Det var natt och mörkret hade brett ut sig över Malfoy Manor. Lucius gick ut på sin privata balkong och tände en cigarett. Han log snett när han såg på den. Att tillverka cigaretter var det enda bra mugglarna någonsin gjort. Hans leende slocknade när han tänkte på alla uppdrag han gjort för sin herre som involverat mugglare. De hade inte direkt varit behagliga. Han drömde fortfarande ibland om deras plågade skrik och ännu värre; tystnaden när skriken tagit slut för alltid. Han blundade och tänkte tillbaka på tiden då han blivit värvad och anledningen till det.
You're welcome to my world
Dark side of the universe
I'll take you for a spin
Let the mayhem begin
The media mouth is feeding and chemical youth is screaming
The circus starts to roll
There's no turning back
You think it's right you made your mind
I've seen so many cross that line
I've seen them come
I've seen them go
Time will never change
It's the same old song
The same old song
That's playing again
The same old song
En gång i tiden hade han faktiskt trott på budskapet, på den tid då han hade varit för ung och dåraktig för att inse vad hans herres ord innebar. Så var inte fallet längre. Men han spelade ändå med och snart skulle även hans son ta del av den mörka värld hans far varit dum nog att involvera sig i. Draco hade insupit dödsätarnas filosofi från den dag han föddes och var därför antagligen rena idealet för en mörkrets tjänare.
Your soul is burning bright
High hopes of future in sight
Beyond the horizon lays a world that's so black
They try to shape your mind
And make you walk the line
Don't let them steal your dreams
It's all that you've got
You start to doubt
You changed your mind
Han skakade på huvudet. Ville inte att det skulle ske. Han hade allt för ofta sett vad det blev av de som tilldelades märket. Sådana som honom själv. Som någon hade sagt. 'Inte mycket till människa, den där Lucius Malfoy.' Nej, har man sett så mycket av 'the dark side of the universe', som han gjort vid det här laget, så fanns det inte så mycket mänskligt i en längre. Han kunde inte se sig själv i spegeln numera. Han fruktade att möta de döda ögonen som stirrade in i hans.
I've seen so many cross that line
I've seen them come
I've seen them go
Times will never change
It's the same old song
The same old song
That's playing again
The same old song
Don't wanna hear it no more
Ändå spelade han med i en hjärtlös mans galna värld. Han hade värvat många, allt för många och vid det här laget vilade orden redan på tungan, de vackra ord som slingrade sig rakt in i varje svag varelses hjärta. Ord som lovade styrka, välstånd och makt. Ord som fick dem att bli en värdelös bricka i ett spel, en bricka som när som helst kunde 'undvaras'.
Time to do this
Time to do that
I've got an offer
You can't refuse it
Just stick with me
And I'll push you
All the way to the stars
Han visste att kriget snart skulle utbryta på allvar. Det fanns ingen återvändo längre. Varken för honom själv eller hans son, som hade en så snedvriden världsuppfattning att han omöjligt skulle kunna räddas. Han hade försiktigt försökt prata med honom, men bara fått ett rått och övermodigt leende tillbaka. Nu stod Lucius Malfoy här, på sin privata balkong högt uppe i ett torn på Malfoy Manor och såg ner på en mark som inte syntes i mörket. Han lät cigaretten falla ner i intet. Sedan insåg han vad han måste göra. Det fanns bara ett sätt att undkomma Mörkrets herres klor. Samma väg som cigaretten tagit för några sekunder sen…
The same old song
It's playing again
The same old song
Don't wanna hear it no more...
