A/N: Det här är en berättelse skriven av mew-tsubaki, som har gett mig tillstånd att översätta denna. Jag ville göra detta då jag tycker den är underbar, och vill att fler ska uppmärksamma den. Hoppas att ni alla kommer tycka om den lika mycket som jag!

45 sätt att få en varulv att falla för dig

1. Bli kär.

Remus John Lupin skakade på huvudet medan han gick ut från Hogwartsområdet med sina bästa vänner. Hans flin dolde hans tysta skrockande.

Bredvid honom gick Sirius Black, extraordinär playboy, med sitt huvud bakåtlutad. Han skrattade så mycket att hans kropp skakade och att han knappt kunde gå, så han hade sina händer på Remus och James axlar för att få stöd.

På Sirius andra sida fanns James Potter med glasögonen på sned och lika rufsigt hår som vanligt. Hans ena hand var knuten runt en pergamentrulle och den andra höll i Lilys hand.

Lily gick på hans sida, höll i nyss nämnda hand och kramade armen den tillhörde. Hon skrattade också, men inte alls lika mycket som James och Sirius. Hon nickade snällt till en annan som gick bredvid henne.

Peter Pettigrew nickade tillbaka och försökte stoppa sina fnysningar. Han skrattade tillsammans med dem eftersom att han inte heller trodde på vad som hade hänt precis. Sju år, sju långa år, var nu över.

De var klara med skolan.

Just nu kändes alla deras minnen från deras första träffar på tåget och i Stora Salen så långt borta, så obetydliga, för allting hade förändrats sedan dess. James och Lily var faktiskt ett par. Peter hade faktiskt blivit lite smalare. Sirius hade för en gångs skull inte någon häxa klistrad vid sina läppar. Remus hade utan ansträngning nått sitt mål att bli avgångstalare. På den tiden hade de bara varit ett vanligt gäng med blandade förstaklassare.

Men nu var de vuxna… Pojkarna hade blivit män.

"Det här borde bli en omgång för oss alla från Remus", konstaterade Sirius högljutt.

Remus blinkade. "Va..? Sirius, nej, varför jag? Och Peter är inte gammal nog för eldwhisky. Han fyller inte år förrän om en månad."

"Åh, Måntand, bara för att du är klassens viktigpetter," sade Sirius och låtsades truta med munnen. "Du, gör oss alla en tjänst och var lite stygg för en gångs skull." Han blinkade uppkäftigt åt honom och la en arm runt hans axlar. "Kom igen, Remmy, om du inte vet hur man är stygg kan jag lära dig."

Den brunhåriga trollkarlen frustade till. "Jag har haft år på mig att se och lära, Tramptass."

Sirius flinade retsamt. "Jag hoppas du antecknade."

Remus himlade med ögonen och såg att James och Lily hade hamnat långt framför dem och att även Peter var längre fram, precis bakom paret. Remus log och slappnade av. Han gillade faktiskt "halvensam" tid med Sirius. Där fanns ovanliga tillfällen när han kunde vara med Sirius utan att animagusen drog skämt. Remus uppskattade verkligen de stunderna…

Han stelnade till mitt i ett kliv. Åh, nej. Gjorde han verkligen…?

Hans nacke värmde eftersom att Sirius också stannade men inte tog bort sin arm från Remus nacke. Plötsligt var Remus väldigt medveten om Sirius minsta lilla rörelse – hur hans ögon flög över Remus ansikte, hur hans mun kröktes när han rynkade pannan för att han inte visste vad Remus tänkte, hur han suckade medan han väntade tålmodigt på att Remus skulle säga något, hur hans fötter tog honom lite närmare Remus trots sommarvärmen.

Remus stängde sina ögon för att stänga ute Sirius, som hans sinne blivit överbelastat med. Nej, det kunde inte vara- Trots allt, Remus hade alltid- Och det vara bara inte så att Sirius, inte ens Remus, kunde vara- vara så…

Eller hur?

Till sist tittade han in i de där grå ögonen och insåg att bara en minut hade gått. Hans bröstkorg hävdes och sjönk och fortsatte med det, tills han slutligen berättade för sig själv det som hans instinkt hade gjort honom härligt, smärtsamt medveten om:

Remus var kär i Sirius.

Sirius lutade sitt huvud åt ena hållet, en vana han hade fått från att förvandla sig till en hund så pass ofta. "Vad är det, Remus?"

Han tittade på Sirius och såg kärleken och omtanken som fanns i hans ansiktsuttryck. Och sen log han stort när hans bröstkorg svällde och hans hjärta tog ett skutt. "Ingenting alls, Sirius."

"Säkert? Du ser lite blek – oj!"

Remus krokade arm med Sirius och drog honom med sig. "Jag mår bra, Sirius. Den här dagen, den kunde inte varit bättre."