Jag ska nu börja publicera min fan fiction om James och Lily. Uppdatering följer vid intresse som på bästa sätt förmedlas genom kommentarer. Ordentliga kommentarer om kapitlets innehåll mottages helst, inte tjat om när nästa kapitel kommer.

Något om själva historien. Storylinen är klar och det som återstår är att putsa lite på kapitlen, ungefär 20 stycken. Jag har försökt göra den så trogen Rowlings historia som möjligt, men eftersom man inte får veta så mycket lämnade detta en del åt fantasin.

När ni kommer på vad som kännetecknar kapitlens titlar kan ni ju hojta till.

Disclaimer: J. K. Rowling.

Kapitel 1

Ticket to ride

Den sista augusti åker Lily Evans tillsammans med sina föräldrar till London för att inhandla sina skolböcker och andra saker hon kommer att behöva inför sitt sjätte år på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Natten spenderar de på ett vandrarhem. Storasyster Petunia har inte följt med, hon har verkligen ingen lust att riskera att stöta på några av Lilys konstiga skolkamrater. Det räcker gott och väl med de där jäkla ugglorna som stup i ett har besökt, eller snarare hemsökt, huset under sommaren. Nog för att det alltid är roligt att komma till huvudstaden, men enligt föräldrarna skulle det inte bli någon tid över för klädshopping ändå.
"Hej då", säger Lily. "Jag lovar att skriva till er snart. Hälsa Tuni!"
De kramar om henne hårt och länge innan de släpper henne så att hon kan gå genom portalen till perrong nio och trekvart. Det känns tråkigt att inte få träffa dem förrän till jul, men hon har sett fram emot att komma tillbaka till skolan också.

Lily får hjälp av en sjundeårspojke att lyfta in kofferten och ytterligare två väskor i tågets bagagevagn. Hon tackar för hjälpen, tar sin handväska och sätter sig i första bästa lediga kupé. Klockan är bara halv elva, det dröjer säkert tjugo minuter innan hennes vänner kommer stressande. Bara de hinner hitta henne innan den där tönten Potter gör det… Det ska bli underbart att återvända till skolan, om det inte vore för honom och hans dryga vänner. Lupin är väl okej, men Black och Pettigrew? Eller som de själva kallar varandra; Måntand, Slingersvans, Tramptass och Tagghorn? De är inte riktigt så tuffa som de tror, hon är åtminstone inte imponerad.
Lily tar upp boken de ska ha i trolldryckskonst under det kommande läsåret, men hinner inte läsa i den i mer än en liten stund förrän hon hör välbekanta röster utanför fönstret. Lily tittar ut och vad får hon se, om inte Potter och hans kumpaner? Hon sjunker ner i sätet och hänger upp sin jacka jämte fönstret så att den skymmer henne lite, och hoppas att de inte ska se henne. James skickade ett brev till Lily i somras, men hon svarade inte på det. Kan man inte ens få slippa honom utanför skolan?
Att hon skulle undvika marodörerna genom att hänga upp jackan framför fönstret och sjunka ner i sätet, ja det kunde hon ju inbilla sig. Fem minuter efter att hon hört dem sticker James in huvudet genom kupédörren.
"Evans!" utbrister han glatt, drar handen genom det ostyriga svarta håret, och flinar brett.
Bakom honom står Sirius och ser också ganska nöjd ut, troligen för att James äntligen hittat Lily, och för att han själv nu slipper hjälpa till att leta igenom resten av tåget. James har nästan vuxit ifatt Sirius nu, märker hon.
"Är du rädd att folk ska titta in på dig?" frågar Sirius.
Till svar rycker hon ner jackan.
"Haft en trevlig sommar, Evans?" frågar James och slår sig ner på sätet bredvid henne, hon hinner precis lyfta undan väskan, sedan slänger han upp fötterna på sätet mittemot.
Sirius hoppar över de utsträckta benen och sätter sig mittemot Lily. Remus och Peter sätter sig längst ut.
"Hej Lily", säger Remus och ler vänligt mot henne.
Han ser lite sliten ut, men det är å andra sidan bara tre dagar sedan det var fullmåne. Hon besvarar hans leende och vänder sig sedan till James.
"Jag väntade faktiskt på några andra!" säger hon irriterat.
"Om du menar Mary och Sarah…"
"Ja, just precis!" avbryter hon.
"Så sitter de i en annan kupé tillsammans med Rick och Douglas", fortsätter James lugnt.
"Just schysta kompisar man har", muttrar Lily.
"Så därför är det ju tur att du har mig", säger James och lägger armen om henne. "Och de här nöten", fortsätter han och gör en gest med andra armen mot de andra tre. "Fast vi behöver ju inte bry oss om dem…"
I det ögonblicket förstår Lily att hon aldrig kommer att bli kvitt James Potter. Han förföljer henne, något annat kan man inte kalla det!
"Du svarade aldrig på mitt brev, Evans", fortsätter han efter en stund.
"Min uggla var skadad", ljuger hon.
"Du kunde ha använt min…"
"Den flög iväg", svarar hon snabbt. "Väldigt ouppfostrad", måste jag säga.
Remus flinar, han begriper att hon bara hittar på.
"Vad är det med dig?" frågar James och ser misstänksamt på vännen.
"Jag tycker bara att det är så roligt att återvända till skolan", ljuger han och ler oskyldigt.

