Det här är egentligen en översättning på min hittills enda fanfic, så vi får se hur det går. Jag tänkte det skulle vara kul att se hur den funkar på svenska. Jag kommer kunna uppdatera ganska ofta, men om man inte kan vänta på nästa kapitel så går det bra att läsa den engelska versionen.

Kapitel 1

Hermione vaknade tidigt, som vanligt. Hon gäspade och sträckte på sig medan hon tittade på klockan. Den var 4.00. Trots att hon var dödstrött visste hon att hon inte skulle kunna somna om. Hon suckade, medan hjärnan snurrade igång och började bearbeta natten. Det hade varit ytterligare en natt med drömmar som hon inte kunde minnas, men trots det påverkade dem hennes humör. Just nu kände hon sig förvirrad och upprörd. Det var tur att hon hade haft sina GET-prov förra året, för nu hade hon problem med att koncentrera sig på lektionerna och när hon pluggade.

Efter en halvtimme kom Krumben in i sovsalen och hoppade upp i hennes säng. Hon klappade hans mjuka päls och lekte med hans svans medan hon försökte minnas vad hennes senaste dröm hade handlat om. Det hade varit en pojke i den, som alltid, men hon kunde aldrig komma ihåg vem det var när hon vaknade, och det var det som gjorde henne så förvirrad.

När klockan närmade sig frukostdags steg hon upp och klädde på sig. Harry väntade på henne i uppehållsrummet. Medan de gick ner mot Stora salen försökte Harry som vanligt komma på en förklaring till vad Malfoy höll på med. Hermione försökte se ut som om hon lyssnade, men hennes tankar var någon annanstans.

Hon fick syn på Ron och Lavender, som knappt kunde gå för att de höll om varandra och hånglade som dårar. En sorts ledsamhet spred sig inom Hermione, men hon visste att hon helt enkelt var tvungen att acceptera att Ron hade valt Lavender framför henne.

Hon och Harry satte sig vid Gryffindorbordet bredvid Dean Thomas och Seamus Finnigan, och de tre pojkarna började genast prata om quidditch. Hermione kände inte att hon hade skyldighet att verka intresserad, alla visste att hon inte kunde särskilt mycket om quidditch. Hon såg sig omkring i Stora salen och fick syn på Draco Malfoy som satt vid Slytherinbordet. Med en stöt i magen fick hon en minnesfragment av drömmen hon haft inatt. Malfoy hade varit pojken i den! Och han hade kysst henne. Men det hade inte varit en otrevlig känsla, tänkte hon frånvarande. Varför?

"Hermione? Hermione, är det något som är fel?" frågade Harry henne.

Hon återkom till verkligheten och upptäckte att hon satt med sin gaffel halvvägs till munnen.

"Jag… Jag mår bra" svarade hon. "Jag kom bara på en sak. Inget viktigt" la hon hastigt till.

Harry gav henne en undersökande blick, men sa inget, och vände sig sedan åter till Dean och Seamus för att diskutera kvastar och gyllene kvickar. Hermione sneglade på Malfoy och försökte komma ihåg mer av drömmen, men snart var det tid att gå till deras första lektion, örtlära.

Hon hade ännu svårare att koncentrera sig på lektionerna än tidigare. Lärarna var förvånade över att hennes hand inte sköt upp i luften lika ofta som vanligt, men hon kunde inte lyssna på vad de sa eller vilka frågor de ställde. Harry märkte också hennes svårigheter att hålla tankarna i ordning och frågade igen om det var något som var fel, men hon svarade bara att hon hade sovit för lite.

Hon gick till biblioteket för att försöka plugga lite innan middagen. Harry gick iväg till quidditchträningen med Ron, så hon hade lite tid att slå ihjäl. Hon satte sig ner och började med sin uppsats i runlära, men efter ett tag fick hon en känsla av att hon var iakktagen. När hon tittade upp såg hon Draco Malfoy stå vid en av bokhyllorna och titta på henne. Det gjorde henne lite generad, som om han visste vad som hade hänt i hennes huvud under natten. Hon fortsatte läsa i sina böcker, men när hon tittade upp igen stod Malfoy bredvid henne.

"Vad läser du?" frågade han henne korthugget.

"En bok om runor" svarade hon förvånat. "Inget du är intresserad av."

Han böjde sig fram, tog boken och tittade intresserat på den.

"Jag behöver den här" sa ha.

"Jaha, men du kan inte ta den" sa hon och blev argare för varje ord hon yttrade. "Jag läser den nu, du får vänta på din tur."

Han hånlog. "Som om jag skulle lyssna på vad du säger."

"Jag hoppas du inte har glömt när jag slog till dig under vårt tredje år" sa hon med eftertryck, "för jag har inga problem med att påminna dig!"

