Kapitel 1

Ljudet av fjäderpennor som skrapades mot pergament ekade i Stora Salen. Det var femteårselevernas sista G.E.T. (Grund-Examen i Trollkonst) prov före sommarlovet och spänningen låg i luften. Det hade varit ett långt skolår med många förhör och sena nätter på biblioteket och nu kunde eleverna se slutet av tunneln. När klockan tickade in på de sista tio minuterna och spänningen blev starkare. Solens strålar sken in genom fönstren och man kunde höra allt fler elever började bli rastlösa. Det var svårt att inte låta tankarna flöda iväg om sommarlovet och kunna känna frihet från skolan i två månader.

Vid en bänk närmast ena fönstret satt en brunhårig tjej vid namn Cannel Blackwood. Hon stirrade ut genom fönstret och suckade tyst. Det fanns elever ute på skolgården redan, några solade medan andra badade. Cannel tittade upp på klockan och lät sin blick glida runt i salen. De flesta stirrade spänt på klockan, medan en handfull elever försökte skriva intill det sista. Några bänkar ifrån Cannel såg hon en svarthårig kille som log mot henne. Det fanns något busigt i hans leende och ögonen lyste när hans mötte hennes blick. Sirius Black vinkade diskret mot henne och mimade jag älskar dig. De hade planerat att gifta sig så fort båda fyllde sjutton och kunde börja deras liv så fort som möjligt. Cannel log stort och vände sin blick mot sitt prov. Provet hade pågått hela förmiddagen och kändes som en evighet tills de skulle få lämna in det. Läraren gick fram och tillbaka framför eleverna och höll ett vaksamt öga när någon rörde på sig. Det kändes nästan som hon hoppades att någon skulle försöka fuska.

Längst bak i salen satt Severus Snape och studerade Cannel. Han såg hur hon och Sirius utbytte blickar och det äcklade honom. Severus kunde inte förstå varför Cannel var tillsammans med Sirius, då de var olika som solen och månen. Hon var en av de snällaste människorna som Severus kände och Sirius var en av de värsta. Severus och Cannel hade blivit vänner under deras första år och blev snabbt bästa vänner. Han misstänkte att det var därför Sirius alltid försökte bråka med honom. Severus hade funnits där för Cannel genom alla bråk och tårar som Sirius orsakat henne. Han önskade att Sirius kunde lämna henne ifred, då hon förtjänade någon bättre. Det fanns inget som Severus inte skulle göra för henne. I flera år hade Severus varit kär i Lily Evans, en rödhårig tjej från Gryffindor, men som han visste inte skulle bli något. Hans konkurrent James Potter hade mer fördel och Severus kände de inte fanns en chans för honom. Det var där som Cannel hade fyllt ett tomrum och han skulle inte klara av att se henne försvinna med Sirius. Ingen kände honom lika bra som Cannel och det skulle aldrig gå att ersätta henne.

Klockan slog tolv och läraren ropade hög åt dem att sluta skriva. Severus tittade upp från sin bänk och torkade bort bläck från sin nästipp. Han hade lyckats skriva flera rullar och kände sig stolt. De sena kvällarna på biblioteket med Cannel verkade ha lönat sig. Läraren höjde sitt trollspö och alla pergamentrullar flög upp i luften. De flög och landade på hennes skrivbord.

"Ni är fria att gå och ha en trevlig sommar!" sa hon och log.

Eleverna sköt upp som raketer och började packa ihop sina saker. Flesta hade hunnit lämna stora salen och var troligen redan ute på skolgården. Cannel sträckte efter sin väska och stoppade ner sina saker. Hon ställde sig upp och tittade bort mot Severus. De utbytte blickar, innan Sirius fångade Cannels uppmärksamhet. I ögonvrån kunde Cannel se Severus lämna salen och hon svalde. Hon älskade både Sirius och Severus, därför gjorde det ont att se dem bråka. Flera gånger hade hon fått gå emellan dem och försökt hindra Sirius från att hoppa på Severus.

"Vi är äntligen fria" sa Sirius och kysste henne. "Hur gick det?" frågade han nyfiket.

Cannel besvarade kyssen länge och kände hur magen började pirra. "Jag tror det gick bra, men är glad det är över" sa hon och suckade lättad. "Hur gick det för dig?" frågade hon och tog hans händer i sina. Hon tittade in i hans gråa ögon och beundrade gnistan de hade.

