Harry drog nervöst i huvan, täckte den verkligen hela ansiktet? Om någon såg vem han var skulle han bli kvar här hela dagen, och det hade han verkligen ingen lust med. Han gick några snabba steg framåt och kände sedan en kropp som dunsade in i hans bröst. Harry tog ett par vacklande steg bakåt och såg ner på personen han hade gått på, Hermione, hade hon känt igen honom?

"Oj, förlåt Hermione.", sa Harry utan att tänka sig för.

Hermione såg undrande på honom, och tittade sig förvånat omkring på marken. Harry grep tag i henne och hjälpte henne upp på fötter.

"Hur gick det Hermione?", skrek en röst i närheten och Ron, Ginny och någon kille han inte kände igen kom ifatt dem.

"Hur visste du vem jag är? Jag känner i alla fall inte igen dig.", sa Hermione och studerade Harry, hon gjorde en ansats till att dra tillbaka hans huva men Harry gjorde en avvärjande gest. Han log lite under luvan.

"Jag vill inte orsaka uppståndelse. Hej Ron trevligt att se dig.", sa Harry, han tyckte det skulle vara oartigt att inte hälsa. Harry vände blicken mot Ginny och skulle precis säga någonting då hon hoppade på honom och omfamnade honom hårt. Harry kramade henne löst tillbaka.

"Hej Ginny, och vem är det här?", frågade Harry när de släppt varandra.

"Åh, det är Michael Gordon, Michael, det här är Harry Potter.", sa Ginny och gjorde en gest mot Harry. Han sträckte fram handen men Michael sträckte inte fram sin. Harry ryckte lite på axlarna och tog tillbaka sin hand. Hermione hade tryckt sin hand mot hjärtat och Ron såg ut som om att någon hade slagit till honom i ansiktet.

"Tja, det var trevligt att ses igen.", sa Harry nervöst och drog ner huvan lite längre ner. Harry skulle precis gå då Draco kom fram till honom.

"Vad håller du på med Harry? Vi skulle ju gå och kolla på den där nya kvasten!", sa Draco surt och såg sedan de andra, hans ansikte hårdnade något.

"Ja jag kommer men jag råkade slå ner Hermione, har din mamma aldrig lärt dig något vett?", sa Harry och vände sig till Ron, Hermione och Ginny igen.

"Jo, men då undrar jag vem som lärde dig det.", muttrade Draco.

"Förlåt, Hermione du blöder förresten.", sa Harry och gick ett steg närmare henne. Han torkade bort den lilla strömmen blod som gled längs hennes panna och mumlade en besvärjelse. Harry tog ett steg bakåt, och kliade sig lite förstrött på ena armen.

"Som sagt, trevligt att se er igen, hälsa mr och mrs Weasley från mig.", sa Harry och vände sig om igen.

"Är det allt? Vi har inte sett dig på sex år och så är det allt?", sa Ginny upprört.

Harry tittade bestört på henne och suckade sedan.

"Ginny, vi har ju gått skilda vägar. Du har en kille, Ron och Hermione är tillsammans, jag…", sa Harry.

"Harry är chef för Aurorkontoret, han har inte tid för umgänge om man inte räknar mig, ministern, Catherine, Veriaty, och andra kollegor, han finns numera på chokladgrodekort, det skrivs massor av skit om honom i tidningar och han försöker sig hålla undan pressen, tro inte på allt dom skriver, för som jag sa är det mest skit.", fyllde Draco i snabbt och tittade granskande på Harry, "Du är hemsk."

"Tack så mycket Draco, du är underbar du med.", sa Harry tonlöst.

Draco slog tacksamt ut med armarna och såg sedan otåligt på Harry.

"Kommer du eller?", frågade han och bytte uttråkat ställning.

"Nej, jag är inte klar här. Saken är den, ni ser ut att ha klarat er bra. Jag vill inte dra ner er i pressen. Jag vill inte göra era liv till helveten och jag vill inte.", sa Harry eftertänksamt, "Draco, du var ju så bra på att fylla i vad vill jag inte mer?"

Draco flinade lite.

"Harry vill inte dö förrän han utrotat varenda Dödsätare, han vill inte ta hem tjejer, han vill inte såra er förstås. Och vad vill han inte mer? Hm… jag återkommer.", sa Draco och såg ut att fundera lite.

"Glöm att jag frågade Draco… Jag tror att ni förstår.", sa Harry, Draco drog med honom bort mot Quiddich affären och de ställde sig och tittade på den nya kvasten som just kommit ut.

Det dunkade på ytterdörren på kråkboet. Mrs Weasley öppnade och en lång nätt flicka med mörkt hår hoppade kvickt in och sträckte leende fram sin hand.

"Veriaty" sa hon glatt.

Mrs Weasley såg lite förvirrad ut, hon hade ju aldrig sett denna flicka förr men hon gjorde en välkomnande gest mot bordet där alla i familjen Weasley var samlad utom Ginny som satt på sitt rum.

"Jag jobbar för Harry Potter, tar praktiskt taget hand om honom helt och håller, en blandning av mamma, syster, vän, sekreterare och botare." Rabblade hon strålande upp.