Ett ögonblick stod han helt stilla, hon såg att han försökte bestämma vad som var värst: att han inte skulle få det han ville eller att hon skulle slå honom en gång till. Tydligen bestämde han sig för att det sista var värst, för han lutade sig fram för att lägga tillbaka boken. Oavsiktligt nuddade hans hand vid hennes, och hon fick en pirrande känsla, som elektricitet som strömmade genom henne. Innan hon visste vad hon gjorde, hade hon lutat sig mot honom och kysst honom.

Han blev uppenbart förvånad, men efter en stund besvarade han hennes kyss. Någonting fladdrade till inom henne, som om en fjäril försökte ta sig ur hennes bröstkorg. Utan att hon märkte det hade hennes hand börjat vandra uppåt, mot hans ansikte.

Och så drog han sig bort.

"Vad tror du att du håller på med?" väste han. Hon hörde honom som om det var ett stort avstånd mellan dem och försökte förstå vad hon hade gjort.

"Jag… jag…" stammade hon.

"Om jag skulle vilja smutsa ner mig själv genom att kyssa en smutsskalle, så skulle jag inte välja lärarnas besserwisser-kelgris!" spottade han ur sig innan han vände sig om och gick därifrån, medan hon stod kvar och kände sig förvirrad och generad.

Hon försökte tänka klart. Vad hade just hänt? Varför hade hon kysst honom? Hon hade ingen aning om vad som hade flugit i henne. Snabbt samlade hon ihop sina saker, la tillbaka biblioteksboken de bråkat om, och började gå mot Gryffindortornet. Det var otroligt att hon ens lyckades ta sig dit när hennes huvud var alldeles snurrigt av frågor.

"Jag är bara förvirrad på grund av drömmen jag hade" tänkte hon. "Den visade en annan Malfoy, och nu har jag förväxlat honom med den riktiga."

"Är du verkligen säker?" sa en annan röst i hennes huvud.

"Det är klart jag är! Jag har alltid hatat honom. Han är otrevlig, han är skadeglad och han är rasist! Dessutom är han så blek och grå och…"

"Snygg?"

"Aldrig!"

Men hon måste erkänna för sig själv att Draco Malfoy hade växt upp och blivit riktigt snygg. Blek, ja, till och med ännu blekare den senaste tiden, men ändå snygg. Men han var fienden, att kyssa honom var att förråda hennes vänner och släktingar! Men den kyssen… Hon kunde inte sluta tänka på att han hade besvarat den, han hade kysst henne tillbaka.

Trots att hon inte kunde minnas det måste hon ha sagt lösenordet till Den tjocka damen och klättrat igenom porträtthålet, för plötsligt stod hon i Gryffindors uppehållsrum. Harry och Ron var tillbaka från quidditchträningen, och Ron och Lavender satt nu och gosade i en av fåtöljerna, medan Harry gjorde sitt bästa för att se obesvärad ut. Hermione gick snabbt förbi dem, sa "Hej" och gick mot flickornas sovsalar, men Harry grep tag i hennes arm.

"Kommer du med till middagen?" frågade han henne.

"Ehm…" sa hon och sneglade mot Ron och Lavender som nu hade börjat prata bebis-språk med varandra.

"Äsch, oroa dig inte, de märker inte om jag sitter någon annanstans."

"Okej då."

Han log mot henne. Det såg ut som ett du-är-så-tapper-som-står-ut-med-det-här-leende och hon hade ingen lust att diskutera hela Ron-och-Lavender-situationen, så hon sa åt honom att hon måste lämna sina böcker först och gick upp mot sin sovsal. När hon kom ner igen hade Ron och Lavender gått iväg och Harry väntade på henne vid den öppna spisen. De gick ner tillsammans, men pratade knappt någonting med varandra, bara några ord om lektioner. Hermione hoppades att Harry inte skulle fråga henne om Ron, men om hon kände Harry rätt så skulle han inte det. Han hade inte ens berättat för henne att han var kär i Ginny, fast Hermione visste redan det och förstod att det höll på att ta kål på honom.

Hon satte sig ner med ryggen mot Slytherinbordet så att hon inte skulle kunna titta på Draco Malfoy. Harry hade sett Ginny tillsammans med Dean Thomas och var inte så pratsam han heller, så de åt i tystnad.

De hade just gått ut från Stora salen, och Harry hade sprungit fram till Neville för att prata med honom, när Hermione hörde något.

"Psst, Granger!" Det var Malfoy.

Hon såg sig nervöst omkring. "Ja?"

Han tog tag i hennes hand och drog henne åt sidan så att ingen skille se dem. Återigen kände hon en våg av elektricitet genom kroppen.

"Jag ville bara säga att jag kommer inte berätta för någon om… biblioteks… händelsen. Och jag skulle uppskatta om du inte gjorde det heller.

Hon kände sig förödmjukad och såg hur mycket han njöt av att ha en hållhake på henne.

"Oroa dig inte" sa hon med en ansträngning "jag vill inte ha någon form av förbindelse med dig. Men jag tror du har mer att förlora på om någon får reda på det här än vad jag har."

Hon vände sig om och gick snabbt därifrån och hoppades att han inte skulle se de arga tårarna som fyllde hennes ögon.