Det blir Remus som räddar Lily från James. Eftersom de båda två är prefekter ska de patrullera tåget, något hon alldeles har glömt. Det är svårt att koncentrera sig på något när man sitter och är irriterad på Potter hela tiden. Därför blir hon väldigt lättad när Remus föreslår att de ska gå en sväng och se efter så att de nya förstaårseleverna sköter sig. James tänker inte flytta på sina långa ben en tum, så hon måste klättra över honom för att komma ut, och det gör hon inte utan att sucka högljutt. James förstår inte vad det är med henne. Hur kan någon motstå hans charm? De andra flickorna på Hogwarts kan det verkligen inte, till och med vissa slytherindamer tittar trånande efter honom ibland. För hennes egen skull borde hon sluta vara så stolt och börja gå ut med honom istället, tycker han. Han är snygg, han är populär, han är smart, han är skolans bäste quidditchjagare och andra flickor skulle göra vad som helst för att han skulle vara tillsammans med honom. Sirius tycker också att Lily är lite väl ovillig. Peter däremot har ingen åsikt om det eftersom det inte gäller något man kan äta, mat är det enda han är riktigt intresserad av. När James pratar med Remus om det brukar han bara påpeka att James kanske borde uppföra sig lite hövligare. Flickor föredrar att bli kallade vid sitt förnamn, till exempel. Och de blir inte särskilt imponerade av att se pojkar hissa upp varandra i luften, hur gärna James än vill tro det.
"Hon kanske är frigid", säger Sirius ointresserat och tittar ut genom fönstret.
"Det tror jag inte. Hon var kär i Davy McKinnon förra året", säger James.
"Bekymra dig inte över det där nu. Ska vi spela en omgång schack?"
De plockar fram schackbrädet och är mitt uppe i en spännande match när prefekterna återvänder.
"Och där tar jag din drottning", flinar Sirius och ser belåtet på när hans ene springare sparkar iväg den andra spelpjäsen så att den landar utanför spelbrädet. "Du verkar lite ofokuserad tycker jag. Vad kan det bero på? En viss ung dam kanske?"

Mary och Sarah sitter i en kupé i andra änden av tåget. Lily har varit vän med dem båda två sedan allra första dagen på Hogwarts. Marys båda föräldrar är magiker och Sarah är halvblod. Hennes far är trollkarl och hennes mor mugglare. När Lily kommer till kupén där flickorna sitter tillsammans med fyra hufflepuffpojkar frågar hon dem varför de inte satte sig hos henne. Remus står kvar ute i korridoren och tittar ut genom fönstret. De åker för tillfället genom ett vackert landskap med sjöar och gammal vildvuxen skog.
"James sade att du satt med dem, och då tänkte vi att vi ju ändå inte får plats."
"Jag sitter med dem bara för att ni lyssnade på honom", suckar hon och byter sedan ämne. "Har ni haft en skön sommar?"
"Jo då", säger Sarah. "Vi var i Italien i två veckor, så det var väl okej." Sarahs föräldrar har det bra ställt och de åker utomlands varje sommar. Hon är ganska bortskämd, men till skillnad från James förutsätter hon ändå inte att hon ska få allt hon vill ha.

