Remus hemlighet
Jag skall aldrig mer fylla astronomitornet med tvål.
Sirius suckade. Det var väl självklart att han aldrig mer skulle fylla astronomitornet med tvål? Inget skämt var tillräckligt roligt för att upprepas två gånger. Däremot funderade han ivrigt, eftersom hans hjärna hemsöktes av desperat kreativitet under alla former av tristess, på att fylla professor Binns klassrum med konfetti. Om någon vecka så där, när episoden med tvålen i astronomitornet blåst över och fallit i glömska.
Jag skall aldrig mer fylla astronomitornet med tvål.
Tystnaden i klassrummet var öronbedövande. Det enda som hördes var skrapandet av Sirius fjäderpenna mot pergamentet och professor Snigelhorns tunga andhämtning framme vid katedern.
Jag skall aldrig mer fylla astronomitornet med tvål.
Var det något Sirius hatade, så var det att skriva straffmeningar. Han var helt enkelt för intelligent för att helhjärtat kunna göra något så här simpelt.
Jag skall aldrig mer fylla astronomitornet med tvål.
Han tittade på klockan. Nästan sju. I jakt på någon form av distraktion, vad som helst, sökte sig Sirius lediga, vänstra hand ner i fickan på hans klädnad.
Jag skall aldrig mer fylla astronomitornet med tvål.
Jag skall aldrig mer fylla astronomitornet med tvål.
Först trodde han att fickan var tom, men efter att noga trevat runt i den upptäckte han att något, som verkade vara en pergamentbit, fastnat i sömmen längst ner. Han drog fram den, och, efter en hastig blick åt Snigelhorns håll, vecklade han upp den.
15 –16 sept.
14 – 16 okt.
13 – 15 nov.
12 – 15? dec.
Han kände omedelbart igen de kladdiga siffrorna.
Jag skall aldrig mer fylla astronomitornet med tvål.
Lappen härrörde från förra gången Remus varit borta från skolan. Han hade sagt att han skulle hälsa på sin mamma, som var sjuk, och hastigt försvunnit.
Jag skall aldrig mer fylla astronomitornet med tvål.
James, Peter och Sirius hade för länge sedan insett att Remus nästan schemalagda frånvaro måste ha någon annan orsak än att hans mamma var sjuk, hans själv var förkyld eller att någon av hans släktingar, som han tycktes ha ett oändligt antal av, plötsligt avled. Så förra gången det hände hade de, i plötslig inspiration och med hjälp av en almanacka, lyckats pricka in varje tillfälle han varit borta under hösten. Datumen hade de skrivit ner på den här lappen, som Sirius lagt i sin ficka och sedan glömt bort.
Jag skall aldrig mer fylla astronomitornet med tvål.
Sirius slängde en blick mot Snigelhorn, som tycktes helt absorberad av det prov han för tillfället rättade, innan han strök över datumet 15e december och ändrade det till den 14e.
Jag skall aldrig mer fylla astronomitornet med tvål.
Då, när lappen skrevs, hade de slutit sig till att det var datumet 15 som var nyckeln. De hade till och med slagit upp saken och funnit Femtonsekten, en sekt som ansåg att 15 var ett heligt tal och att speciella riter måste genomföras under det datumet varje månad. De hade misstänkt att Remus var tvungen att resa bort och genomföra riterna.
Jag skall aldrig mer fylla astronomitornet med tvål.
Det hade varit en tvivelaktig teori, men till deras försvar måste sägas att de då redan hade undersökt om frånvaron inföll under någon speciell dag i veckan, eller under några utvalda lektioner. De hade till och med jämfört med vädret. Men ingenting hade gett något och de var desperata.
Jag skall aldrig mer fylla astronomitornet med tvål.
Jag skall aldrig mer fylla astronomitornet med tvål.
De hade varit bergsäkra på att de var på rätt spår, tills Remus återkom den fjortonde och förstörde alltihop. Och sedan dess hade Remus varit i allra högsta grad närvarande och hans frånvaro hade inte behövt diskuteras.
Jag skall aldrig mer fylla astronomitornet med tvål.
Jag skall aldrig mer fylla astronomitornet med tvål.
Det enda de hade att gå efter, förutom datumen, var att han alltid försvann sent på eftermiddagen och att han alltid var blek och verkade trött när han återvände, som om han hämtade sig från en influensa.
Jag skall aldrig mer fylla astronomitornet med tvål.
Sirius kunde inte bortse från den gnagande känslan i maggropen som sa att det var något de förbisett. Han kontrollerade att Snigelhorn tittade åt ett annat håll innan han ritade upp en slarvig almanacka i ena hörnet av pergamentet. Han var tvungen att fundera en stund på hur många dagar oktober hade, men när han kommit på det ringade han in Remus datum och stirrade sedan stumt på det torkande bläcket. Vilken var deras hemlighet?
Jag skall aldrig mer fylla astronomitornet med tvål. Skrev han pliktskyldigast.
Jag skall aldrig mer fylla astronomitornet med tvål.
Jag skall aldrig mer fylla astronomitornet med tvål.
Plötsligt klickade något till i hans huvud, och han räknade hastigt dagarna mellan Remus frånvaro, men blev något besviken när han upptäckte att det ibland var tjugosju, ibland tjugoåtta dagar.
Jag skall aldrig mer fylla astronomitornet med tvål.
Sirius bet sig i läppen och räknade dagar igen, den här gången från den dag han försvann tills nästa gång. En känsla av triumf grep honom plötsligt.
Tjugonio.
Sirius började darra av upphetsning.
Det var tjugonio dagar mellan varje gång Remus gav sig iväg. En massa saker hände med tjugonio dagars intervall. Wizengamot sammankallades, månen var full och Peter bytte strumpor. Om han bara kunde hitta ett samband mellan Remus frånvaro och något som hände var tjugonionde dag, så skulle saken vara löst. Han skulle tjutit högt i triumf om han inte just då upptäckt att Professor Snigelhorn blängde irriterat på honom.
"Nå, hur går det, mr Black?" Frågade han buttert.
"Bra, jag är snart klar," svarade Sirius hastigt, lade armen över de anteckningar som inte gällde mängden tvål i astronomitornet och fortsatte att skriva.
Jag skall aldrig mer fylla astronomitornet med tvål.
Jag skall aldrig mer fylla astronomitornet med tvål.
Hans hand darrade lätt när han ringade in den 11 januari och insåg att det var dagens datum. Om han hade rätt befann sig Remus inte alls i biblioteket, utan någon helt annanstans. Han kunde knappt vänta tills han fick diskutera saken med James.
När Snigelhorn tittade bort lyckades han riva av hörnet på pergamentet och smuggla ner det i fickan. Han lyfte fjäderpennan igen och upptäckte att han skrivit Jag skall aldrig mer fylla astronomitvålet med torn tre gånger i rad. Han strök hastigt över det.