Törstens makt
Rosalie kände doften av Bella innan hon ens såg henne. Hon kände hur ilskan växte, försökte slå sig ut ur hennes kropp. Det värsta var att Bellas doft var magisk, Rosalie var tvungen att hålla med Edward om det. Törsten efter blod började riva i henne när hon stormade ut från biblioteket. Hon krockade med Bella och Jessica i dörren och blev ännu argare. Allt var så mycket lättare innan Bella flyttade till Forks. Edward betedde sig som en kärlekskrank fjortonåring och hela familjen var som förbytt över den klantiga och alldagliga Bella. Rosalie kunde inte förstå varför de andra tyckte Bella var så speciell.
Hon förstörde ju allt!
Rosalie ruskade på sina blonda lockar och försökte lugna ner sig. Hennes uppenbarelse fick tre killar i korridoren att tappa kontrollen och gå in i andra elever. Hon hade slutat bry sig. Redan som människa hade hennes skönhet fått det manliga könet att tappa allt förnuft och det var just det som hade blivit hennes död. Den enda som aldrig hade brytt sig om hennes skönhet var Edward. Till en början hade det fått henne att göra allt för att få hans uppmärksamhet, numera gjorde det henne irriterad. Hon mindes med förödmjukelse när han hade slängt till henne en filt när hon hade stått naken och förförisk i hans rum för många år sen. Den uppmärksamhet hon borde fått hade istället lagts på en menlös, grå flicka. Rosalie insåg att hon morrade och slängde iväg ett ljuvt leende mot den skräckslagna killen hon precis mötte i porten in till skolan.
Det var tomt både på skolgården och på parkeringen. Rosalie kände sig plötsligt trött på allt. Hon visste var det fanns andra vampyrer där hon kunde leva ut hela sitt vilda jag. Där hon slapp anpassa sig, slapp livnära sig på djurblod och kunde få utlopp för den hon verkligen var. Innan hon ens hann tänka, slängde hon av sig skinnjackan, de älskade stövletterna från Jimmy Choo och hennes Prada-väska in i Emmetts jeep. Barfota sprang hon raskt över parkeringen och in i skogen. Hon njöt av sträcka ut sig, som en gasell for hon fram genom skogen. Tankarna virvlade utan att hon försökte tygla dem. Bilder av Bellas hals dök upp i Rosalies huvud och hon kände hur törsten började ta makten över henne. Munnen var torr och halsen brände. Hon insåg att hennes familj betydde allt för henne och utan Emmett ville hon inte leva. Hon insåg också att hon skulle kunna hinna till Kanada och hem innan någon misstänkte något. Tillräckligt långt bort och där fanns det fullt av jägare som lätt hamnade i olyckor. Törsten var nu allt och hon var livsfarlig skönhet, personifierad. Hennes lockande skratt klingade mellan träden.
Plötsligt insåg Rosalie att något inte stämde. Hon var inte ensam och något eller någon förföljde henne. Alla hennes rovdjursinstinkter var på max och hon stannade snabbt för att utnyttja dem. Förföljaren stannade också men hon hann höra att den sprang på två fötter. Det var alltså en vampyr men personen utnyttjade vinden och sprang i hennes doft så hennes luktsinne blev förvirrat. Hon svor inom sig. Hon både hoppades och inte att det var någon i hennes familj. Hade Alice sett hur hon ohämmat skulle slita de stackars jägarna i stycken?
