Prolog
Destiny såg sig omkring i sitt rum. Väggarna var i sammet och hade en röd, välkomnande nyans. Golvet var av marmor. Rummet var inrett med ting av högsta klass; andra hand var inte stil för Destiny Roman.
Överallt hängde utmärkelser och priser, alla för samma sak. Den första och sista bedriften Destiny någonsin skulle göra. Sammanlagt hade hon över trehundra priser och diplom. Trehundra helt onödiga priser, alla orsakade av samma olycka.
Destiny gick ut från det stora huset och ut till den stora gården. Träd var noga utplacerade så de bildade ett mönster och blommor växte överallt. Ett trädgårdsskjul tronade i ena hörnet.
Hon gick ut från grindarna och tog en flyttnyckel in till London. Hon gillade att åka i tunnelbanorna där. Att inte ha något särskilt mål, bara kunna åka fram och tillbaka, hela dagen lång. Hon gick ner i den första tunnelbanestationen hon såg.
Vid spärrarna tog hon fram sina mugglarpengar, som hon skaffat för just för dessa tunnelbaneresor. Destiny studerade de stressade mugglarna som rörde sig med snabba kliv. Männen var klädda i skjorta och kavaj och kvinnorna i kjol av något slag. Efter bara några få minuter kom tåget. I tåget satt det två kvinnor iklädda i mantlar; de var uppenbart häxor.
"Titta, där är den där Des-någonting!" sa den ena till den andra.
"Vadå? Vem?"
"Första ynken som lyckades trolla", envisades häxan otåligt.
"Aha, hon."
Destiny såg sig omkring efter denna storhet. Men så kom hon på en sak. Just det ja, den första ynken som utövade trolldom var hon själv – Destiny Roman.
………………………………………………………………………………………………………………………
Den kanske känns lite kall och konstig, men jag försökte verkligen. Jag vet inte vad det är med mig. Men i alla fall. Det här var ju bara prologen så den blir säkert bättre sen. Haha.