Nejmen, jag är här med en till berättelse :D
Yamato: Den här är till för att förklara lite saker som händer i hennes andra berättelse, DDH2: Äventyr i digivärlden
Kouji: Jupp, så förhoppningsvis blir den inte lika lång (:
Bah, det är en tidsfråga ;P
Yamato: ...Den ska vara färdigskriven innan vintern...
o.O Det går nog, kanske...
Yamato: ROLL TAPE!

Hugo vaknade av att solen sken ovanligt starkt. Han satte sig upp och stirrade ilsket på gardinerna som hängde vid fönstret. Skulle han nån gång lära sig att dra för dem när han gick och la sig?
-grumf...
Han reste sig upp och sträckte på sig. En ny dag, en ny tripp till datorfabriken. Han vägrade ge sig, han skulle få kontakt med sina vänner igen. Han hade försökt i en månad utan att lyckas, men det skulle gå, han ville prata med dem.
-Nå, är jag fortfarande Agnimon? frågade han och ställde sig framför spegeln.
Agnimons körsbärsröda ögon stirrade tillbaka på honom och han suckade djupt.
-Varför... Varför lovade Mats att han skulle kunna få mig till människa igen? Varför sa han att det skulle gå när det inte gick?
Plötsligt sträckte han på sig igen, han hade hört ljud utanför dörren. Snabb som en elefant på rullskridskor gjorde han sig beredd att anfalla om någon försökte bryta sig in i hans stuga. Två minuter stod han still och lyssnade, tiden han hade bott i digivärlden hade lärt honom att runt varje hörn kunde det finnas möjliga fiender, och likaså framtida vänner. När de två minuterna passerat utan ett ljud bestämde han sig för att faran var över. Han slappnade av och blev genast omkullslagen av en liten fluffboll. Ett kras hördes bakom honom när han slog ryggen i spegeln.
-Underbart, sju års olycka, muttrade han innan han vände sig mot den digimon som hade flugit på honom. Hej på dig, Tokomon.
-Ska vi gå till fabriken idag, 'niichan?
Hugo skrattade åt den lilla krabaten, som hade blivit som en följeslagare åt honom. Vart Hugo än gick så kunde man ge sig tusan på att Tokomon också fanns. Hugo reste sig försiktigt, för att inte skära sig på glasbitarna som låg bakom hans rygg.
-Jag får nog städa när jag kommer hem, sa han med ett skratt.
Tokomon klättrade upp på hans axel och tog ett stadigt tag för att inte ramla.
-Ska vi gå, niichan? Innan alla andra digimons vaknar!
Hugo nickade bara, och med Tokomon på axeln gick han ut ur sin lilla stuga. Solen dränkte dem på en gång och några korta sekunder stod de två kamraterna enbart och njöt av solens värme. Hugo skrattade och den vita varelsen på hans axel skuttade ner på marken och sprang omkring bland blommorna i Hugos trädgård. Plötsligt hördes ett öronbedövande vrål och Tokomon kom springandes tillbaka, med en Flymon tätt efter sig. Hugo suckade djupt, med ett leende på läpparna. Tokomon lyckades alltid ställa till det.
-Hur kan du glömma att vi har bin i våran trädgård varenda dag?
Tokomon log skrämt till svar och gömde sig på Hugos rygg, samtidigt som Hugo lyfte båda händerna i midjehöjd. Eld flammade upp på ovansidan av hans vänstra hand och med den högra skopade han upp elden som han slängde mot getingen som kom flygande.
-Fire Darts!
Flymon stannade i luften och med ett ilsket väsande vände den sig om och flög tillbaka till sitt bo. Hugo skrattade och puttade ner Tokomon ifrån ryggen.
-Ska vi börja röra på oss? Inte springa i mer okänd terräng.
-Hai!
Hugo skrattade och tillsammans började han och Tokomon att röra sig. Det tog inte lång stund för dem att komma fram till fabriken. Hugo öppnade långsamt dörren. Luften som slog emot honom var unken, trots att han hade vädrat ut ordentligt sist han var där. Tokomon flydde fältet.
-Inte bra, 'niichan, inte bra!
Hugo himlade med ögonen och steg sakta in i hallen. Hans steg ekade mellan de järnbeklädda väggarna, avsaknaden av möbler var inte direkt hjälpsam. Datorerna som stod uppradade längst med salens sidor tändes och började låta.
-Alltid lika inbjudande, muttrade Hugo med skrämd röst.
Han försökte ignorera känslan av obehag som smög sig upp längst hans rygg varje gång han klev in i fabriken. Att känslan kom berodde förmodligen på att det var i en fabrik som han hade fått sitt DNA förändrat så att han inte kunde bli människa igen. När han kom fram till den största datorn stannade han. Försiktigt, utan att ge ifrån sig ett ljud, tog han fram sin digikontroll, som han fortfarande hade kvar, och förde in den i en speciell port som datorn hade. Skärmen lyste upp med ett hemskt, rosa ljus. Hugo misstänkte fortfarande, liksom han hade gjort första gången han kom, att det var Mats som hade tillverkat datorerna. Men något var annorlunda den här gången. Istället för att sakta gå över till vanligt datorskärmsljus, som det brukade göra, blev ljuset snabbt mörkare, rödare, för att fortsätta att bli mörkare. Skärmen hade blivit svart och Hugo stirrade förhäxat på den. Plötsligt tändes skärmen igen och en person han kände igen väl trädde fram på skärmen. Han förde ena handen mot skärmen, han kunde inte tro sina ögon. Långt, havsblått hår, iskalla, blå ögon... Han blinkade, han hade så länge försökt få kontakt och nu...
-Iceangel?
Flickan mötte hans blick, och gav honom ett kallt leende, innan skärmen slocknade.
-Kom tillbaka! skrek Agnimon till skärmen. Kom till...
Han föll förtvivlat ner på knä, det hade varit så nära... Han hade nästan lyckats få kontakt. Datorn knastrade ilsket och hans digikontroll föll ner på golvet framför honom. Utan ett ord tog han upp den och såg mot digikontrollen. Ett par tårar föll ner på den och hans grepp om kontrollen hårdnade.
-VARFÖR! skrek han och slängde iväg kontrollen.
Han reste sig och gick därifrån, utan att plocka upp kontrollen efter sig. Utanför dörren plockade han upp Tokomon i famnen.
-'Niichan, vad är det? Vad har hänt?
Tokomon tittade på Hugo med oroliga ögon, men Hugo ignorerade honom och stängde sakta dörren efter sig. Hade han kastat en enda blick bakåt hade han sett en rörelse i skuggan.
Där var inledningen slut :D
Yamato: Jupp, den här berättelsen kommer inrikta sig mest på Hugomon.
Hej, det är mitt namn på honom, eftersom han är både Hugo och Agnimon!
Kouji: Yä, men det får man läsa om i DDH
...varför ska ni alltid förstöra allt? Nåja, vi ses i nästa episod av:
Alla: DDH1½: Agnimons äventyr