Disclamer: Jag äger inte Harry Potter, det gör J.K Rowling

Jag knackade på den stora dörren men ingen öppnade, jag knackade igen men det var helt tyst inifrån rektorns kontor så jag öppnade dörren och klev in. Kontoret var magnefikt, med stora bokhyllor som täckte väggarna, tavlor i massor och små, sköra bord med små silverapparater på. Bakom skrivbordet stod McGonagalls tronliknande stol utdragen och hon måste ha gett sig iväg i allra hast, så jag bestämde mig för att sätta mig ner och vänta. Bäst jag satt där så var det någon som flämtade till snett bakom mig.

"Albus", sa personen och jag vände mig om. Det var Phineas Nigellus Black, forn Hogwarts rektor och rumskamrat tillsammans med mig hemma på Grimmaldiplan numer 12.

"Snälla gå inte hem och skvallra för pappa och mamma", vädjade jag.

"Vad har du gjort?"

"Det var inte mitt fel men Scorpius och jag grälade och jag blev så sur att jag tappade kontrollen och tände eld på hans hår", hasplade jag ur mig. "Filch trodde mig inte! Han sa att jag gjort det med mening och ville ge mig straffkommendering."

"Så han skickade dig hit?"

"Ne, det var jag som ville ha en rättvis prövning."

"Jaha, jag förstår. Jag ska inte säga något till dina föräldrar", sa Phineas med en uppgiven suck.

"Tack, du är den bästa tavlan i hela vårt hus!"

"Är man lite sentementalisk?" fråga tavlan som hängde precis bakom rektorns stol. Mannen var mycket yngre än de andra tavlorna och hade en lång sned näsa och flötigt svart hår som hängde i stripor.

"Bara för att du har så mycket imot familjen Potter, Severus"

"Är du Severus?", utbrast jag. "Severus Snape?"

"Ja, hur så? Har din far talat om vilken idiot jag var?"

"Nej, han har sagt att du var den modigaste personen han kände. Men av hans historier har jag föreställt mig någon snyggare", sa jag och fnissde tyst.

"Som om jag inte ser att du ljuger, du sitter ju där och fnissar"

"Jag tror han talar sanning", sa en vithårig man med långt skägg som jag kände igen som Albus Dumbledor.

"Bara för att du altid har varit svag för Potter", högg Severus till. "Vad är ditt namn?" fräste han åt mig.

"Albus, Albus Severus Potter", svarade jag tyst.

"Vad sa du?"

"Albus Severus Potter", sa jag högre och självsäkrare

"Albus Severus Potter", upprepade han.

"Ja.." Det hördes fotsteg i trappan.

"Titta mig i ögonen", befallde Severus och jag tittade förskräckt upp på honom. Han drog lite på munnen och sa sen, väldigt fort, "Möt mig i troférummet klockan tolv inatt, har du Harrys osynlighetsmantel?"

"Ja", svarade jag och precis då öppnades dörren och McGonagall kom in och Severus vandrade ut ur sin ram och försvann.

Vad tyckte ni? Snälla R&R, tack i förhand :)

Det kommer en fortsättning men jag vet inte när så håll ut, det kommer löna sig :D