Farväl
Hon sökte förtvivlat efter en lucka i hans beslutsamma ansikte, men där fanns bara skoningslös målmedvetenhet. Precis som om han trots allt kunnat läsa hennes tankar så skakade han på huvudet på ett sätt som inte tålde motsägelser. Hon brydde sig inte, hur kunde han säga så, efter allt de gått igenom tillsammans?
"Snälla Bella, förstår du inte? Jag kan inte utsätta dig för mer fara än jag redan gjort. Vi visste båda att den här dagen skulle komma."
Hon såg klentroget på honom, hade han planerat att skjuta bort henne ända sedan de träffades kanske? Hon hade trott att de skulle vara tillsammans för evigt, tills döden skiljde dem åt, och även i döden skulle hon gladeligen ha följt honom, även om det troligen skulle bli han som blev ensam kvar när hon dog. Var det bara sitt liv hon behövde riskera för att vara med honom gjorde hon det gärna, för var hon inte med honom riskerade hon istället sitt hjärta. Hon skakade på huvudet och kunde inte tro det hon hörde.
"Har du planerat det här från början kanske? Har du planerat att lämna mig?"
Det rymdes både sorg och ilska i hennes röst.
"Jag lämnar dig inte Bella, det skulle jag aldrig göra. Men jag tänker inte ha ditt liv på mitt samvete. Det här är det ända sättet."
Hans röst lät ändå mjukare på något sätt, och hon undrade nästan om det var sig själv eller henne han försökte övertyga. Han tog ett steg närmare och sträckte ut ärmarna som för att omfamna henne, men hon vände sig bort med tårarna i ögonen. Han kunde säga vad han ville, men faktum var att han lämnade henne. Han sa att det var för henne, men han hade inte rådfrågat henne innan han tog sitt beslut. Förstod han inte att hon inte hade någon glädje i sitt liv om han inte fanns i det?
"Du tänker inte alls på mig, du tänker bara på dig själv och ditt samvete. Du orkar helt enkelt inte med frestelsen längre"
Sa hon vasst, och hon ville mycket riktigt såra honom med orden, precis som han sårade henne genom att lämna henne. Hon satte utmanade hakan i vädret och blottade sin hals för honom, precis som om hon utmanade honom att ge efter för frestelsen, men hon visste att han inte skulle göra det trots att han visste att hon ville.
Han lät sina armar falla igen och fick ett pafft ansikte innan det blev kallt. Hon vände sig bort från honom. Hon hann inte uppfatta rörelsen han gjorde men helt plötsligt stod han med armarna om henne bakifrån och läpparna nära hennes öra.
"Jag vill inte att du ska minnas mig med hårda ord, farväl min älskade"
Hans röst var lika mjuk som silken och strax därefter så smekte hans läppar hennes hals som hon tidigare utmanat honom med. Men det var inget annat än en mjuk kyss.
Sedan var han borta för alltid.