Efter en stund går Lily och Remus tillbaka till marodörernas kupé.
"Äntligen!" utbrister Sirius och spelar överdrivet lättad. "James hade inte långt kvar till tårarna, Evans! Han saknade dig så!"
Peter flinar åt vad Sirius säger, men för övrigt är han ganska tyst. Det tar sådan tid för honom att komma på något roligt att säga att när han väl gör det har de andra oftast börjat tala om någonting annat.
"Äh, håll truten!" fräser James och sparkar till Sirius på smalbenet. Sedan tar han kål på ett av Sirius torn.
När Lily kommer tillbaka får hon överta James plats, eftersom han satt sig närmast väggen så att de kan ha schackbrädet på det lilla bordet under fönstret. Remus sätter sig bredvid henne. Sirius har som vanligt den svarta sidan av schackbrädet. Partiet når sitt slut några minuter senare när han försätter James kung i schack matt och därmed tar hem vinsten.
"Det var väl det jag visste, att du skulle offra tornet för att ta min löpare", säger han. "Du gör alltid likadant, James. Att du aldrig lär dig!" Glatt stoppar han spelpjäserna i en skinnpåse och lägger schackbrädet åt sidan, stolt över sin vinst.
En liten stund senare kommer tanten med godisvagnen. Lily har alltid undrat vad hon gör resten av året. Marodörerna köper upp ett stort lager med godsaker, Lily nöjer sig med en chokladgroda och ett paket tuggummin. James bjuder henne stup i ett av sitt eget godis.

Lily och Remus har varit ombytta till sina skoluniformer under hela resan, men Sirius, James och Peter har haft mugglarkläder på sig. Remus är för det mesta oklanderligt klädd, men hans vänner är lite mindre ordningsamma. Lily kan inte påminna sig om att hon sett Sirius med en ordentligt knuten slips de senaste tre åren. De är lika slarviga när det gäller att plocka upp efter sig, bädda sängen eller vad det nu kan vara. Det är husalfernas arbete, menar de. När det är ungefär en halvtimma kvar av resan bestämmer de sig för att byta om.
"Titta inte nu, Evans", säger James och drar demonstrativt av sig sin tröja. Det råder inga tvivel om att han vill att hon ska titta.
"Som om jag skulle vilja", fnyser hon och glor ut genom fönstret.
Vad hon inte tänkt på är att pojkarna återspeglas i fönsterglaset, så hon får stå ut med att se dem i alla fall. Nja, det kanske inte är en så plågsam syn i alla fall. Alla tre har vuxit en del över sommaren, Peter mest på bredden, dock. Åren av quidditchspelande har satt sina spår på James kropp. Mary hade förmodligen dreglat ned hela kupén om hon suttit där, men Lily nöjer sig med att bara titta, i smyg. Hon kan i alla fall inte neka till att James har en snygg… fysik. Armarna är muskulösa, annars hade han väl inte orkat kasta klonken så långt som han gör… Han har en del ärr lite varstans, och det ser hon att Sirius också har. Men det är väl inte att undra på, så vilda som de är. Vad hon inte vet är att det är Remus som orsakat dem. Hon vet ju hur det står till med honom, men inte att hans vänner förvandlar sig till djur för att vara med honom när han är en varulv. Remus sade det förstås inte till henne, men Lily kunde själv räkna ut vad det var frågan om när han år efter år försvann en gång i månaden, alltid vid fullmåne. Till slut frågade hon honom om det, och trots att han försökte bortförklara det hela insåg hon hur det låg till.
"Evans, du kan väl hjälpa mig att knyta slipsen?" ber James och avbryter henne för säkert tjugonde gången i hennes läsning.
"Det kan du väl göra själv?" suckar hon.
"Nej, det blir bättre om du gör det. Snälla", ber han och fyrar av ett leende emot henne som skulle ha fått vem som helst att smälta. Vem som helst förutom Lily. Men hon hjälper honom ändå, till hans belåtenhet.
"Stryp honom inte", varnar Sirius och flinar.
"Jag ska försöka", mumlar hon och kan inte hjälpa att det rycker lite i mungiporna.

