Alla personer och miljöer tillhör J. K. Rowling, jag bara lånar dom lite. Det här är min första fanfiction, så snälla, lämna en kommentar!

MARODÖRTRÄFFEN

Denna berättelse utspelar sig när marodörerna gick sitt tredje år på Hogwarts.

Remus satt i Gryffindors uppehållsrum och läste läxor när Sirius helt plötsligt stormade in i rummet.

"Remus du kan aldrig gissa vad vi har hittat!" utropade han.

"Vadå? Äckelpottans kalsonger?"

"Nej nånting ännu bättre. Häng med!"

Sirius tog tag i Remus skjortärm och drog iväg med honom. Han halvt släpade honom nerför trapporna, så ivrig var han.

Han drog iväg honom till biblioteket. I biblioteket satt James, Lily och Peter. Alla stirrade på en bok som James satt och höll i (de satt på golvet allihop).

"Okej, vad är det nu som försiggår?" sa Remus irriterat. (Han tyckte inte om att bli störd när han pluggade.)

"Vi har hittat en bok om James släkting!" sa Peter.

"Så ni jagade ner mig hit bara för att tala om att ni har hittat en bok om James släkting?" undrade Remus.

"Ja!" sa James. "Men…"

Remus vände på klacken och började gå mot utgången.

"… du är omnämnd i den", fortsatte James.

Remus stannade och vände sig långsamt om.

"Sa du alldeles nyss att jag var omnämnd i den?" sa Remus tyst för att bara James skulle höra. Han var osäker och trodde att han hört fel.

"JA!" halvt skrek Lily av otålighet betydligt högre än Remus. "Och nu när alla är här kan vi väl börja titta på boken?" hon vände sig mot James.

"Nej, vi måste kolla så att den inte är förhäxad på något sätt först", sa James. "Hjälp jag börjar låta som Remus" , "Nåja, jag såg i det senaste numret av Ungdomsrevolter i trollkarlsvärlden att de lägger förtrollningarna på sista sidan för att man bara måste läsa just den".

"Ja, ja" suckade Lilly. "Kan du kolla om det är någon förtrollning över den?" hon ställde frågan till Remus eftersom hon utgick ifrån att han var den smarta i sällskapet.

"Öööhhh… jag tror det." sade Remus lite frågande för han var väldigt förvirrad,

Han svingade sin trollstav och slog med den på boken medan han sa loirakis akvaretus. Ingenting hände.

"Jag tror att den är okej." sa Remus. "Ska vi börja läsa nu?"

"JA" ropade alla de andra.

Remus tog tag i boken som James hållit i och slog upp den och slog igen den igen. Alla suckade.

"Om ni inte har tittat i den hur kan ni då veta att jag är med i den?" sa Remus i frågande ton.

" Vi letade efter böcker till skoluppsatsen i trolldryckskonst. Peter såg bokryggen på boken men den stod så högt upp att han rev ner den. Den trillade upp och jag såg ditt namn. Men innan jag hann titta närmare på saken så slog Sirius igen den."

James som hade rabblat upp hela historien blängde på Sirius som försökte se allvarlig ut men det lyckades inte så väl.

"Okej då läser vi då" sa Remus och slog upp boken på nytt. Boken hette för övrigt Harry Potter och fången från Azkaban. Han bläddrade fram till första kapitlet och började läsa högt:

Kapitel 1 Ugglepost

Harry Potter var på många sätt en högst ovanlig pojke.

"Ja, det kan vi förstå annars skulle de väl inte gjort en bok om honom?" sa Sirius.

De andra hyssjade åt honom.

För det första avskydde han sommarlovet mer än någon annan tid på året.

"Varför slösar vi tid på att läsa en bok om en pojke som är skitkorkad?" undrade Sirius.

De andra bara blängde på honom och de fick honom att lova att inte störa mer på ett tag.

För det andra ville han väldigt gärna göra sina läxor, (Sirius suckade) men var tvungen att göra dem i djupaste hemlighet mitt i natten. Och dessutom var han trollkarl.

"Vad är det för konstigt med det?" undrade Peter.

De andra orkade inte ens svara.

Det var nästan midnatt och han låg på magen i sängen med filtarna uppdragna över huvudet som ett tält, med en ficklampa i ena handen och en tjock läderinbunden bok (Magisk Historia) stödd mot kudden. Harry lät spetsen på sin fjäderpenna löpa nerför sidan medan han uppmärksamt sökte efter något som kunde hjälpa honom med uppsatsen han skulle skriva.

"Vad är det för speciellt med det? Det kan jag också göra!" sa Sirius "Men har någon skrivit en bok om mig? Nej. För det är bara den fisförnäma släkten Potter som får hamna i böcker." Han ville säga något som retade upp James för (enligt honom) var brottning roligare än att höra på boken.

James vände sig långsamt mot sin vän men ett hotfullt uttryck i ansiktet medan han sa:" Säg om det där om du vågar!"

Sirius sade glatt om det han nyss sa och väntade på James reaktion.

James kastade sig över honom och brottade ner honom på golvet. Sirius var snart på fötter igen och gjorde ett utfall emot James som nätt och jämt kom undan Sirius tackling. Innan de båda hunnit göra så mycket mer ryckte resten av gruppen in.

Remus grep tag i Sirius medan Lily och Peter tog den betydligt argare James.

"Nu läser vi vidare" sade Remus och satte sig ner och tog upp boken.

Alla satte sig ner men James kastade onda blickar åt Sirius håll.

Ämnet var "En diskussion om det meningslösa häxbränningarna på 1300-talet". Han hejdade fjäderpennan i början på ett stycke som såg lovande ut, sköt de runda glasögonen högre upp på näsan och höll tätt intill texten för att läsa :

Under medeltiden härskade det bland ickemagiker (också kallade mugglare) en utpräglad skräck för magi, även om de ofta hade svårt att känna igen den. Vid sällsynta tillfällen lyckades de fånga en riktig häxa eller trollkarl som de brände på bål, men det hade ingen som helst effekt.

"MWAHAHAHAHAHAHA!" hördes Sirius skratt eka mellan bokhyllorna.

Remus läste vidare.

De tillfångatagna häxorna eller trollkarlarna utförde en enkel eldfrysningsbesvärjelse och låtsades skrika och vråla av smärta medan de i själva verket upplevde en skön, kittlande känsla.

"Det var ungefär så här det kändes", sa Sirius och började kittla Peter som efter två sekunder gapskrattade.

"Sirius, om du inte kan sitta still så kan du gå här ifrån", sa Lily medan Peter skrek av skratt och sparkade vilt omkring sig.

"Jag kan sitta still!" sade Sirius efter att ha blivit sparkad av Peter.

Remus fortsatte.

Många känner till historien om Vettlösa Wendelin, som faktiskt njöt så mycket av att bli bränd på bål att hon lät sig gripas inte mindre än fyrtiosju gånger under olika förklädnader.

Sirius grep tag i Peters slutet på mantel och använde det som en påsk huva.

Nu började alla att skratta för han såg verkligen ut som en påskkärring. (han hade gjort det eftersom han hörde ordet förklädnader.)

"Nu slutar vi för idag sa Remus och slog igen boken. "Vi får fortsätta någon annan gång."

Alla höll med.

Igen, snälla, lämna en kommentar!