Sirius stod och kollade ut över gatan. Den låg öde precis som den gjort för fem minuter sedan. Han började vandra runt i den lilla lägenheten. Väntat gjorde alltid honom så rastlös. Även om lägenheten var mysig med ett litet kök, det stora vardagsrummet med de svarta möblerna och det lilla sovrummet som innehöll hans säng och några andra nödvändiga möbler, hatade Sirius att sitta instängd här. Han satte sig ner i den svarta fåtöljen och slängde upp fötterna på bordet och försökte läsa en bok, men han gav snart upp. Snart stod han vi fönstret igen och såg ut över gatan som fortfarande låg öde. Sirius hade stått i fönstret hela dagen även om brevet sagt att han inte skulle komma fören klockan sju. Sirius såg på urverket på väggen, fem över sju. Han var sen. Hoppas det inte hänt något. Sirius fantasi började genast rusa. Han kanske låg skadad i ett dike, de hade kanske kommit på honom och dödat honom, han kanske inte alls skulle komma. Tusen tankar for förbi i huvudet och Black visste inte längre vad han skulle tro. Allt kanske bara var ett skämt? Han hade längtat så länge efter det här och tänk om de bara drev med honom? Nej hans vän skulle aldrig göra så. Sirius hade känt honom länge och visste att det inte var ett skämt. Ändå var det något som gnagde honom, varför var han inte här än? Sirius kom ihåg första gången han hade fått den där pirriga känslan. Han hade suttit vaken en natt under deras sjätte år. Sirius mindes inte varför allt han mindes var hur han hade sätt på pojken med nya ögon. Han hade gjort honom sällskap och tröstat honom när tårarna börjat rinna. Han mindes hur bra det hade känts att vara nära den andra killen. Men Sirius fick aldrig något tecken på att den andra kände lika dant så i stället för att fråga den andra vad han kände började han gå ut med tjejer. Det var hans livsmisstag. Sirius tappade räkningen på hur många tjejer han hade varit tillsammans med. Men det spelade ingen roll hur många han kysste, det kändes ändå aldrig rätt och han kunde inte glömma den andra killen. Tänk vad ung och dum han hade varit. Om han bara hade sagt något hade han sluppit alla de där pinsamma stunderna med tjejerna.
Sirius vaknade ur det förflutna och gick fram till kylskåpet och tog ett glas juice och såg på brevet han fått igår. Sirius hade varit tvungen att läsa det flera gånger innan han fick in det. Sirius trodde knappt att det var sant när han hade läst brevet

Sirius, jag tar en risk när jag skriver det här till dig men jag gör det ändå. Jag vet inte om du har märkt det men på sista tiden har det funnits en speciell dragning mellan oss och jag önskar att du också har känt den. För att vara ärlig har jag känt en speciell dragning till dig väldigt länge men inte vågat säga något rädd för att förstöra våran vänskap. Men jag står inte ut längre jag måste berätta för dig att jag har känslor för dig, mer än vänskapliga. Jag hoppas nu att du har samma för mig och…

Resten gick inte att läsa. Sirius hade blivit så glad att han vällt ut bläckplumpen över brevet. Han hade genast kastat ihop ett svar som enligt honom var obegripligt, men han hade snart fått ett svar och de hade bestämt att de skulle mötas idag. Han skulle komma hem till Sirius klockan sju. Sirius slängde åter en blick på klockans visare som nu pekade på kvart över sju. Sirius ställde ner glaset och började vandra fram och tillbaka. Han hade inte varit så här nervös på flera år, men idag kände han sig som en tonåring igen. Han tyckte inte att han var särskilt gamla egentligen. Han hade nyss firat sin tjugoårs dag och hade under hela kvällen med sina vänner kastat särskilda blickar åt en av dem. Och så hörde han det, steg i snön utanför. Sen kom knackningen på dörren. Sirius nästan sprang fram till dörren, han öppnade och utanför stod en av hans äldsta vänner. Han hade först tänkt skälla på honom för att han var sen men när han såg på den smala mannen framför honom med det bruna håret och de bruna ögonen som var det vackraste Sirius visste glömde han bort det. Sirius släppte in honom och han slog sig försiktigt ner i soffan. Sirius satte sig bredvid honom och ingen av dem visste vad de skulle säga. Först så såg de bara på varandra och sedan bröt hans gäst tystnaden.
- Jag vet inte vad jag ska säga Tramptass. Jag trodde inte du skulle svara på brevet utan trodde nästan du skulle skratta åt mig. Jag trodde jag hade inbillat mig att du gav mig blickar och log extra mycket åt just mig. Så när du skrev brevet så visste jag först inte vad jag skulle tro. Jag trodde först du ljög, jag var på väg att inte komma idag, rädd för att allt bara skulle vara en dröm. Sa den brunhåriga mannen och såg på Sirius.
- Det skulle jag aldrig kunna göra. Jag nästan hoppade av lycka när jag fick ditt brev. Jag trodde allt var en dröm. Jag hade väntat så länge på att få berätta för dig hur mycket jag tycker om dig, men du han visst först. Sa Sirius och skrattade lätt och håret föll ner i ansiktet på honom. Den andra mannen la det bakom örat och det kändes som en stöt för igenom dem när de rörde varandra. Den brunögde tog bort sin hand men Sirius tog tag i den, lutade sig framåt och deras läppar möttes. Det var som om de svävade på moln. Sirius lutade sig mot den andra och snart låg de ner på soffan och Sirius förde lätt in sin tunga i den andra mannens mun. Och den brunhårige förde sina händer upp till Sirius hår, lika fort som kyssen hade börjat var den över. Sirius la sig bredvid sin vän som lekte lätt med hans hår. Sirius la sitt huvud på den andres bröstkorg och log.
- Varför sa du inget tidigare Tramptass? Frågade den andra mannen och såg in i de svarta ögonen. Sirius läppar formade ett leende.
- Det är en bra fråga Måntand. Svarade Sirius och kysste åter sin bästa vän.