Inte heller under resan från Hogsmeade upp till skolan slipper hon dem, till sin besvikelse. James hinner knappt komma av tåget förrän han kastat benlåsningsförtrollning på två andra elever och en kittlingsförhäxning på en tredje. De andra marodörerna skrattar så att de går dubbelvikta och Lily himlar med ögonen, hon skäms för att över huvud taget synas tillsammans med Potter. Vad ska folk tro – hon är faktiskt prefekt… Hon har tänkt åka i samma vagn som Mary och Sarah, men James lyssnar inte på hennes protester utan drar med henne upp i samma kärra som han tänker sätta sig i. Hon blir nedtryckt mellan honom och Remus.
"Vad det ska bli skönt att komma tillbaka", säger Sirius och tittar förväntansfullt upp emot slottet.
"Ja, om man bortser från lärarna, läxorna och lektionerna", säger James. "Vad menar du förresten med att det är skönt att komma hit igen? Är det något fel på mitt sällskap, kanske?" tillägger han med låtsad förtvivlan.
"Visst inte, men till och med jag kan tröttna på dig efter två månader. Han gjorde inte annat än pratade om dig, Lily. Dag ut och dag in var ditt namn det enda man hörde."
James tycks inte skämmas särskilt mycket över Sirius uttalande, han flinar glatt mot henne och verkar nöjd med att hon fick veta det. Lily suckar och vänder bort ansiktet för att slippa se de andra i ögonen. James Potter och Sirius Black är ett par hopplösa fall, så mycket kan hon i alla fall konstatera.

Som vanligt blir festen i Stora salen trevlig. Lily slipper i alla fall hamna precis jämte James där också. Hon skyndar sig fram till vännerna och slår sig ner mellan Mary och Sarah. Mittemot sitter Lupin. Hon tycker faktiskt att han är ganska söt. Men mer än så är det inte – hon har inte, och har aldrig haft, annat än vänskapliga känslor för honom. McGonagall går runt och delar ut scheman och Lily ser till sin förtjusning att de har dubbeltimma i trolldryckskonst redan dagen därpå. Trolldryckskonst är hennes favoritämne och hon gillar professor Snigelhorn. Han är visserligen Slytherins elevhemsföreståndare och han favoriserar en del elever, men hon tycker att han är bra.
"Åh nej, dubbeltimme i trolldryckskonst", stönar James. "Räcker det inte med en hemsk timme åt gången?"
"Och trollkonsthistoria på eftermiddagen", suckar Sirius med pannan mot bordet. "Påminn mig om varför vi läser det ämnet, Tagghorn!"

Lilys vänner känner väl till vad hon tycker om James. De har haft mycket roligt åt vad hon sagt om honom de senaste åren, men varken Mary eller Sarah kan neka till att de tycker att Lily och James skulle vara söta tillsammans. Nu när skolan börjat igen måste de ju uppdatera sig om den stora frågan: är hennes känslor för honom fortfarande desamma?
"Hur går det med Potter?" retas Mary när de gått och lagt sig den kvällen.
"Du vet mycket väl vad jag tycker om honom", säger Lily och gör något som liknar kräkljud bakom draperiet. De andra skrattar.
"Men jag tycker att han är ganska söt", säger Hilary, en mörkhyad flicka från London.
"Säg det inte till honom, då går han väl i taket av självgodhet", varnar Lily.
"Du tycker att alla är söta, Hil", konstaterar Mary.
Efter en stund somnar de, man blir trött av att åka tåg genom nästan hela Storbritannien och därefter trycka i sig en riktig brakmiddag. James Potter är det sista Lily vill tänka på och just därför vill det sig inte bättre än att det är just han som inte lämnar hennes tankar innan hon somnar.

Så där, det var det. Nu vill jag veta vad ni tycker!
Jag är tacksam över om ni påpekar eventuella språkfel eller sådant som rör handlingen.

Ta gärna en titt på min andra nya fan fiction, Triss i döttrar, som handlar om de tre systrarna Black.