Sirius satte sig på bänken och drog Cannel närmare sig. "Prov har aldrig varit min starka sida, men tror jag klarar mig ändå. Jag har ju dig" viskade han och kysste henne. Att älska Cannel och att ha henne älska honom, var det bästa Sirius någonsin hade upplevt. Det fanns något befriande i hennes kärlek och han kunde känna det i hela sin kropp. Han kunde se hela deras framtid tillsammans när han såg in i Cannels ögon. Hur de gifter sig så fort båda fyllt sjutton, flyttar till ett hus på landet där de kan leva i frihet. Han längtade efter att kunna lämna sin familj bakom sig och starta en ny med henne. Deras framtida barn skulle inte kunna ha en bättre mor än Cannel. Sirius önskade att tiden kunde gå fortare, så deras liv tillsammans kunde börja på riktigt. De skulle spendera hela sommaren ihop tillsammans och bo hos James Potters familj. Sirius ställde sig upp och kysste Cannels panna. "Kom så går vi ut till de andra" sa han mjukt. De lämnade Stora Salen och gick ut på skolgården.

James Potter, Peter Pettigrew och Remus Lupin hade slagit sig ner under eken vid Svartsjön. Det kände som årets varmaste dag och förklarade varför alla elever fanns ute på skolgården. Cannel och Sirius kom fram till gänget och satte sig ner bredvid dem. Remus tittade upp från sin bok och log mot Cannel.

"Hur gick det?" frågade Cannel och tittade på Remus. De hade hjälpt varandra förbereda sig inför examensproven, eftersom de båda vill prestera väl. Flera gånger hade Cannel försökt studera med Sirius, men han var mer intresserad i att kyssas. Medan Cannel och Remus utbytte sina svar lekte James med sin gyllene kvick, Peter stirrade på James och Sirius hade lagt en arm runt Cannel. Det kändes som en härlig eftermiddag och stressen från alla examensprov började släppa.

Sirius kysste Cannels kind och lutade sig mot trädet. Han såg fram en hel sommar av detta och hoppades att Cannel gjorde det också. "Så vad är era planer för sommaren?" frågade han och tittade på sina vänner. Cannel lutade sitt huvud mot hans axel och han log glatt. Både Remus och Peter såg fram emot att åka hem, få en paus från skolan och läxorna. James ville passa på och träna Quidditch under sommaren. Det lät bra, för då skulle han och Cannel har mer ensamtid tillsammans.

När Severus kom ut på skolgården stelnade Cannel till och sneglade snabbt på Sirius. Hon såg att Severus var insjunken i en bok och verkade inte notera människorna omkring honom. Cannel var fascinerad av hans förmåga att stänga ute omvärlden. Hon kunde inte stänga av och varje försök slutade med att världen svepte över henne ännu starkare. Det var som om Cannel plötsligt blev förlamad när Sirius och James ställde sig upp. Hon såg dem gå iväg mot Severus och tappade rösten. Severus verkade vara på väg mot Den Förbjudna Skogen, där han och Cannel brukade träffas. Det var där som de kunde umgås ostört, eftersom ingen elev vågade gå in dit. Cannel blinkade och reste sig upp. Allt kändes som om det spelade upp i slow motion framför hennes ögon. Hon såg på hur James kastade en trollformel och att Severus flög upp i luften. Han hängde med huvudet neråt och hans klädnad gled ner, så kalsongerna syntes. Cannel vände sig om och såg ner på Remus, som verkade medvetet ignorera hennes blick. Hon hatade att han lät dem göra så här, då han var Prefekt och hans jobb att skydda eleverna från varandra. Cannel började skaka av ilska och var beredd att ropa tillbaka Sirius och James, då en annan tjejröst hördes. Hon snurrade runt och såg Lily Evans komma gåendes, som verkade vara lika förbannad som Cannel själv var. Lily är en rödhårig tjej från Gryffindor och gick samma år som dem. Hon stormade förbi Cannel och kom fram till Sirius och James.

"Sätt ner honom!" skrek Lily. Hon tog tag i James arm och blängde argt på honom.

James stelnade till när han såg Lilys arga ansikte. Han snärtade mer trollstaven och Severus föll ner på marken. "Vi ville bara skoja lite…" försökte James förklara, men tystnade när Lily blängde på honom.

Severus hade rest sig upp och började borsta bort gräs från sin klädnad. Han drog tillbaka sitt svarta hår och blängde på Sirius och James, men vände blicken mot Lily. "Jag behöver inte din hjälp, smutsskalle!" fräste han. Man kunde se hur all färg försvann från hans ansikte, då han insåg vad han just sagt.

I samma sekund som Cannel kom fram till dem, så vände James mot Severus och höjde sin trollstav på nytt. Hon svalde hårt och utan att tveka ställde sig mellan dem. Det kändes som om något att brustit inuti henne och hon orkade inte låtsas längre. "Låt honom vara!" sa Cannel skarpt.

