Edward banade väg genom folkmassan. Det var lättare för honom än för andra eftersom folk naturligt flyttade på sig lite när han kom. Han kunde höra hur någon kille kved högt en bit framåt, uppenbarligen i smärta. Men det var inte anledningen varför han var på väg åt det hållet.

Anledningen var bilden i allas huvud. Cassandra var där framme tillsammans med killen som kved. Hon hade, åter igen, råkat i bråk med någon och som vanligt var det hon som vann.

Bilderna i huvudet på folkmassan var av Cassandra som slog killen, men det var knappt någon förberedelse för vad Edward fick se. Killen låg på marken, blödandes ur näsan, med en blåtira och med en arm som låg i en konstig vinkel. Killen försökte för sitt liv täcka ansiktet med sina händer, men när han lyckades täcka ansiktet så förflyttade sig Cassandra bara till hans mage. När Cassandra lyckades få in ett särskilt hårt slag, blev det för mycket för killens mage, så han spydde, rakt ut över asfalten som han låg på.

Det fick Edward att komma ur hans chock:

-"Cassandra," röt han i sin bästa jag-är-pappa-jag-bestämmer röst, som han nästan uteslutet använder när Nessie gjort något olagligt eller farligt(motorcyklar, vattenskotrar o.s.v.). Den fick alltid Nessie att stanna upp, men det funkade uppenbarligen inte på Cassandra, som bara fortsatte som om hon inte hört:

-"Jävla fegis, du kan slå på mig när jag står oskyddad, med ryggen mot dig, men så fort jag börjar slå tillbaka, då börjar du böla som en jävla fjortis," Cassandra spottade ut det sista ordet över killen. "Du äcklar mig din jävla nolla!"

Edward bestämde att det var nog och gick in och drog ut Cassandra från ringen som hade samlats. Folk flyttade sig instinktivt bort från dom när Cassandra började sparka och slå mot Edward, vilket bara gjorde att hennes nävar skrapades och var på väg att börja blöda.

Mitt i kaoset av hennes armar och ben fick Cassandra in en välriktad, stenhård spark mitt mellan benen på Edward.

-"Rör mig inte," skrek hon när Edward sjönk ner på huk i smärta.

Även om det inte gjorde lika ont på Edward som det skulle ha gjort på en människa, så kändes det ändå som om hans kronjuveler var förstörda för gott. Edward var tvungen att känna efter att dom inte hade blivit separerade från kroppen, vilket dom trots allt inte hade.

Allt detta medan Cassandra stod och tittade nedlåtande ner på Edward.

-"Patetiska kryp," muttrade hon.

Edward försökte varna henne mot killen, som hade rest på sig och nu på alla sätt försökte rädda sin heder genom att attackera Cassandra tillbaka, men Edward kunde bara kvida ut ett litet, pipande ljud. Cassandra verkade ändå ha full koll, för när killen nästan var framme vände sig Cassandra om och gav honom en rak höger, så han ramlade baklänges. Huvudet slog i asfalten mot ett "klonk" och Cassandra skulle just slå till killen en gång till när en lång blond figur kom genom folkmassan. "Jasper," tänkte Edward.

Edward började genast oroa sig över blodet som låg i små pölar här och där när han såg att Jasper inte ens tittade dit. Jaspers ögon var på Cassandra.

Han tog tag i Cassandra och nästan kastade in henne i hans famn. Cassandra började genast slå på honom, men Jasper pinnade ner hennes armar mot hennes sidor när han la armarna om henne, vilket resulterade i att Cassandra hade hennes händer på Jasper's bröst och hennes huvud i hans halsgrop. Jasper's armar var runt Cassandra's rygg och hans händer på hennes överarmar.

Det dröjde bara några sekunder innan Cassandra började gråta. Hela hennes kropp skakade av kraften av hennes snyftningar.

Jasper stod komplett stilla och visade tänderna åt alla som vågade kasta blicken på Cassandra's gråtande form. Folk flydde i i större skräck än dom brukade från Jasper, men han verkade inte bry sig. Några, lite modigare, vågade sig fram till killen som blivit slagen och drog bort honom. När det bara var Jasper, Cassandra och Edward kvar viskade Cassandra genom tårarna:

-"Gå." Edward blev förvirrad. Vem menade hon? En blick på Cassandra's händer visade det tydligt. Hon hade ett sådant hårt grepp om Jasper's jacka att hennes knytnävar var vita.

Edward reste på sig, smärtan hade gått över, och gick bort mot parkeringen. Där, lutad mot husväggen stod Alice. Hennes humör var på botten, hennes uttryck ledset.

-"Han kommer inte tillbaka, eller hur?" frågade hon när Edward gick förbi. Edward stannade och vände sig om. Mitt på den stora skolgården, mellan gungorna och sandlådan stod dom. Men såg hela baksidan på Jasper och men det enda man såg av Cassandra var hennes ben. "Det kommer aldrig vara han och jag igen."

Edward och Alice hörde hur Cassandra förklarade för Jasper att killen hade försökt stjäla hennes lunchpengar, hur Cassandra hade nekat och gått därifrån och hur killen sedan hade attackerat henne när hon stått och pratat på skolgården. När Jasper frågade varför hon fortsatt att fightas efter att hon vunnit svarade Cassandra att hon var arg på sig själv. Jasper frågade återigen varför, på vilket Cassandra svarade "jag är kär i en gift man."

Jasper släppte inte taget om Cassandra, vilket gjorde Edward säker.

-"Nej," svarade han på den uppenbara frågan. "Han kommer inte tillbaka."

Sen vände han sig om och gick mot bilen med Alice efter sig.