A/N Hej. Det här är första kapitlet i min historia. Jag hoppas ni tycker om det och ifall ni gör det, kommentera gärna. A/N

Kapitel 1

Rose vaknade av att hennes mamma långsamt strök sin hand över hennes kind medans hon viskade "Rose, dags att gå upp". Rose reste sig upp i sängen och gnuggade sina ögon, yrvaken.

"Godmorgon mamma, varför väcker du mig?", frågade hon. Hennes mamma bara log och lämnade rummet så att hon kunde byta om. När hon gått upp och plockat fram kläder för dagen så kom hon ihåg vad det var för dag, den första september. Hon bytte snabbt om och satte sedan upp sitt lockiga röda hår i en hästsvans och gick ner för att äta frukost. När hon var framme i köket så kände hon lukten av bacon och ägg blandat med lukten av rostat bröd, hennes favoritfrukost. Hon satte sig ner mellan sin pappa och sin lillebror som vräkte i sig maten som grisar. Hennes mamma brukade säga "Sådan far sådan son", när de gjorde sådana saker, vilket var rätt ofta. Alla i släkten sa att Hugo var precis som sin far och att hon var precis som sin mor, vilket farbror George brukade säga vara tur, för det skulle vara förskräckligt om ingen av barnen hade ärvt sin mammas hjärna.

"Så Rose, hur känns det att få börja Hogwarts?", frågade hennes pappa efter ungefär en minuts tystnad vid bordet och en harkling från hennes mamma.

"Det känns otroligt. Det kommer att bli så kul att få nya vänner och få lära sig att trolla", sa hon och log. Hon hade drömt om att få åka till Hogwarts så länge hon kunde minnas, det berodde nog på hennes föräldrars många roliga och intressanta historier från deras skolgång.
"Det är orättvist", hörde hon plötsligt Hugo säga. "Jag vill också åka".

"Du får åka om två år Hugo, vi har pratar om det här säkert hundra gånger bara under sommaren", sa deras pappa och Rose såg att Hugo nickade, besviken. "Dessutom så går tåget idag och du skulle inte ha några saker". Hugo suckade åt det och fortsatte att äta.
"Har du packat klart?", frågade hennes mamma efter ca en minut och Rose nickade.

"Jag packade klart i förrgår, det enda jag behöver göra innan vi åker är att få in Lucille i buren. Jag tänker inte låsa in henne för tidigt för ni vet ju hur mycket hon avskyr att vara instängd", sa Rose och hennes mamma nickade.
"Så då vet vi att du har allt under kontroll, det har hon minsann inte ärvt av dig Ronald", sa hennes mamma och smålog åt hennes pappa.

"Hej, så illa var det aldrig", sa han.
"Du stresspackade samma dag som ni skulle iväg till London, varje år", sa hon och Rose och Hugo började skratta.

"Jag var ett barn då", sa han och alla började skratta.

"Du gör så fortfarande pappa, minns du inte när vi åkte till Frankrike med mugglarflyg förra sommaren?", frågade Hugo.
"Åh kära nån, det minns jag. Vi höll på att missa flyget på grund av dig Ron", sa deras mamma.

"Det är väll inte mitt fel, jag hade faktiskt mycket jobb den veckan", sa deras pappa.

"Pappa, du jobbade inte som auror den veckan, du extraknäckte hos farbror George", sa Rose och hennes pappa vart så röd i ansiktet så att det fick samma färg som hans hår.

"Kan vi prata om något annat?", frågade han.

"Tyvärr, vi älskar att höra om dina misstag", sa Hugo och skratten ekade i köket ännu en gång.

...

Rose kunde knappt bärga sig då bilen rullade in på infarten till King's Cross. De hade suttit i bilen i två timmar och de var äntligen framme.

"Det var en lång färd hit", sa hennes pappa.

"Ska du säga Ron, det var jag som körde", sa deras mamma.

"Så svårt kan det väll inte vara", sa han.

"Berätta då för mig varför du inte har klarat av att skaffa dig ett körkort?", frågade hon.

"Vänta lite, har pappa försökt skaffa körkort?", frågade Rose, lite chockad.

"Jadå, men det var innan ni var födda. Han kuggade på uppkörningen sjutton gånger och kraschade tio bilar innan han gav upp", sa deras mamma och Rose kom på sig själv med att gapskratta, men Hugo gjorde också det var okej. De hoppade ut ur bilen och deras mamma gick iväg för att hämta en vagn. Efter ett par minuter så var hon tillbaka och hennes pappa lastade på hennes koffert och Lucilles bur på vagnen och så gick de in på tågstationen. Nästan direkt så började folk att stirra på dem, det var nog på grund av ugglan. Det kom till och med fram en kvinna som såg ut att vara lika gammal som hennes farmor och skällde ut henne för att det är förbjudet att ha ugglor som husdjur enligt lag. De var tvungna att bortförklara det genom att säga att de jobbade med att ta hand om sjuka och övergivna ugglor. Efter att ha pratat sig ur situationen så sprang de igenom tegelväggen mellan perrong nio och tio och hamnade vid Perrong nio trekvart. Hennes mamma och pappa kramade om henne och hennes mamma frågade igen om hon hade med sig allting. Efter det så mötte de familjen Potter, deras släktingar. James skulle börja sitt tredje år medans Albus skulle börja sitt första år, precis som Rose. De fick också syn på Scorpius Malfoy och hennes pappa sa att Rose måste klå honom på varenda prov. Till svar hade hennes mamma frågat om hennes pappa ville att Rose skulle hata honom innan de började skolan. Rose förstod inte riktigt vad hennes pappa hade emot honom, visst hade hon hört historier om familjen Malfoy, men det betydde väll inte att alla var likadana.

"Kom ihåg att bli sorterad i Gryffindor Rose", sa hennes pappa.

"Ron, hon kan sorteras till vilket elevhem som helst", sa hennes mamma.

"Okej Rose, du är välkommen hem även om du placeras i ett annat elevhem, utom Slytherin", sa hennes pappa på skoj. Hon nickade på skoj med kände att hon började bli nervös. Chanserna var små, men vad skulle hända ifall hon verkligen hamnade i Slytherin? Hon skakade bort tanken och gick på tåget, men kofferten i ena handen och Lucilles bur i den andra. Hon satte sig i samma kupé som Albus och James. Hon kände hur tåget började röra på sig och vinkade till sina föräldrar tills de kom utom synhåll.

A/N Det var första kapitlet. Jag kommer att uppdatera historien varje lördag. A/N