A/N Det här en fic från Remus P.O.V (alltså perspektiv) och nu ska jag inte uppehålla er mera utan nu skall du få läsa min fic.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

När jag slog upp portarna slog väggen av kyla i mot mig, så jag sprang, sprang, sprang tvärs över skolgårdens gräsmatta och kände hur vattnet sipprade igenom skorna. Bakom mig kunde jag höra Sirius springa, skrattandes, ropandes mitt namn men jag stannade inte utan fortsatte. Mina skor och strumpor var nu genomblöta och tårna förvandlades till små isbitar.

Jag kunde nu se förbjuda skogen, men dit ville jag inte så jag sprang mot Sjön istället, och nu hade jeanskanterna blivit fuktiga också, snart är jag väl våt upp till öronen.

Jag började skratta för just då kändes som att jag aldrig hört ett bättre skämt, jag skrattade, skrattade, skrattade och började snurra, snurra, snurra runt, runt med händer utsträckta och fortfarande skrattande. Världen försvann när jag snurrade och förvandlades till ett stor otydlig färgmassa, en lycklig värld förmodligen. I färgmassevärlden fanns det säkert inga varulvar, fullmånar eller ondskefulla trollkarlar, i färgmassevärlden fanns bara jag och färgmassan.

Här vilje jag stanna så jag snurrade vidare och glömde bort alltting för ett ögonblick, men man kan inte snurra hur länge som helst utan att bli yr, så tillslut ramlade jag.

Färgmassevärlden fortsatte att snurra runt mig, men jag ville inte vara kvar där längre. Tog ett kramptaktigt tag i gräset för att försöka komma tillbaks till den vanliga långsamt omärkbart snurrande världen. Det funkade inte, dessutom kändes inte gräset inte så fast eftersom det vaggade fram och tillbaka. Fukten från gräset sipprade nu in i alla mina kläder så jag började bli iskall, kanske hade det inte varit en så bra idé att vara ute i och springa i november i bara innekläder.

Jag drogs upp av starka händer tillhörande Sirius, jag snubblade omedelbart men blev lyckligtvis fångad av Sirius. Lutande mig mot hans axel och tog ett djupt andetag som smart nog gömde att jag försökte komma ihåg precis hur Sirius luktade. Han luktade mest svett men det är ju tanken som räknas eller hur? Sirius höll om mig i en slags omfamning för att jag inte skulle ramla igen, och han var alldeles varm och jag utnyttjade honom omedelbart som ett varmt element. Lutade mig mot honom så mycket som möjligt utan att det blev för nära så att säga.

"Galning, varför snurrar du tills du ramlar Remus?" frågade Sirius skrattande medan han av ingen andledning tycktes det börjar rita små mönster på min rygg.

"Tycker inte om att bli kallad galning", rapporterar jag grötigt från hans axel.

"Nämen varför?"

"För att jag gillar att snurra, det är väl uppenbart", säger jag, och Sirius börjar skratta. Jag känner mig väldigt förolämpad. Väldigt förolämpad.

"Svara på min fråga nu."

"För att jag är lycklig" svarade jag.

"Varför då?"

Jag lutar mig mot Sirius ännu mer och känner nu lukten av hans schampo. Det är inget speciellt gott luktande schampo, men det är Sirius schampo.

"För att jag är lycklig" svarade jag och tystnade ett ögonblick, "lyckligare har jag aldrig varit förut."

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

(Försöker överföra tankar) Tryck på Review knappen, tryck på Review knappen, var inte rädd för knappen.