Denna fic handlar om 16-åriga Jennie Miller som går på Hogwarts. Viktiga personer i storyn är Marodörerna, Lily, Severus Snape, Voldermort och sist men absolut inte minst Regulus Black. Handlar om Jennies livs kärlek som ni senare får veta vem det är. Mycket romantik, drama och action. Hoppas ni läser och kommenterar mycket! :)

Jag äger inga personer förutom Jennie Miller och några andra. Så Läs nu! :)

Detta är en nyskriven verision av min gamla story När Ödet Inte Vill, men var inte så speciellt nöjd med den så jag ändrade helt storyn, men själva handlingen är samma. Har färdigt tänkt vad den ska handla om.


Solen lyste på en blå himmel och kvittrande fåglar flög omkring mellan träden. Jennie suckade lyckligt och petade lite i maten som låg framförhenne medans hon satt vid köksbordet och betraktade fåglarna som flög omkring där ute. Det var första september och om knappt en kvart skulle Jennies föräldrar föra henne till tågstationen så hon äntligen efter en lång sommar (kändes det som i alla fall) skulle få åka tillbaka med det vinröda tåget till Hogwarts. Inte för att Jennie inte trivdes där hemma alls, tvärtom hon trivdes superbra. Men på nåt sätt kändes det som om hon var mera hemma på Hogwarts.

Jennie var en vanlig sextonårig tjej eller okej egentligen kan man väl inte kalla henne vanlig, hon var ju en häxa trots allt. Hon bodde tillsammans med sina föräldrar inne i London. Hon var en fullblodstrollkarl, men det var inget Jennie gick omkring och skröt med. Jennie var väldigt social och trevlig men hade ändå inte så många sanna vänner, bara Fredrika och Lisa som var jämnåriga. Jennie var ca 163 cm lång med vågigt honungsfärgat hår och blåa ögon. En naturlig skönhet kan man också kalla henne.

"Jennie, har du packat allt?" Ropade Jennies mamma från vardagsrummet.

Jennie, som hade suttit försjunken i sina tankar hoppade till så snabbt att hon föll av stolen.

"Aj mamma, kunde du inte ha skrämt mig lite mera? Men ja, jag har packat allting och ja jag har gått igenom det minst fem gånger redan så jag tänker inte göra det igen." Sade Jennie retsamt och log mot sin mamma som nu hade kommit in i köket med kofferten släpandes efter sig,

"Visst, tänkte bara kolla så det inte blir som förra året då du hade glömt att packa ner alla dina nya böcker."
"Påminn mig inte." suckade Jennie och rodnade medan hon tänkte tillbaka till förra året, hon hade verkligen glömt hem böckerna och hon minns hur pinsamt det hade varit under första dagens lunch då deras uggla Rolls hade kommit flygandes (läs släpandes) med alla hennes böcker. Hela salens befolkning hade i just det ögonblicket stirrat på Jennie innan största delen av dem brast ut i gapskratt. Det var någonting hon inte ville uppleva igen i alla fall.

En halvtimme senare satt Jennie i en av Hogwarts expressen välbekanta kupéer tillsammans med sina vänner Lisa och Fredrika och diskuterade vilt om sommaren. Eller i alla fall Jennie diskuterade, de andra satt mest och lyssnade och sade någonting ibland.

"Så vad har ni gjort i sommar då? Undrade Jennie och såg från Fredrika till Lisa
"Tjaa.. Jag har väl egentligen inte gjort någonting speciellt" Sade Lisa och såg till Fredrika som nickade och fortsatte:
"Jag var ju till Grekland i sommar också men annars har jag bara tagit det lugnt"
"Åh vad kul" sade Jennie och suckade lyckligt medans hon såg ut genom fönstret på det förbisusande landskapet.
"Vet ni jag tror jag går och söker efter matvagnen, jag är jätte hungrig, kommer om en stund" Sade Jennie och steg upp från bänken och vinkade åt sina kompisar och gick ut från kupéen och vidare genom korridoren.

Efter att en stund senare ha konstaterat att matvagnen inte fanns någonstans började hon sakta gå tillbaka mot kupén, på vägen träffade hon några bekanta som hon inte hade sett på hela sommaren som hon stannade och talade med lite. Strax utanför kupén hörde hon vännerna sitta och tala:
"Jag vet, hon är så jobbig, jag skulle verkligen inte orka med henne i år" suckade Lisa
"Håller med, för att vara ärlig så enda orsaken till att jag är kompis med henne är för att hennes föräldrar är så ruskigt rika och bra aurorer, pappa tyckte det kunde vara bra att ha henne på vår sida.
"Ja verkligen." instämde Lisa.

Jennie kände hur modet sjönk när hon förstod att det var om henne de talade om. Det var ju inte hennes fel heller att hennes föräldrar var framstående aurorer och väldigt rika. Hon kände hur det började tåras i ögonen. Inte gråta nu tänkte Jennie och försökte hålla tillbaka tårarna som brände bakom ögonlocken och samlade mod till sig och klev in i kupén.
"Men verkligen, så bra då att äntligen få veta hurudana ni egentligen är, falska rakt genom." Sade Jennie med rätt så stark röst, sedan vände hon sig till Fredrika och fortsatte:
"Och du kan hälsa åt din pappa att han kan fullständigt skita i någon vänlighet från vårat håll hädanefter" Sade Jennie argt och rafsade ihop sina saker och drog med sin koffert och stegade ut ur kupén utan att ge en endaste blick till sina såkallade före detta vänner.

Hon skyndade sig genom korridoren sökandes efter en tom kupé. Till sist hittade hon en tom kupé, vart hon släpade in sina saker och slängde sig ner på bänken och lät tårarna flöda. Dörren öppnades försiktigt och in tittade en rödhårig tjej med gröna ögon. Lily Evans, som Jennie bara kände lite från förut, fastän de gick i samma årskurs och elevhem.
"Hur är det? Vad har hänt?" Frågade tjejen och gick fram och satte sig brevid Jennie. Men Jennie fick inte fram ett ända ord utan bara fortsatte gråta. Lily makade sig närmare och omfamnade Jennie i en stor kram.
"Såja, det blir nog bra." Och först då kände Jennie på sig att det kanske kunde bli bra, eller hon hoppades det i alla fall. Hon hoppades att Lily skulle vara någon att räkna med, en ny vän.