disclaimer: Nope, sorry jag äger INGENTING! Utom Hermiones kläder och Parvatis kjol...

Varning!: Den här storyn innehåller Väldigt Mycket alkohol, lite våld och kanske lite sex om ni har tur ;) Är du emot alkohol och inte på humör att skratta åt andras misstag, läs inte.

Skicka en rewiew om du har nåt att klaga på ;P Kritik mycket välkommen.

Alla misstag lämnar sina spår...

"Hermione!"

"Ja?" Hermione tittade upp från sin bok och undrade varför Parvati pratade så högt när de satt i samma sovsal.

"Du är ju prefekt och så…"

"Ja?" Hermione betraktade förvirrat Parvati som precis kommit ut ur duschen iförd en blå morgonrock och med det mörka håret inlindat i en handduk. Hon hade alltid kommit bra överens med Parvati och Lavender, men de var inte riktigt på samma våglängd och hade för det mesta inte speciellt mycket att prata om.

Lavender låg på sin säng och bläddrade i en tidning, men hennes ögon hade flyttats från artikeln om hårförlängning till Parvati. Hon verkade genast förstå vad det var Parvati skulle komma fram till och satte sig upp.

"Men vi är ju ändå dina kompisar. Och om det är så att några skulle göra nånting som kanske inte helt följer skolreglerna…" Parvati tvekade. "Men som naturligtvis inte är farligt." La Lavender till.

"Visst skulle du då hellre vilja att vi berättade det för dig, och frågade om du ville vara med, och du skulle inte berätta för nån… Än att alla gör det utan dig…" Hermione förstod ingenting, hon visste att Lavender och Parvati inte alltid höll sig helt enligt reglerna, men det var bara småsaker och de hade aldrig frågat henne om råd tidigare.

"Vad pratar ni om?" Frågade hon och rynkade pannan. Parvati såg på Lavender för att få hjälp.

"Äh, det är klart hon inte avslöjar oss, den som gör det kommer bli hatad av hela skolan för all framtid, och det skulle Hermione inte riskera, dessutom skulle det nog va bra för henne att vara med…" Hermione blev irriterad på att Lavender pratade om henne som om hon inte var där men kunde inte förneka att hon var nyfiken.

"Okej! Jag ska inte sätta dit er. Vad är det ni planerar?" utbrast hon.

Parvati och Lavender flinade stort mot varandra.

"Vi tänkte att du i alla fall kommer få höra det genom Harry eller Ron, men vi ville ändå känna att vi hade bjudit med dig." Svarade Lavender.

"Bjudit med mig på vad?" frågade Hermione irriterat och slog ihop boken hon läst.

"På halloween så är det fest. Alla sjätte och sjundeårselever, kanske några utvalda femtonåringar också. Och då menar jag verkligen alla, från alla elevhem." Svarade Parvati med ett brett leende.

"Vart ska ni ha den?" frågade Hermione. En fest, även om det förmodligen var förbjudet, om inte annat för att folk skulle vara utanför sällskapsrummet på kvällen, och att det förmodligen skulle förekomma alkohol. Så såg hon ingen större fara i det. Hon skulle kanske tillochmed överväga att gå själv.

"I Vid behov-rummet såklart!" Utbrast Lavender och fullkomligt strålade mot Hermione som satt tyst. Hon var glad att Lavender och Parvati hade anförtrott henne det, och det verkade ju faktiskt som om de ville att hon skulle följa med.

När hon tänkte efter så kunde hon nog, som Lavender sagt, behöva det.

"Efter festmiddagen så går alla till sina uppehållsrum och går därifrån i uppdelade smågrupper till Vid behov-rummet. Man tar med sig egen sprit och om man har nån bra musik så kan man slänga med den också. Du behöver naturligtvis inte dricka… Jag menar, du verkar inte riktigt vara typen som…" Lavender tystnade och såg generat ut genom fönstret.

"Nån gång ska man väl bryta trenden." Hörde Hermione sig själv säga utan att förstå varför. Det var klart hon hade druckit, men inte på en sån stor fest och aldrig så hon blev mer än lite varm i kroppen.

Parvati och Lavender såg förvånat på henne, och på varann. Sedan log de och Parvati kastade sig in i en ändlös diskussion om kläder och smink hon skulle ha på sig. Hon hade sjunkit ner på Hermiones säng, och även om Hermione inte sa så mycket, så kände hon sig för en gångs skull delaktig i Lavenders och Parvatis gemenskap.

När halloween äntligen kom hade Hermione helt bestämt sig för att gå på festen, och kunde inte låta bli att känna sig lite nervös när hon satt på sin säng med blött hår och iakttog Parvati som provade den ena minimala kjolen efter den andra.

"Jag har alltid tyckt att du har så fint hår Hermione." Sa Lavender avundsjuk som stod framför spegeln och studerade sitt eget halvlånga raka hår. Hermione stirrade skeptiskt på henne.