Dom andra såg förvånade ut.

"Har Harry någon flickvän? Han är mycket diskret på den punkten. Han är mycket diskret i allting faktiskt. Pratar knappt med oss. Vi har inte fått en uggla på fem år." Frågade Ron snabbt innan Veriaty han säga någonting mer. Hon bara skrattade.

"Harry? En flickvän? Du måste nog leta länge om du vill hitta en tjej som skulle stå ut med honom, han bara jobbar hela tiden. Förresten är Harry rädd för tjejer." Svarade Veriaty allvarligt.

Alla tittade tvivlande på henne.

"Rädd för tjejer, du har nog fått någonting om bakfoten." Sa Hermione lugnt.

Veriaty såg ut att tänka lite och såg sedan mycket sorgsen ut.

"Tja, ni känner ju honom, så jag borde kunna säga. Han är egentligen inte rädd för tjejer. Det var en speciell flicka som bröt hans hjärta, den stackaren. Han har en hel koffert full med foton av henne. Jag tror att Harry älskar henne fortfarande, eller snarare vet att han gör det."

De andras ansikten fylldes med medlidande. Det dunkade lite i trappan och Ginny kom ner till dem. Veriaty for genast upp och stirrade och pekade på Ginny som såg mycket förvirrad ut.

"Hon, är det din dotter?" Frågade hon och grep krampaktigt tag i Mrs Weasleys arm. Mrs Weasley nickade och log.

"Det här är Ginny, Ginny det här är Veriaty."

Veriatys underläpp darrade lite.

"Mrs Weasley, jag måste säga att jag inte är förvånad att Harry inte ugglar er eller pratar med er." Sa Veriaty och stirrade olycksbådande på Ginny.

"Varför inte det?" Frågade Mrs Weasley och tittade på Veriaty.

"Det är hon, det är flickan på fotonen!" Utbrast Veriaty och pekade darrande på Ginny.

Det ringde på dörren i Harrys hus på Godric´s Hollow. Veriaty sprang fram och öppnade tyst dörren.

"Jag sa ju att ni inte skulle komma tidigt!" Väste hon samtidigt som hon föste dem in.

"Tidigt? Klockan är ju ett på dagen." Viskade Mrs Weasley tillbaka.

De knuffades in i matsalen där de fick ta stolar att sätta sig på.

"Harry ligger och sover, han kom hem klockan sju i morse." Sa Veriaty allvarligt.

"Han hatar att bli väckt."

De andra såg förvånat på varandra. Efter en halvtimme flammade spisen i hallen upp i grönt. Draco Malfoy steg ut ur den och borstade bort lite sot från sin klädnad.

"Veriaty?" Ropade han och Veriaty skyndade ut från matsalen.

"Du måste vara tyst Draco, Harry ligger och sover. Du vet hur han hatar att bli väckt!" Viskade hon febrilt.

"Sover? Jag gick upp för tre och en halv timme sedan. Han har alltid varit bortskämd med sådant där." Sa Draco med ett skallande skratt.

"Veriaty, är det där Draco?" Hördes en sömnig röst från övervåningen.

Veriaty suckade högt.

"Ja Harry, det är Draco, förlåt att vi väckte dig."

Harry kom ner från övervåningen i pyjamasbyxor, ett lysande rött sträck i fem centimeter var draget över hans vänstra arm.

"Jag tror att det här kommer bli infekterat Veriaty." Sa Harry och gjorde en gest mot sin arm.

"Hej Draco."

"Hej sömntuta, jag gick upp för tre timmar sen, slå det!" Sa Draco retsamt och knuffade Harry lätt på hans högra arm.

Harry gäspade stort till svar.

"Hur mår Catherine? Har hon vaknat ännu?" Frågade Harry oroligt.

Draco nickade långsamt.

"Trodde du dog med. Det var ju bara några centimeter ifrån eller hur?" Sa Draco och stirrade i Harrys ansikte.

"Ja, men jag ska inte dö ännu. Jag tänker fånga varenda mördare först, sen kan jag dö." Sa Harry i lätt ton, men ingen skrattade.

"Du behöver inte dö för att det inte finns några Dödsätare kvar." Sa Draco allvarligt.

"Jo, vad ska jag annars leva för? Familjen?" Sa Harry med ett dystert skratt.

"Du kan ju alltid skaffa dig en flickvän." Lirkade Draco.

Det blev en paus.

"Du vet vad jag tycker om det Draco." Muttrade Harry.

Harrys mage kurrade högt.

"Hungrig, var är Krake?" Frågade Harry och slog sig för magen.

Veriaty tittade olyckligt på honom.

"Det är ju den 25: e idag, han är ju liksom ledig." Trevade hon.

Harry slog sig för huvudet.

"Tusan! Jag får väll åka till läckande kitteln eller något."

"Är Krake ledig?" Frågade Draco förvånat.

"Det borde du veta nu, det var ju Hermiones fisa." Muttrade Harry högt.

Draco nickade förstående och slog ihop händerna.

"Vad ska du göra i jul då?" Frågade han glatt men ångrade sig genast.

