Kapitel ett, Mamma till sin mamma
- Kristin! Katherin Paulet hade just kommit innanför dörren. Inget svar.
- Kristin!
En kort, svarthårig flicka kom ner för trappan.
- Vad är det?
- Hjälp mej upp för trappan
Kristin suckade, hennes mamma var full, igen.
- Kan du ge mej ett glas vatten, och koka lite te.
- Vi har inget te mamma
- Gå och köp då!
- Har du någon aning om vad klockan är?
- Sluta tjata, du går mej på nerverna... Katherin suckade och mumlade någonting om internatskola... få bort ungen... Kristin blev inte det minsta sårad av sådana kommentarer. Hon fick dom hela tiden.
- Mamma, klockan är tre på natten, jag låg faktiskt och sov!
- Var inte så otacksam Kristin! Jag ger dej mat och vatten och du bara klagar!
Kristin tog sej samman, ett gräl nu skulle kunna ge henne utegångsförbud. Hon gav hennes mamma vatten och hjälpte henne till sängen, sen gick hon och la sej i sin egen...
Undra om mamma minns min födelsedag? Tänkte hon, och somnade
- Vakna, jag har bråttom!
Kristin vaknade med ett ryck.
- Jag ska träffa Angela om en halvtimme, och du din lilla ohyfsade unge ligger och sover!
Nähä, hon kom visst inte ihåg.
- Mamma, minns du vad det är för dag idag?
- Nej, men skynda dej nu, jag måste ha frukost, jag ska tvätta håret. Katherin gick iväg till badrummet. Kristin kände hur ilskan bubblade inom sej, hon hade lust och skrika, en mamma som inte ens minns ens födelsedag!
- BARA SÅ ATT DU VET SÅ FYLLER JAG ÅR IDAG! JAG STICKER TILL CARRIE!
Kristin sprang ut genom dörren. På vägen ut kollade hon om det kommit någon post på mattan. Det hade det, ett brev till henne, ah, någon som kommer ihåg mej tänkte hon. Hon hade så bråttom så att hon stoppade brevet i fickan och sprang iväg till Carrie!!
Kristin sprang hela vägen hem till Carrie. Hon ringde på dörren. Mrs Clanton, Carries mamma öppnade. Kristin hade alltid önskat att mrs Clanton var hennes egen mamma också, hon var så rar och snäll.
- Carrie, Kristin är här!
Carrie kom ner för trappan, hon såg trött ut.
- Vad gör du här?
- Carrie, varnade hennes mamma, var inte så oerhöverlig!
Kristin och Carrie gick upp på Carries rum.
- Är det din mamma?
- Ja, hon kom inte ens ihåg det?
- Vad?
- Gissa tre gånger, vilken dag är det idag?
- öh... Torsdag?
- fel, nått som har med mej att göra...
- Ingen aning
- Min födelsedag
- Ojsan
- Kom du inte ihåg det?
- Jag kan inte tänka på dej hela tiden, du är så självisk!
- Jag? Jasså, du var ju en bra vän... Jag förväntade mej lite mer av dej, Carrie Clanton.
Kristin klampade ut ur rummet!
Hon sprang bort från Carries gata. Först mamma, sen Carrie... Ingen kom ihåg hennes födelsedag, jo någon, hon tog nyfiket ut brevet ur fickan.
Ms Kristin Paulet
Austrech Ave 32 III
O-98236 London
Adressen var skrivet med grönt bläck. Hon slet nyfiket upp brevet. Men det innehöll inte vad hon hade tänk sej...
- Kära Ms Paulet, vi vill härmed meddela att du har kommit in på Hogwarts skola för trolldom och häxkonster läste hon högt, Va?
Hon läste klart brevet.
- Jaha, sa hon till sej själv, häxkonster... Hon började gå hemåt.
Detta kapitlet tilldelas Kie!
- Kristin! Katherin Paulet hade just kommit innanför dörren. Inget svar.
- Kristin!
En kort, svarthårig flicka kom ner för trappan.
- Vad är det?
- Hjälp mej upp för trappan
Kristin suckade, hennes mamma var full, igen.
- Kan du ge mej ett glas vatten, och koka lite te.
- Vi har inget te mamma
- Gå och köp då!
- Har du någon aning om vad klockan är?
- Sluta tjata, du går mej på nerverna... Katherin suckade och mumlade någonting om internatskola... få bort ungen... Kristin blev inte det minsta sårad av sådana kommentarer. Hon fick dom hela tiden.
- Mamma, klockan är tre på natten, jag låg faktiskt och sov!
- Var inte så otacksam Kristin! Jag ger dej mat och vatten och du bara klagar!
Kristin tog sej samman, ett gräl nu skulle kunna ge henne utegångsförbud. Hon gav hennes mamma vatten och hjälpte henne till sängen, sen gick hon och la sej i sin egen...
Undra om mamma minns min födelsedag? Tänkte hon, och somnade
- Vakna, jag har bråttom!
Kristin vaknade med ett ryck.
- Jag ska träffa Angela om en halvtimme, och du din lilla ohyfsade unge ligger och sover!
Nähä, hon kom visst inte ihåg.
- Mamma, minns du vad det är för dag idag?
- Nej, men skynda dej nu, jag måste ha frukost, jag ska tvätta håret. Katherin gick iväg till badrummet. Kristin kände hur ilskan bubblade inom sej, hon hade lust och skrika, en mamma som inte ens minns ens födelsedag!
- BARA SÅ ATT DU VET SÅ FYLLER JAG ÅR IDAG! JAG STICKER TILL CARRIE!
Kristin sprang ut genom dörren. På vägen ut kollade hon om det kommit någon post på mattan. Det hade det, ett brev till henne, ah, någon som kommer ihåg mej tänkte hon. Hon hade så bråttom så att hon stoppade brevet i fickan och sprang iväg till Carrie!!
Kristin sprang hela vägen hem till Carrie. Hon ringde på dörren. Mrs Clanton, Carries mamma öppnade. Kristin hade alltid önskat att mrs Clanton var hennes egen mamma också, hon var så rar och snäll.
- Carrie, Kristin är här!
Carrie kom ner för trappan, hon såg trött ut.
- Vad gör du här?
- Carrie, varnade hennes mamma, var inte så oerhöverlig!
Kristin och Carrie gick upp på Carries rum.
- Är det din mamma?
- Ja, hon kom inte ens ihåg det?
- Vad?
- Gissa tre gånger, vilken dag är det idag?
- öh... Torsdag?
- fel, nått som har med mej att göra...
- Ingen aning
- Min födelsedag
- Ojsan
- Kom du inte ihåg det?
- Jag kan inte tänka på dej hela tiden, du är så självisk!
- Jag? Jasså, du var ju en bra vän... Jag förväntade mej lite mer av dej, Carrie Clanton.
Kristin klampade ut ur rummet!
Hon sprang bort från Carries gata. Först mamma, sen Carrie... Ingen kom ihåg hennes födelsedag, jo någon, hon tog nyfiket ut brevet ur fickan.
Ms Kristin Paulet
Austrech Ave 32 III
O-98236 London
Adressen var skrivet med grönt bläck. Hon slet nyfiket upp brevet. Men det innehöll inte vad hon hade tänk sej...
- Kära Ms Paulet, vi vill härmed meddela att du har kommit in på Hogwarts skola för trolldom och häxkonster läste hon högt, Va?
Hon läste klart brevet.
- Jaha, sa hon till sej själv, häxkonster... Hon började gå hemåt.
Detta kapitlet tilldelas Kie!