Avskrivande: Harry Potter, alla platser och karaktärer (utom de jag har hittat på), namnen och så vidare tillhör mrs J.K Rowling, hennes förlag (de är så många, så, tja…), och Warner Brothers™. Alla rättigheter reserverade. Detta är inte menat som stöld eller förolämpning – Jag skrev detta för mitt eget nöjes skull.
Raiting: PG-13 (T)
Antal Ord: Totalt 22,183

Inledning

I

Sjuttonåringen väcktes omilt upp av sin till synes stressade mor. Hennes ansiktsuttryck sade honom allt; han hade sovit för länge. Han hade gjort det på sista tiden.
Han förbannade sin redan av honom förbannade mor. Han började klä på sig under stress, ty hans mor hade smittat av sig.
Severus röst ljöd;
"Skynda på nu!"
Draco suckade. De skulle antagligen till kyrkogården i Little Hangleton, Mörkrets Herres tillhåll.
"Men skynda på för guds skull!" röt Snape.
Draco hörde steg från hallen, och antog att det var hans mors. Tillsammans med henne dundrade han nedför trappan. Flåsande och flämtande tog de tag i Snapes flyttnyckel. "Det var på tiden", sa en kall röst.
"Förlåt Herre", sa Snape.
Voldemort tog till orda;
"Mina vänner! Greyback har antytt på att det inte alls var Draco som bragde Dumbledore om livet. Stämmer det?"
Ingen av nykomlingarna svarade.
"STÄMMER DET?"
"Ja, Herre", sa Snape tyst.
"Menar du att du inte kan göra något så simpelt som att ta livet av en gubbe, Draco?", väste lorden.
Draco förblev tyst.
"Hursomhelst", sa Voldemort, "Då ska du ha en belöning, Severus."
"Tack Herre."
"Severus Snape, alias the Half-Blood Prince; Jag utser dig inför dessa vittnen till min närmaste man."
"Tack Herre", återupprepade Snape.
"Draco, eftersom att du inte kan utföra ett simpelt uppdrag, måste jag bestraffa dig", sa Voldemort.
"Nej, min Herre", snyftade Narcissa, men ingen tog någon särskild notis om henne.
"CRUCIO!"

II

Råttan kröp där och retade hans aptit. Han funderade på var han hade hamnat. Det sista han mindes var att han hade ramlat igenom, sedan hade han hamnat här. Han hade ingen aning om hur eller varför, men här var han. Han undrade hur det hade gått för Harry… Just det, Harry!
Hunden försökte lokalisera var han var. Han gick ned mot byn och såg en hel massa pubar, han tänkte att han måste vara på Irland. Han funderade på om han skulle transferera sig, men nej. Ministeriet skulle ju kunna upptäcka honom. Men om de hade fattat att Voldemort var tillbaka… Och han gillade ju att chansa…
Hunden förvandlade sig och transfererade sig till Private Drive 4.

III

Edinburgh var verkligen mysigt, tänkte det stiliga fjäderfäet. Han såg ned över staden i sin fjäderprakt. Han flög mot Nelson's. Varför visste han inte. Han tänkte att han måste informera Orden. Vem litade han mest på nu?
Minerva? Knappast, hon skulle få spader.
Harry? Nej, Petunia och hennes man skulle inte vilja ha honom där en gång till.
Arthur och Molly?
Ja kanske. Jo. Han flaxade iväg mot Ottery St Catchpole

IV

Harry Potter låg på sin säng. Harry tänkte över hur han låst in sig och brutit ihop på toaletten på Hogwartsexpressen, hur han blivit inlåst vid hemkomsten till Privet Drive, alla brev han hade läst men sedan ignorerat… Mrs Weasleys fyllda med kärleksfulla och tröstande ord; Hermiones milslånga medlidande och uppmuntrande avhandlingar; Rons vänliga… Ginny hade däremot tagit en isande tystnad.
Detta oroade Harry. Han ångrade att han hade dumpat henne. Tänk om hon hade hittat en ny kille?
Denna tanke kändes som en kniv i Harrys hjärta. Harry såg på klockan. Halv tolv. Dörren öppnades och Petunia uppenbarade sig.
"Du åker nu va?"
Harry nickade stumt. En spänd tystnad låg i tjugo minuter.
"Jag lånar toan", mumlade Harry. När han kom tillbaka stod Petunia i trappan.
"Tre minuter kvar", sa hon.
Tillsammans gick de ner till undervåningen. Harry sa;
"Jag går snart. Om de andra skulle undra var jag är, säg det."
Petunia nickade tyst. Hade Harry sett en tår?
Harry gick ut. Han gick uppför Privet Drive, och vek in mot Magnoliagränden.
Vad var det där nere? Inte kunde det väl vara Padfoot?

Autor Notes; Kommentera gärna konstruktivt.