EMEL
Vakna ! skrek mamma
Jag såg i hennes ögon att de va nåt som va fel,
Men ja bry mig inte om att fråga.
Skynda dig, skrek mamma igen!
Ja tog på mig mina kläder o tog min väska, o sprang ut i hallen, där stod min bror Matt och han grät.
Mamma kom springandes med min lillasyster Emily,
De knackade på dörren, de va pappa som hade kommigt
Han tog Matt o Emily o gick ut med dom.
Sen kom pappa in igen , dom kollade på mig o sa att de va nåt som dom måste berätta,
Dom tog mig till ett ställe i byn, när ja kom in stod de massor av gubbar med uniform, sen när man kommer längre o längre bort stod de yngre o yngre män, tillslut va de några i min ålder, Ja kollade på dom , de va som om tiden stannade till när ja fattade varför ja va här.
De kom ut en gubbe ur en dör, o han ropade upp massor av namn o dom killarna i min ålder gick in genom den dörren som han hade kommit ifrån, sen kom de ut en till ur samma dör, o dom viskade om något, sen ropade han upp mitt namn,
Mitt hjärta stannade, ja kunde inte tänka, ja hörde mitt namn om o om igen inuti mitt huvud, allt blev plötsligt svart o ja såg inget.
När ja vaknade, stod samma gubbe som hade ropat upp mitt namn där , han stod o läste ur några papper som de stod mitt namn på,
Emel, sa han.
Ja försökte säga nåt men de gick inte, ja försökte igen, men de kom inget.
Ja bara låg där, ja låg där hela dagen,
Ja somnade senare på kvällen.
När ja vaknade, så märkte ja att dom hade tagit mina kläder,
De ända kläderna som fanns i rummet va en uniform,
Ja tog på mig den. Sen gick ja ini i en annan sal, men de va ingen där , så ja gick vidare…. Ja kom ut i en hall.
Ja satte mig på en bänk o väntade på att någon skulle komma.
Tillslut så öppnades en dörr, de va massor av gubbar med gevär som kom ut, de sprang ut till en buss, som stod o väntade utanför,
Ja satt kvar o kollade, tills någon tog tag i mig o började dra i väg mig mot bussen.
-sluta!! Skrek ja
- ja ska inte med, skrek ja igen!
Han lyssnade inte, han bara fortsatte dra mig,
Nu va ja vid bussen, några gubbar drog upp mig i bussen.
De gav mig ett gevär o en hjälm när ja kom in till chauffören.
Bussen började åka
Ja kollade på allt folk som stod o tog farväl av oss,
Ja kollade efter mamma o pappa med såg inte dom,
Ja kollade överallt men hittade inte dom.
När ja vaknade va ja helt plötsligt i ett läger, ja gick ut ur tältet o kollade va dom gjorde , alla stod i ett led o dom övade in något , ja gick ut o ställde mig längst bak,
Helt plötsligt hördes ett KABOOM, o marken skakade till.
Ja kollade ner , o marken bara försvann under mina fötter, ja hörde skrik o kände att nåt gjorde ont i mig, ja kollade på min mage o den va röd av blod, allt började försvinna o ja kunde inte andas , sedan slutade ja o andas o allt blev svart .
SLUT Av Mikaela Andersson.