"Hejdå gubben, vi ses vid jul", sa den brunhåriga kvinnan och kramade om sin son, som besvärat försökte slingra sig ur hennes grepp.
"Mamma släpp! Alla stirrar", gnällde han. Hans mor släppte och såg både road och gråtmild ut. Pojken vände sig mot sin pappa.
"Hejdå pappa", sa han och log.
"Hejdå Scorpius, ställ inte till med bråk", sa hans pappa och log. Han såg stolt på sin son, som var honom själv upp i dagen. Plötsligt tjöt ångvisslan, som fick de sista som stod kvar på perrongen att hoppa till. Scorpius lyfte upp kofferten på tåget med hjälp av sin pappa och sedan stängdes dörren. Han vinkade genom glaset på dörren ända tills hans föräldrar inte syntes längre och då gick han för att leta upp en kupé där han kunde sitta.
Kofferten hade varit tillräckligt jobbig att släpa efter sig på perrongen, och när tåget skakade och krängde var det nästan omöjligt.
"Vill du ha hjälp?", hörde han någon säga bakom honom. Han vände sig om och där stod en flicka som såg ut att vara några år äldre än honom. Hon hade redan sin klädnad på sig och Scorpius kände genast igen Slytherins färger och vapensköld på den.
"Ja, tack", sa han och flyttade lite på sig för att flickan skulle kunna lyfta i ena änden av kofferten.
"Vilken kupé ska du till?", frågade hon.
"Jag vet inte, detta är mitt första år på Hogwarts", sa Scorpius generat. Hon kanske skulle tycka han var patetisk som inte hade någon att sitta med.
"Du kan få sitta med oss", sa hon och pekade på den närmaste kupén. "Vi sitter där".
"Okej, det gör jag gärna", sa Scorpius och de började gå mot kupén.
När de kommit in i kupén baxade flickan upp kofferten på hyllan ovanför sätena och sedan presenterade hon alla som satt i kupén.
"Det där är Gemma Flint", sa hon och pekade på en mörkhårig flicka som satt närmast fönstret. "Och det där är Oliver Davis", hon pekade på en svarthårig kille som vinkade glatt när han presenterades. "Det där är Frank Walker", hon pekade på en kille som försökte få sin katt att sluta äta av sätets stoppning. "Och jag heter Emily Davis, jag är Olivers syster", sa hon och log. Nu när Scorpius tänkte efter så tyckte han faktiskt att Emily och Oliver var väldigt lika. Fast Emily såg ut att vara äldre.
"Jag heter Scorpius Malfoy", sa han själv och drog handen genom sitt slickade hår.
"Trevligt att träffas", sa Frank och sträckte fram handen. Hans katt hade lugnat ner sig och satt istället och försökte klia sig själv bakom örat.
"Jag skulle inte ta honom i hand om jag var du", varnade Emily. Hon ryckte till sig Franks hand och avslöjade en konstig mugglargrej som han hade haft i handflatan.
"Vad är det?", frågade Scorpius och satte sig ner.
"Det är ett mugglartrick. Om man hälsar på en person som har en sån här i handen så får man en stöt", sa hon och konfiskerade saken från Frank.
"Men, ge tillbaks den!", protesterade han, men Emily låtsades inte om honom.
"Frank gör såna saker hela tiden, vi andra har vant oss men du får akta dig så att du inte råkar ut för något", sa hon med ett fniss.
"Scorpius, vakna! Du måste byta om nu", ropade Emily i Scorpius öra. Han vaknade med ett ryck.
"Va?", frågade han yrvaket. Han var totalt utmattad efter dagens händelser och hade därför somnat ungefär en timme efter damen med godisvagnen hade besökt deras kupé. Hälften av hans godis, allt från pumpapastejer till Bertie Botts Bönor, låg fortfarande utspritt kring honom.
"Du måste ta på dig din klädnad nu! Man kan se Hogwarts vid horisonten", sa Emily och drog upp Scorpius på fötter. Han öppnade sin koffert, rafsade ihop sin klädnad och gick iväg till toaletten för att byta om. När han kom ut därifrån så stod alla förstaårselever vid fönsterna i gången för att få en första skymt av Hogwarts. Tåget började sakta in, svängde åt vänster och plötsligt var Hogwarts fullt synligt. Det var en magisk syn och Scorpius kunde inte tro att han faktiskt skulle få äran att studera där.