James spärrade upp ögonen och tittade förvånat på henne. Han tvekade, men sänkte snabbt sin trollstav. Sirius kom fram till Cannel och hade en förvirrad min. De utbytte blickar, men ingen sade något.

"Jag har fått nog av att ni konstant hoppar på honom" sa Cannel och försökte kämpa emot tårarna. Hon tittade ner i backen och blinkade. Då hon tittade upp på Sirius rann en envis tår nerför hennes kind. I fem år hade hon hållit tyst, men hennes tålamod hade tagit slut. "Varför kunde ni inte lyssna på mig och sluta? Han har aldrig gjort er något, förutom att finnas i närheten när ni är uttråkade." Cannel tystnade och torkade bort tårarna. Sirius besatthet av att trycka ner Severus slet Cannel i stycken, för hon kunde inte se förbi det längre. Hon älskade honom mer än någonting, men detta krossade hennes hjärta om och om igen. "Jag fortsätter hoppas att ni ska förändras och växa upp, men det verkar aldrig hända! Ärligt så är jag trött på att alltid försvara er" sa Cannel och började backa. Hon vände sig om och tittade på Severus. "Förlåt för jag inte har försvarat dig tidigare" sa hon ledset.

Severus kunde inte finna orden, för han hade aldrig trott detta skulle hända. Han gick fram och kramade om Cannel. Det kändes överväldigande att höra Cannel stå upp för honom. Severus tittade på Sirius över Cannels axel och möttes av mörka blickar. Han hade vunnit, det visste de båda.

Nu hade Sirius fått nog. Han steg fram och tog tag i Cannels arm. Sirius drog ut Cannel ur kramen och vände henne mot honom. Han studerade hennes ansikte och ögon. Det skrek inuti honom att se någon annan krama henne. Sirius kunde känna hur Cannel började glida ifrån honom och han försökte kämpa emot paniken.

"Förlåt mig… snälla. Jag vet att han är din vän, men kommer aldrig förstå varför. Jag kommer sluta, jag lovar…" började Sirius. Han tittade upp mot himmelen och kände tårarna rinna. "Snälla gå inte" viskade han. Rösten började ge vika för honom, fastän han hade mycket att säga.

Det hade pågått så länge att Cannel inte längre kunde lita på hans ord. Sirius brukade säga liknande varje gång hon försökte få dem sluta. Cannel ville verkligen lita på honom, men det fanns för mycket som sa emot. Hon tittade in i Sirius ögon och önskade att hon kunde höra vad han tänkte. Det kändes som om de stod där i tystnad i flera timmar, men till slut andades Cannel ut. Hon kunde inte lita på Sirius och det krossade hennes hjärta.

"Sirius, jag kan inte. Du har sagt så förut och det har inte blivit någon skillnad… Hur ska jag kunna lita på dig?" sa Cannel och tog ett steg ifrån Sirius. Det kände som om hennes hjärta föll isär och sprack i tusen bitar. "Jag klarar inte av att få mitt hjärta krossat varje gång du hoppar på honom, för det är så mycket som mitt hjärta kan hantera. Vi kan inte vara tillsammans längre, för jag kan inte fortsätta så här" Nu rann tårarna utan kontroll och hon vände sig om. Cannel försökte hålla ihop det och kände Severus ta hennes arm.

"Allt kommer att bli okej" viskade Severus.

Cannel följde efter honom upp till slottet och försökte fokusera på att sätta en fot framför den andra. De gick nerför trappan till fängelsehålorna och när de kom in i en tom korridor gav Cannels ben vika. Hon föll ner på golvet och kände hur hjärtat brast. Tårarna sprutade och kroppen skakade. Cannel hörde hur Severus sjönk ner bredvid henne och tog hennes hand. Hon lutade huvud bakåt mot väggen och försökte blinka bort tårarna. Det var som en hemsk mardröm som inte verkade ta slut. Cannel förstod inte att hur hon kunde krossa sitt eget hjärta så här.

"Andas" hörde Severus röst genom Cannels tårar. Hon tittade på honom och torkade bort sina tårar. Severus la sin hand på hennes axel och försökte lugna henne.

Ute på skolgården stod Sirius kvar, förstenad som en staty. Han hade tittat efter Cannel och när dörrarna stängde bakom henne brast hans hjärta. Det kändes som om hans hjärta slutade slå och som han tappade andan. Han kunde känna James hand på sin axel och då brast han. Sirius föll ner på sina knän och drog sina händer genom sitt hår. "Jag kommer aldrig att glömma bort dig Cannel" viskade Sirius tyst.