Twilight

Bilkraschen

Edwards perspektiv.

Bellas pickup svängde in på skolparkering. Hon var sen och jag hade hoppats på att hon inte skulle komma överhuvudtaget. Hon gjorde allting så svårt. Allt jag kunde göra i hennes närhet var att kämpa mot min vilja att döda henne och tömma henne på blod. Jag hade aldrig törstat så mycket efter människoblod som jag törstade efter hennes.

Hon svängde in på en tom plats tvärs över där jag stod på parkeringen och jag såg henne kliva ur bilen. Jag försökte tränga ute tankarna hos eleverna som var ute och försökte att ännu en gång fokusera på Bellas tankar. Fortfarande ingenting. Varför kunde jag inte höra henne? Det gjorde mig så otroligt frustrerad, det hade aldrig hänt förut.

Hon tittade på mig och jag kom på mig själv med att stirra på henne. Jag koncentrerade mig till det yttersta på hennes tankar, men ingenting hände. Var det något fel på mig eller på henne?

Mina tankar avbröts av en stor svart van som kom i full fart över parkeringen. Den sladdande bilen var på väg rakt mot Bellas håll, men hon stod med ryggen mot. Hon såg inte bilen. Det fanns inte en chans att hon skulle klara sig oskadd. Hon skulle krossas mellan sin bil och den som nu kom närmare och närmare, vilket betydde en massa blod. Hennes blod. Jag visste att jag inte skulle kunna hindra mig själv och det skulle inte mina bröder och systrar kunna heller. Vi skulle avslöja oss själva mitt på parkeringen med hela skolan som vittne. Världen skulle veta om vampyrers existens, och vad skulle hända då? Jag kunde inte låta det hända. Bella skulle förstöra allt.

Jag sprang mot Bella och var vid hennes sida på mindre än en sekund. Jag tog tag i henne och jag kände törsten bränna inuti mig. Jag fick ner Bella på marken, för att så många som möjligt inte skulle se vad som verkligen hände, och höll bilen från att krocka in i Bella genom att stäcka ut min arm och putta bort den. Min hand lämnade en stor buckla på den svarta vanen.

Bella hade sett. Hon hade sett allting. Jag visste inte vad jag skulle göra nu eller vad som skulle hända, men jag visste att jag var tvungen att försvinna därifrån så snabbt som möjligt innan elever kom och flockades kring Bella.

Än en gång kämpade jag mot den brännande törsten inom mig och släppte taget om Bella, och utan att bli sedd försvann jag från platsen.