Alla har dåliga dagar
Oväsendet i Stora salen steg och sjönk i takt med att det kom och gick elever. På samma sätt steg och sjönk hennes huvudvärk i smärtgrad. Lyckan runtomkring henne verkade oändlig men själv kände hon bara för att springa därifrån skrikande. Hon sjönk längre ner på bänken och petade ointresserat i sin svampomelett. Hon hade knapp ätit någonting och hennes mage framförde upprörda protester. Men hon ville inte äta, så fort hon stoppade något i munnen tycktes det växa och få en äcklig smak. Det var precis så hon lyckades svälja det. För hon tänkte inte spotta ut den igen, så lågt skulle hon aldrig sjunka. Men längre ner på bänken kunde hon sjunka och det gjorde hon när en ny grupp extra högljudda slytherinare anlände till Stora salen och slog sig ner omkring henne. Hennes... hrm... älskade årsgrupp hade vaknat och bestämt sig för att ta del av hennes muntra sällskap.
Ingen mindre än den store Draco Malfoy slog sig ner mittemot henne och gav henne ett muntert leende samtidigt som han strök bak håret med en lätt rörelse. För mindre än att år sen skulle hon av svimmat av hans blotta närvaro men nu gav hon honom bara en grimas som men noggranna efterforskningar faktiskt kunde jämföras med ett leende, men nu var det ingen som brydde sig om att göra det och det framstod helt enkelt som en grimas.
"Dålig dag?" frågade den onödigt muntra blondinen och hällde upp ett glas med juice åt sig själv. "Eller morgon kanske jag ska säga". Han tog en munter tugga av en ostsmörgås medan han såg på henne.
Hon besvärade sig inte att ens ge honom en blick. Istället såg hon upp mot taket och såg en grå mulen himmel som perfekt matchade hennes humör för tillfället. Bredvid henne tappade Crabbe sitt glas (som gick i tusen bitar), slog till Goyle som i chocken spottade ut allt han hade i munnen (en trevlig blandning av juice, svampomelett, bacon och mintkarameller) rakt i ansiktet på den som satt mittemot, denna person var ingen mindre än den högdragna Blaise Zabini som i ett utbrott av yttersta förskräckelse av den otrevliga duschen slog ut med armarna och slog ner Daphne Greengrass från bänken så bara hennes ben stack upp ovanför bordsskivan. Det hela såg ytters komiskt ut och hon märkte att ett skratt bublade upp inom henne. Resten av Stora salen som hade sett händelsen vred sig redan av skratt och i princip hela gryffindorbordet låg dubbelvikta och skrattade så de skrek. När hon såg upp på lärarbordet såg hon hur det även ryckte i mungiporna på Dumbledore, men Snape såg ut som om han skulle explodera ilska över att hans elevhem uppförde sig som idioter. Men det var idioter så var han egentligen förvånad.
Tillslut kunde hon inte hålla skrattet inne utan hon släppte ut det i sin fulla kraft. Hon skrattade högre än hela Stora salen och låg dubbelvikt över bordet. Tillslut kippade hon efter andan och kunde inte få fram ett ord. De drabbade såg inte så roade ut och när hon såg deras sura miner började hon skratta ännu mer.
När hon lugnat ner sig ställde hon sig upp och log brett.
"Ingen dålig morgon nu längre" flinade hon mot Draco och lämnade Stora salen med ett muntert leende. De som mötte henne såg förvånat efter henne. Det var längesen hon hade varit så här glad. Men Pansy Parkinsons morgon hade plötsligt vänds från botten till att inte vara så hemsk.
--
En liten one-shot, hoppas nån läser och vill ta tid att skriva en liten review om vad ni tyckte :D Om ni inte gör det är ni fyrkantiga!