lämna gärna en review! Det här är min första fan-fiction.

Ett stort tack till Lealover1, En fantastisk författare och en underbar inspirationskälla. Utan dig hade denna aldrig blivit av.

När det står så här i texten betyder det att det är Voldemorts tankar vi ser.


Så, det var här de bodde. Hans fiende, allt i profetian stämde in. Snart skulle denna "Harry potter" vara död, och jag Voldemort kan leva för alltid.

Voldemort gick in genom grinden till det hus, som fram tills igår varit dolt för honom. Hans tjänare Slingersans, lat, oduglig men trots allt, hade det inte varit för honom hade inte Voldemort vart här idag. Han gick in i huset.

I hallen möttes han av en man, Mr Potter,

- Lily, ta med dig Harry och ge dig iväg! Det är Han! Ge dig iväg! Spring! Jag försöker hålla honom tillbaka!

Han är modig, man måste erkänna det!

- Avada kedavra!

Mr potter föll till marken. Voldemort gick upp för trappen, en svepning med trollstaven och en av dörrarna på övervåningen for upp. Där inne satt en kvinna hukad över en barnsäng. Hennes röda hår föll ned i hennes ansikte när hon böjde sig över pojken, hyschade honom när han började snyfta.

Usch, han låter som barnen på barnhemmet. Nåja, strunt samma just nu, det spelar ingen roll. Så det är den här flickan som Severus är förtjust i.

Voldemort mindes tillbaka på samtalet han haft med Snape för några dagar sedan:


- Herre, jag ber dig, skona henne!

- Gillar du henne Severus? En smutsskalle? Du är värd mycket bättre.

- Kanske det Herre...


Han skrattade, ett kalt hårt skratt.

Han står jag, bara en meter från sin fiende, den person det talats om i profetian och han skulle inte ens kunna försvara sig. Snart kommer det inte finnas någon som kan hota mig. Jag kommer leva för evigt.

- Inte Harry! Inte Harry! Skona honom... Jag gör vad son helst...

Voldemort väcktes ur sina tankar av Lillys jämrande röst. Han hörde paniken, ångesten men också något främmande...

- Flytta på dig... Undan med dig flicka!

Hon behövde inte dö. Om hon bara flyttade på sig kunde han låta Severus få henne, vad han nu skulle med henne till.

Lilly vägrade. Hon bad, men rörde sig inte bort från Harry.

Suck, idiotiska flicka. Men pojken måste dö, oavsett kostnaden.

- Avada Kedavra!

Hon skrek, ett blodisande skrik, dödsångest ljöd.

Nu, Harry Potter, Hälsa på döden

- Avada Kedavra!

En skarp smärta skar in i Voldemort. Han kände hur han slets iväg från sin kropp. Han svävade i inget, fanns i alltet.

Vad har hänt? Är jag död? Nej, jag har ju mina horokruxer, jag kan inte vara död! Nåväl, det är väll bara att vänta, mina tjänare kommer snart och för mig tillbaka. Jag kan vänta...