"Visst, det här burret." Hennes hår var visserligen stort och krusigt, men det hade alltid varit slitet och sett lite risigt ut. Inte för att hon hade brytt sig.

"Inte som det ser ut nu kanske…" sa Lavender undvikande. "Men om du får lite ordning på det, låt mig prova en sak!" Innan Hermione hann protestera hade Lavendel slängt sig efter tidningen och bläddrat fram till en annan artikel om hår. Parvati hade också övergett sina kjolar och hade istället hämtat sin necessär och plockade fram produkt efter produkt medans Lavender med en enkel trollformel torkade Hermiones hår. Hon lät dem hålla på, det kunde ju inte direkt bli värre. Tio minuter senare lutade sig Parvati och Lavender belåtet bakåt.

"Wow!" utbrast Lavender.

"Du är ju skitsnygg!" Parvati stirrade avundsjukt på Hermiones hår. Smått nervöst vände hon sig om för att se sig själv i spegeln. Parvati hade rätt, hon var skitsnygg. Håret såg mycket mjukare ut nu, och istället för den stora risbusken så låg håret nu i vilda lockar över ryggen.

De drog på sig sina skolklädnader och gick ner till middagen.

Hermione satte sig bredvid Harry och Ron.

"Har du gjort något med håret Hermione?" frågade Ron. Hon kände sig smickrad över att han märkt det.

"Nja, Jag gjorde väl inte så mycket." Svarade Hermione och log mot Lavender och Parvati.

"Vi ska göra en total makeover med henne sen." Sa Parvati med ett busigt leende.

"Oj då. Det kanske är bäst om jag stannar här istället." Sa Hermione med en låssasrädd min. Men trots sin sarkasm var hon lite nervös.

Festmåltiden var som alltid utsökt, men såfort hon stoppat sin sista tugga äppelpaj i munnen drog Parvati och Lavendel med henne därifrån.

"Vi ses senare." Var allt hon hann säga till en förvånad Harry och Ron.

Väl uppe i sovsalen igen var Hermione inte säker på om hon gillade den här plötsliga uppmärksamheten från sina två rumskompisar. Hon kände sig som en docka som lät sig göras om efter andras tankar.

Men hon påminde sig själv om att hon faktiskt hade velat det här. Testa nåt nytt. För en gångs skull sluta vara den regelbesatta prefekten.

"Så… Vad tänkte du ha på dig?" frågade Parvati medans hon upptog sitt kritiska provande av kjolar.

"Öhm…" Ja vad skulle hon ha på sig egentligen? Vanliga jeans och en t-shirt?

"Prova den här." Det var inget förslag. Det var en order.

Tveksamt drog Hermione av sig skolklädnaden och satte på sig den korta, svarta jeanskjolen.

"Nej! Den är alldeles för…" hon studerade sig själv i spegeln, håret var snyggt, men aldrig att hon skulle visa sig offentligt i något sånt här.

"Sexig?" undrade Lavender med ett leende.

"Kort och tajt ja!" Hon ville inte säga till Parvati att hon såg ut som en slampa eftersom hon uppenbarligen använde den här kjolen.

"Men du har ju jättesnygga ben! Du borde visa upp dem lite mer." Parvati studerade hennes ben.

Snygga ben. Det hade hon aldrig tänkt på.

"Prova ett par strumpbyxor under då!" Lavender kastade åt henne ett par ogenomskinliga svarta strumpbyxor.

Utan en tanke på att ha kjolen på sig krånglade hon i alla fall på sig strumpbyxorna och ställde sig på nytt framför spegeln. Det blev mycket bättre.

"Du MÅSTE gå sådär!" utropade Lavender.

"Nej, den är fortfarande lite kort…" Sa Hermione, men hon visste att hon höll på att övertalas. I strumpbyxorna så var ju hennes ben påklädda istället för utlämnade till allmän beskådning.

Parvati ställde sig bredvid henne, hon verkade äntligen ha bestämt sig för en avklippt jeanskjol, den var fem centimeter kortare än Hermiones.

"Och det fixar inte en häxa som du?" frågade Lavender och räckte henne hennes trollspö som hon slängt ifrån sig på sängen.

Hermione studerade sig själv i spegeln, om hon skulle vara ärlig mot sig själv så var hon riktigt snygg, speciellt bakifrån. Men hon hade aldrig haft sånna kläder förut. Hon ville inte visa upp sig inför halva skolan i så utmanande kläder. Inte för att hon stack ut i dem, Parvatis och Lavenders var mycket mer vågade, men det var bara inte Hon.

Men med fem centimeter till i kjolens nederkant så var hon riktigt nöjd.

"Okej då, jag har den väl på mig då!" Parvati och Lavender jublade.

"Jag bara måste få sminka dig! Eller hur Lavender, visst skulle Hermione bli asläcker i sotade ögon?"

