Katie kladdade lite i hörnet på pergamentet. Det började ta form till ett T som sedan flöt ihop med ett D. Hon kollade på Elaine som satt bredvid henne men hon var fullt upptagen av att kladda på sitt pergament. Hon såg upp på deras nu mera icke levande lärare i trolldomshistoria. Det hade kommit som en chock när han deras andra år dött mitt framför ögonen på de dåvarande tredjeårseleverna. Mitt framför ögonen på Tom Dolder. Hans profil dök upp i hennes tankar och hon såg sig runt i klassrummet. Binns fortsatte att prata på ostört om… vad det nu var de lyssnade på. Varken Katie eller flera av hennes klasskamrater visste inte vad det var de lyssnade på. Hon såg åter på Elaine som nu kollade skeptiskt på pergamentet Katie hade framför sig.

"Glöm det…", sa hon och suckade.

"Men jag kan inte", började Katie. "Åh, vad är fel med mig…?"

Hennes bästa vän såg på henne och log. "För att du skulle kunna dö för honom?"

Han satt i biblioteket igen. Med näsan i "Hogwarts historia" och febrilt tänkande. Det var hans femte år och åter igen visste han sitt mål. Han skulle hitta det han strävat efter i tre år nu. Ända sedan professor Binns berättat några veckor innan julen då han gick sitt andra läsår. Men det var bara hanns tillfälliga projekt. När han klarat av det skulle han övervinna döden...

Utan för klassrummet slöt sig Olive och Mira till de båda flickorna och tillsammans gick de upp till stora salen. Katies hjärta hoppade upp någonstans i halsen när hon fick se vem som satt bredvid de andra pojkarna men utan att aktivt delta i ämnet de pratade om. Hon visste att Elaine och de andra tyckte att hon var fjantig som hade suktat efter honom i ett helt år, men hon brydde sig inte. Hans mörka hår föll perfekt över huvudet och han såg inte upp. De slog sig ner en bit ifrån pojkarna i årskursen över och Elaine lutade sig fram mot Katie.

"Katie!" hon knäppte med fingrarna bara några centimeter ifrån Katies ansikte och Katie hoppade till.

"Ja?" frågade hon och slet blicken från Tom.

"Så här är det. Antingen så glömmer du honom och tar Anthony istället…"

Anthony firade av ett leende åt Katie när han upptäckte att hon såg åt deras håll. Han kunde ju inte veta att det inte var honom hon tittade på.

"Eller", Katie väcktes än en gång av Elaines röst och såg på henne. "Så går du fram och gör något. Säja hej klarar du väll av?"

Tom och de andra reste sig upp och gick ut ur salen och Katie lyssnade på Elaines uppretade ton när hon upprepade vad hon just sagt.

Katie visste att hon bara sa sanningen. Om hon ville att något skulle hända mellan henne och Tom var hon tvungen att göra något.

Flickorna åt sin mat och pratade livligt om quidditch säsongen som snart skulle börja, Myrtles utseende och de läxor de fått den senaste veckan. Omedvetet började Katie glida ifrån samtalet och mer och mer blev hon som Tom. Tom, det enda som hon tänkte på nu för tiden var Tom. Hon visste mycket väl att Anthony Hill var intresserad av henne men hon brydde sig inte om honom fast än hon visste att nästan varenda tjej i elevhemmet tyckte att han var urläcker.

"Vi kan väll sitta i biblioteket?" förslog Katie glatt när Mira tyckte att de borde börja med Trolldrycks uppsatsen de fått av Snigelhorn. Ingen av dem tänkte på baktanken Katie hade. Och mycket riktigt precis som Katie gissade satt han där vid fönstret djupt frösjunken i tankar.

Han funderade på sitt mål igen. Målet att öppna den legendariska Hemligheternas Kammare. Han mindes en av sommrarna innan han kommit till Hogwarts. Han hade talat med en huggorm. Precis som Salazar Slytherin. Han var säker på att Kammaren öppnades med hjälp av parselspråk.

Han var så inne i sina funderingar att han inte såg flickan som tittade på honom innan Olive Hornby gav till ett gällt skratt och fick en ond blick av bibliotekarien. Han kände igen henne. Hon hette Katie och var ett år yngre. Hon satt med hennes kompisar Elaine som var sökare i Slytherins quidditchlag och där med den enda kvinnliga spelaren, Mira som hade intrycket att vara duktig och få utomordentligt i de flesta ämnen hon hade och Olive bråkmakerskan som var den enda som kom överrens med Peeves. Han tittade ut genom fönstret och fortsatte sina funderingar. Han ville inte bli störd.

När Katie såg att Tom iaktog henne tittade hon generat ner.

"Gå och prata med honom", tjatade Elaine och knuffade henne odiskret i sidan.

"Jag har hela året på mig", fräste Katie och blev het i ansiktet. Hon tittade försiktigt bort mot Tom som nu tittade ut genom fönstret.

I den mörka fönsterrutans spegelbild kunde han se flickorna viska till varandra. Dom skulle inte behöva oroa sig. Monstret i hemligheternas kammare skulle inte anfalla någon av dem. Smutsskallarna behövde se upp då han, Tom Dolder, hade hittat hemligheternas kammare.

!!! haha ni får ursäkta om det låter dumt på något sätt. det var väldigt längesedan jag skrev i 3:e person. !!!