kapten!" Fred gör en snabb honnör innan han snabbt försvinner in i mängden på jakt efter sin tvillingbror.
"Molly det är bara jag", Bullar Kingsley när han öppnar köksdörren. "Och Harry."
"Åh Harry lilla vän. Är du hungrig?"
"Nej. Tack ändå."
"Harry va bra. Sätt dig." Remus tittar trött upp från köksbordet.
"Vad ska göras? Och vad händer?"
"Det första är att se till att vi vet vilka som är här och att det är de. Jag tror inte att Du-vet-vem har räknat med att vi flytta alla redan nu ikväll. Han vet nog inte ens om att vi vet. Så vi har en chans att alla klarar sig ut ur landet. Vi har ännu inga planer på hur vi ska göra. Vi får vänta in Moody, Bill och… Tonks", Han ser plågad ut när han nämner hennes namn, "kommer tillbaka. Det enda vi kan göra är att se till att alla får plats och att det bara är personer som ska vara här som är här. Snape, Kingsley och Moody, när han kommer tillbaka, får hålla i "uppdrag kolla personer är dig själv"." Remus håller fast Harrys blick. "Förstår du? Bra, du kan sprida det vidare till Hermione och dem men se till att ingen annan hör. Gör det så diskret som möjligt."
Harry nickar och vänder sig om och lämnar köket. Han hittar Ginny och Charlie utanför dörren och säger åt dem att de behöver ta ner fler madrasser och att de ska vänta där uppe.
Utanför sin egen dörr hittar han Fred och George precis som han trodde och sagt åt dem att göra.
"Vinden, madrasser, nu och vänta sen." Fred och George fattar vinken.
"Visst Harry vi…"
"… ska bara fixa lite…"
"… med dörren ingen…"
"… kommer kunna ta sig in här sen…"
"… Knappt du heller." Fred flinar åt honom och de vänder sig mot dörren och George tar upp något ur sin ficka.
"Neville!" Harry höjer handen när han får syn på sin skolkamrat i andra änden på korridoren. Han joggar fram till honom. "Har du sett Hermione och Ron eller några annan i DA?"
"Jag tror att Hermione och Ron är i Rons rum. Men de andra tror jag har flytt landet. Jag har i alla fall inte sett till någon annan."
"Okej. Bra kom med."
Harry finner Hermione och Ron i Rons rum, ihop trängda i ett hörn."
"Kom."
Hermione och Ron klättar villigt över alla andra och följer med upp på vinden.
När Fred och George tillslut dyker upp kastar Hermione och Charlie ett gäng förtrollningar runt om i rummet. När det är klart så börjar Harry berätta allt som han vet.
"… Men varför skulle MacCain förråda oss?"
"Han fick tydligen betalt", Förklarar Charlie.
"Varför litar vi på Snape?" Frågar Ron.
"För att Remus gör det. Han vet vad Dumbledore har planerat. Vi får helt enkelt bara lita på honom." Svarar Harry.
"Men vad ska vi göra?" Frågar Neville.
"Vi kan inte göra något just nu."
"Kommer ingen få veta var alla har flytt?"Frågar Ginny.
"Nej. Det är för deras egen säkerhet."
"Jag sticker ner i köket och ser vad som händer", säger Charlie.
"Vänta. Alla måste komma ihåg att mitt rum är förbjudet område för alla andra. Om ni ser någon som försöker ta sig in stoppa dem."
Charlie nickar och går.
"Hur ska vi göra när vi är tillbaka i skolan?" Frågar Hermione.
Fred och George tittar på varandra.
"Överlåt det helt och…"
"… hållet till oss…"
"… vi har en plan."
Harry sneglar mot Hermione och hon rycker lite på axlarna.
"Okej… Men komihåg att säga till någon, Remus, Moody, Kingsley, Molly, Arthur, Tonks, om ni ser något konstligt. Okej?"
Alla nickar och vänder sig mot dörren.
"Eh… Hallå? Madrasserna, det vara inte bara en liten utflykt vi gjorde, vi måste ta med oss madrasser också de behövs." Harry ler mot dem alla och tar tag i fyra madrasser.
….
Han går undan för alla. Orkar inte prata med några andra vill vara ifred.
När han kommit in i sitt rum efter att ha tagit sig förbi tvillingarnas påhitt, går han raka vägen fram till sin säng för att försäkra sig om att Draco verkligen finns och att han verkligen ligger i hans säng.
Med lätta fingrar rör Harry Dracos hud för att verkligen, verkligen försäkra sig om att Draco är verklig. Förvånat tittar han ner när Draco rör på sig och mumlar något.
Han drar åt sig sina fingrar, låter förhängena varar öppna och går fram till fönstret och lutar sig mot det. Vänder bort blicken från fönstret och tittar på Draco där han ligger. Han ser ut som en gud med månljuset som försiktigt smeker Slytherinnarens kropp. Han får tårar i ögonen av att titta på den vackra kroppen. Något inom sig vill bara skrika "Se mig för sjutton, jag är ju här!" men gör det inte. Han är tyst. Han vet inte varför han tänker så. Slutar tänka så.
Han tittar ut i mörkret igen. Studerar stjärnorna och kopplar bort hjärnan och allt verkligt som händer runt om honom.
Stjärnorna börjar snart bleka bort och en svartvit värld uppenbarar sig. De svartvita färgerna försvinner sen och börjar måla världen i ljusa pastellfärger. Någon som sakta och osäkert börjar färglägga världen. Tar svaga färger för att sedan bli gävare och blaska på med klaraste gult till solen, den blåaste färg till himlen. Saker som man fortfarande är säker på, men allt annat har fortfarande sina ljusa färger.
Harry börjar röra på sig. Han är stel i kroppen efter att ha stått stilla i flera timmar.
"Potter?"
Harry svänger häftigt runt när han hört sitt namn. En grimas far över hans ansikte när hans stela musklerna protesterar i den häftiga rörelsen.
"Åh, är du vaken?"
"Vad gör du här?"
"Det är mitt rum… vad skulle jag inte göra här?"
"Är det din säng? Varför ligger jag i din säng?"
"Ja, jag kunde väl inte lägga dig på golvet eller hur?"
"Du skulle vara våga!"
"Vad skulle du ha gjort åt saken? Du är helt blåslagen. Du skulle knappast kunna göra något motstånd."
Draco kastar av sig täcken och tittar ner på sig själv. Trycker lite prövande på de svarta märkena.
"Vad glor du på?" Harry skakar på huvudet och vänder blicken återigen ut genom fönstret.
"Varför är jag här?" Kräver Slytherinaren att få veta.
"Jag har ingen aning om varför du är här Malfoy. Okej?"
"Dra åt helvet potter!" Draco grimaserar när han gör en häftigrörelse.
"Jag är redan där."
Okej nu är det slut på första delen. Så vad tycker ni? Komentera gärna :D blir så glad för kommentarer.