Disclaimer: Allvarligt, är det någon där ute som faktiskt hoppas på att hitta något här som är skrivet av JK? Well, I'm not her, so keep dreaming...
Ännu en fic jag skrev för väääldigt länge sedan... Men den här gången är det en *dramatisk paus* kapitelfic! Så om ni letar efter lite lätt femminuters-läsning, så får ni leta vidare ;)! Annars: Varsågoda och läs!
Kämpar för dig i alla tider
1. Inledning
"Du gjorde vad?!"
James suckade irriterat. "Jag säger ju, Tramptass, att jag bjöd ut Lily Evans."
"Jag hörde, men varför?"
"Jag vet inte, jag bara... Jag gick ensam i korridoren, och började tänka på henne, och så plötsligt var hon där... Men varför är det så illa, hon är väl okej?"
"Okej som häxa, ja. Det här är en helt annan sak! Hon är... annorlunda. Och hon tycker att vi bara är högfärdiga idioter."
"Jag vet, men... Det kändes så rätt. Som om jag såg in i framtiden, och hon var där."
"Okej, du börjar yra. Måntand, kom hit!"
Remus Lupin stack huvudet runt hörnet. "Vad?"
"Exakt vad har Tagghorn fått i sig? Du har väl varit med honom idag, har han betett sig konstigt?"
James såg irriterat på Sirius, han pratade ju som om han inte var där. Och nu såg Remus orolig ut.
"Det är okej, Måntand, det är inget fel på mig. Den som har problem här är faktiskt Sirius."
"Har jag problem?! För guds skull James, du bjöd ut Evans för att hon råkade befinna sig i samma korridor som du!"
"Han gjorde vad?!" utropade Lupin.
"Du ser, exakt samma reaktion som jag", påpekade Black.
"Hey, vad skriker ni om?" Peter kom gående mot dem. "Vad har hänt, vad är det om?"
"James bjöd ut Evans!" utbrast Remus chockat.
"... Jasså, och?"
James såg nöjt upp på Peter, och sedan på de andra i Marodör-gänget.
"Ni ser, Slingersvans bryr sig inte om att jag bjöd ut Lily."
"Du gjorde vad?!" Peter såg chockad ut. James tyckte att den repliken började bli irriterande.
"Vad nu då, nyss brydde du dig inte", sa han förvånat.
"Jag trodde inte att du menade Lily Evans, jag trodde att du menade Evana Finnigan."
"Åh toppen, så du är också emot det här?" undrade James irriterat.
"... Tja, inte emot det så... Men det är bara det att.., det inte känns normalt. Jag menar, hon är lite... speciell."
"Då antar jag att ni glädjer er åt att höra att vi inte ska gå ut tillsammans!" James reste sig från fåtöljen i uppehållsrummet, och ställde sig att titta ut genom fönstret. Där ute gick Lily, tillsammans med den där förbannade slytherinaren.
"Va? Vad menar du, James?" Sirius gick fram bakom honom, och han vände sig irriterat om.
"Jag menar att hon sa nej! Hon är redan ihop med Severus Snape."
"Who, vänta här nu! Nobbade hon dig? Har tjejen inga ögon att se med?!" Remus gick fram till James, med ett närmast förolämpat ansiktsuttryck.
"Nog har hon det, men de är riktade på annat håll. Så vaddå, det bryr ni väl er inte om?"
"Eh James... Bara det att hon nobbade dig var totalt otroligt, men hon nobbade dig för Snape! Då har hon gått för långt!"
"Okej... Så vad ska jag göra, då?"
Pettigrew var, förvånansvärt nog, den första att öppna munnen. "Gör vad som krävs, bjud ut henne igen och igen, charma henne... Få bort henne från Snape!"
"Vänta lite... Blir inte det som om Lily är någon sorts pokal som jag och Snape tävlar om?"
"Jo", svarade alla tre. Allt blev tyst ett tag.
"Men kom igen Tagghorn, vad är det nu för fel? Du borde vara glad, du får en chans att trycka dit slytherinaren ordentligt", tyckte Sirius.
"Jag vet, men... Tänk om Lily blir ledsen..."
Sirius: "... "
Remus: "... "
Peter: "... "
Sirius, Peter och Remus bara stirrade på honom. Sen när brydde sig James Potter, ledaren i Marodör-gänget, om någon blev sårad? Jösses, han måste verkligen gilla den där Evans. Men sedan när gjorde han det?
"Ehum..." harklade sig Remus förvirrat. De tre vännerna hade delat samma tankar, och någon borde yttra sig, visa att de förstod. (Även om de inte gjorde det!) "Hon får inte reda på något. Vad hon inte vet har hon inte ont av, det brukar man ju säga."
"Jaha, kanske det, men man brukar också säga 'Inget förhållande kan byggas på en lögn.'"
Va? Vad katten ville James ha sagt med det? Var fick han "förhållande" ifrån, han skulle ju bara dejta Evans!? Sirius skakade förvirrat på huvudet.
"Tala inte i gåtor, Tagghorn. Du vill ha den där tjejen, va?"
"Såklart!"
"Men då måste du ju övertyga henne om att Snape inte är rätt kille för henne, utan du är det. Och det gör du genom att bjuda ut henne." Sirius såg övertygande på James, som suckade.
"Du har väl rätt, antar jag."
"Ja, för ovanlighetens skull", tyckte Remus. "Så hur ska vi sätta dit Snape?"
Jag vet, kort och dåligt skrivet kapitel. Jag tror inte ens att jag riktigt hade fångat alla personligheter hos Marodörerna när jag började skriva den här... :S Men jag kan glädja er med att det blir bättre sen, så ha tålamod bara! Plz?
Och om någon är intresserad av att veta det, så kommer de närmaste tio kapitlena att läggas ut med bara EN dags mellanrum, så att om någon har läst det här just precis nu, och funderar på om ni verkligen orkar med den här ficen, får ni fortsättningen redan imorgon! Men om någon i framtiden tycker att jag uppdaterar för långsamt, kan ni ju påminna mig genom en review... eller två... hehe :P Då blir lilla jag glad ;D!