OBS! FÖLJER INTE JKR: S VERITION OBS!
Namn: Bröder är lika
Utspelar sig: Harry, Hermione och Ron går femte året.
Handling: Ron och Hermione är ihop men det händer något som inte går att förlåta och Hermione få problem med sitt kärleksliv.
"Hermione, jag kan förklara!" Ron sprang efter henne. Hermione kunde inte fatta att det var sant. Hon och Ron hade varit ihop i ett år, men nu hade han börjat hångla med Romilda Vane. "Det är bäst för dig att det är en väldigt bra förklaring, Ronald Weasley!" Hermione vände sig hastigt om för att kolla på sitt ex med en arg blick.
"Jag var på verkad, hon hade gett mig kä…" Hermione avbröt honom med att säga:
"Som om! Du gjorde det med egen vilja!" Hermione kunde inte hindra tårarna som föll ner för hennes kind, men någon stans djupt inne ville hon inte det heller, hon var så arg! Hon visste inte vad hon skulle göra. Hon bara sprang och sprang. Plötsligt såg hon var hennes fötter hade burit henne. Hon stod framför Missnöjda Myrtles toalett. Utan att tveka sprang hon in och sjönk in i ett hör. Den natten snyftade hon sig till sängs där inne på toaletten.
När hon vaknade morgonen där på satt hon fortfarande inne på toaletten. Hon visste inte vad klockan var, men hon hade ändå inte tänkt gå på lektionerna idag. Det ända problemet var att Umbridge kanske fattade att något hade hänt. De skulle förmodligen ha henne idag. Hermione bestämde sig för att sitta kvar inne på toaletten tills det efter middagen. Hon visste inte vad hon skulle göra sen, hon ville i alla fall inte gå tillbaka till sovsalen, där Romilda Vane skulle vara. Hon ville göra något som skulle såra Ron lika mycket som hon blev sårad.
Hermione kollade ut genom fönstret igen. Hon måste ha gjort det minst 20 gånger på en halvtimma. Äntligen, hon såg att det var några på Qudditch planen, så hon börjad gå mot Entré hallen utan att bli sedd. Hon var förundrad över att Missnöjda Myrtle inte hade dykt upp och ännu mer förvånad var hon över att Peeves inte dykt upp. Snart var hon uppe på läktaren vid Qudditchplanen. Hermione såg laget träna, hon var noga med att hålla sig så långt bort att Harry inte skulle se henne. När hon såg Fred Weasley flyga förbi, på väg mot en dunkare, så fick hon en idé. Vad hon visste så var inte Fred ihop med någon, därför var han perfekt. Att han var Rons bror gjorde inget, tvärt imot. Det skulle bara bli bättre. Så efter träningen gick Hermione ner för att vänta ut Fred. Hon var noga med att gömma sig bakom hörnet när Harry kom ut. Efter en kvart kom George ut, tillsammans med Alicia Spinnet. Wood, Angelina och Katie kom ut. Hon undrade varför Fred inte hade kommit än. Efter fem minuter kom Fred ut. Hon tog mod till sig, och gick fram.
"Fred, kan jag få prata med dig"
"Ja visst, Hermione, vad vill du."
"Jo, jag undrar … det är ju Hogsmeade helg nästa helg, och jag liksom undrar om du vill gå med mig?"
"Ja visst, det kan jag väl, varför inte?" Fred lät förbryllad, men konstigt nog glad. Hermione tänkte att hon måste ha inbillat sig.
"Bra, ska vi träffas i Entré Hallen vid 11.00?"
"Ja visst." Fred gick där ifrån med glada och lätta steg, eller inbillade sig Hermione igen? Men varför skulle hon inbilla sig det, hon var ju inte intresserad av honom på riktigt. Hermione började också gå upp mot slottet. Hon kände sig lite skuldmedveten för att hon skulle lura Fred, men också glad att hennes plan verkade fungera bra, hittills i alla fall.