"Jag ska nog vara ensam här, eller… jag kanske ska fira på kontoret. Blev inbjuden av ministern, men jag tackade nej. Jag sa att jag skulle till dig om det var okej för ministern skulle förstöra min jul." Sa Harry med ett skratt.

"Som om att inte ensamheten också skulle göra det. Varför åker du inte till Weasley?" Sa Draco snabbt och studerade Harrys uttryck.

Han skrattade lite och ryckte på axlarna.

"Jag har inte haft kontakt med dem på sex år, vad skulle jag skriva? ´Hej familjen Weasley, jag är ensam i jul och har alltid varit. Jag vill att ni ska tycka synd om mig för att jag är… hrm… vad är jag?" Sa Harry förvånat.

"'Jag vill att ni ska tycka synd om mig för att jag är ingenting?'" Avslutade Harry med höjda ögonbryn.

"Det skulle ändå inte funka, kan vi inte gå och äta nu?" Sa Harry när hans mage kurrade.

"Vi? Vem har sagt att jag ska med?" Sa Draco med ett skratt.

"Hm… Jag kan ju befalla dig!" Sa Harry glatt.

"Ja, du är ju Gud eller hur?" Svarade Draco med ett stort flin över ansiktet.

"Nej, jag är inte Gud." Sa Harry förvånat.

"Jo Harry, det är du."

"Okej då, och eftersom att jag är Gud så befaller jag dig att följa med." Sa Harry lätt och började gå uppför trappen för att sätta på sig en klädnad.

Han drog den snabbt över huvudet och knäppte knapparna framtill samtidigt som han gick ner för trappen och in i matsalen. Först såg han inte familjen Weasley som satt tätt ihop på kanten.

"Veriaty, har du sätt min penningpung?" Sa Harry högt och såg sig om efter henne. När han tittade till höger tappade han hakan.

"Ursäkta mig, VERIATY? Har du glömt att säga någonting till mig?", skrek Harry så att det dånade i matsalen.

Harry hade inte glömt bort den lilla incidenten som hänt en vecka tidigare. Inte nog med att Draco påminde honom jämt och ständigt så höll Catherine på att ideligen tjata om att hon ville träffa "den där familjen Weasley". Ron och Hermione hade redan bjudit in honom på middag hemma hos dem. Harry hade hjärtligt tackat ja men oroade sig för vad de skulle tänkas förvänta sig. Harry stirrade på samma punkt i rapporten och gav sedan upp, det var fullkomligt omöjligt att koncentrera sig just nu. Han gick förstrött fram till dörren och kikade ut genom glaset i den. Just här var det ganska lugnt, inte så många som gick förbi. Harry öppnade dörren och gick mot hissarna med händerna nerkörda i sina fickor, om tio minuter skulle han befinna sig i en rättssal. Han väntade ifall någon annan skulle in i hissen. En synligt stressad person hoppade vigt in i hissen. Hon hade papper upp till ansiktet i händerna och när hissen krängde till tappade hon dem på golvet. Tjejen kastade ur sig en mängd svordomar och började plocka upp alla pergament. Harry gjorde en svepande rörelse med sin trollstav och papperna gled långsamt upp och lade sig sedan i en hög svävande i luften.

"Tack.", sa flickan och lutade sig sedan mot väggen på hissen och slog en hand för sin svettiga panna.

"Inga problem, vart ska du?", frågade Harry och stoppade ner sin trollstav i sin ficka.

"Jag ska ner till rättssalarna. Tydligen någon Dödsätare som ska straffas igen.", pustade hon samtidigt som hon tittade ner i golvet, "Vart ska du då?", frågade hon och lutade bakhuvudet mot väggen, hon stirrade upp i taket på hissen.

"Samma här, jag förväntar mig att det ska ta lång tid.", sa Harry i uttråkad röst.

"Ja, dom är verkligen uttråkande tycker inte du det med? Jag förstår inte var Harry Potter hittar alla.", sa flickan och tittade för första gången på Harry.

"Lite överallt, dom är ganska dumma förstår du.", tillade han i en viskning. Flickan som hade flämtat till fnissade nu.

Hissen stannade till och Harry öppnade dörren och gjorde en gest till flickan som sa att hon kunde gå ut.

"Mina papper, just det, dom får jag inte glömma.", sa hon i dörröppningen och skulle precis vända sig om när Harry viftade på sin trollstav så att de följde efter ut.

"Det ordnar sig, vart ska dom lämnas?", frågade Harry.

"Till förhörsgubben du vet.", sa tjejen och viftade lite på handen.

"Så, vad heter du då?", frågade Harry obesvärat samtidigt som han räknade dörrarna till vänster.

Flickan log ett lurigt leende och de gick tillsammans in genom dörrarna. Man skulle tydligen just till att börja. Harry följde lugnt efter flickan som direkt gick mot förhörsledaren, han manade på pergamenten att ställa sig på flickans bänk sedan banade han sig till sin egen bredvid Draco och Catherine.

"Är du Agustus Rockwood?", frågade förhörsledaren och Harry gled in i sina tankar.