Hermione kände sig som en skyltdocka och sminkdocka i ett när Parvati gick lös på henne med kajalpenna och mascaraborste. Samtidigt som Lavender återigen angrep hennes hår beväpnad med en sprayflaska.

En kvart senare stod Hermione framför helfigursspegeln.

Mållös stirrade hon på tjejen i spegeln. Mycket riktigt, hon var snygg. Men hon var inte Hermione.

Det här var en kaxig, sexig brud i kort svart kjol och ett enkelt men åtsittande rött linne. Kombinationen rött och svart gjorde att hon såg mycket självsäkrare ut än vanligt. Håret var lika stort som vanligt, men i blanka stora lockar. Ögonen framhävdes med svart kajal utan att bli för mycket. Hon var skitsnygg. Men reflektionen i spegeln var inte Hermione.

"Du är såå het bruden!" Lavender och Parvati stirrade på henne.

"Jo… men…" Hermione sjönk ner på sin säng och vände bort huvet från spegeln. Parvati satte sig mitt emot henne och tog henne i handen.

"Hermione. Jag vet att vi inte alltid har varit bästa vänner, och du har inte verkat som om du velat ha det så heller. Och du kanske tycker att vi har gjort dig till någon du inte är. Men det är inte sant. Du kommer alltid att vara vår Hermione, hon som är smart och ordentlig. Bästa vän med Harry Potter och Ronald Weasley. Hon som gick ut med Viktor Krum för två år sen." Hermione kunde inte låta bli att le.

"Du kommer alltid att vara Hermione, oavsett hur du ser ut. Du behöver inte se ut såhär om du inte vill. Men kolla på dig själv. Du är skitsnygg! Och det är din kropp, ditt hår och dina ögon, du bara framhäver dem på bästa sätt."

Parvati hade rätt, och det var ju inte direkt som att hon skulle gå runt såhär för resten av sitt liv. En enda kväll som någon annan, men ändå så mycket Hermione.

Lavender slängde sig ner från andra sidan sängen.

"Du tror inte att Hermione Granger behöver släppa lös lite ibland? Kanske för att testa och upptäcka en ny sida hos sig själv, eller också börjar du tänka på hur otroligt nöjd du är med ditt vanliga jag. För att kunna rata något måste man testa det. Eller hur Hermione?"

Kom detta djupa samtal om personlighet verkligen från Lavender och Parvati? Hermione som alltid sett dem som ganska ytliga när det gällde allt.

"Ni har rätt, det kanske är dags att testa på ett nytt liv efter alla läxor." Hon kunde inte låta bli att skratta, Parvati och Lavender hängde lättade på. De hade nog varit lite oroliga över att Hermione inte alls skulle bli glad åt deras makeover.

"Alldeles riktigt. Och vi värmer upp här och nu inför årets största fest!"

Hur Parvati och Lavender lyckats få på sig sina egna minimala kläder, tuperat håret och lagt på ett tjockt lager smink samtidigt som de förvandlat Hermione från tråkmåns till sexbomb hade hon ingen aning om, men lyckats hade de.

"Just det, vi måste bygga upp lite partystämning innan vi går dit!" utropade Parvati och drog fram en påse under sängen.

"Vad ska vi börja med?" frågade hon och drog upp två flaskor ur påsen.

"Varför frågar du? Desertvin, medans vi fortfarande känner smaken."

De korkade upp flaskan och Parvati halsade direkt ur den innan hon räckte den till Lavender som gjorde samma sak innan hon räckte den till Hermione.

"Du behöver naturligtvis inte. Men smaka skadar aldrig?"

Nej, smaka skadar ju inte…

"Redan slut?"

"Ja, det är dags att gå, går du med oss Hermione eller skulle du gå med Harry och Ron, eller du kanske har en hemlig dejt som du inte berättat om?" Parvati slängde med den klirrande kassen.

Fan, Harry och Ron, hade hon bestämt att möta dem? Isåfall, vilken tid, och vart? Det mindes hon inte.

När de kom ner i sällskapsrummet sa hon åt Parvati och Lavender att vänta medans hon gick upp och såg efter om Harry och Ron var i sin sovsal.

Det var mycket svårare att ta sig upp för spiraltrappan än hon mindes att det var att gå ner tillsammans med Parvati och Lavender. Hon fick ta stöd mot väggen och när hon äntligen kom upp var hon lite yr, och missbedömde avståndet till dörren. Hon hade tänkt knacka på dörren men istället dundrade hon rakt in i den, vilket resulterade i att hon i stort sett ramlade in i rummet.

"Hermione?" Hon tittade upp. Harry, Ron, Neville, Dean och Seamus stirrade chockade på henne.

"Ja." Hon rätade på sig. "Jag undrade bara, öh… Vad var det jag undrade nu igen… Jo! Om vi hade bestämt att vi skulle gå till festen eller…" Hon tystnade och stirrade på Harry och Ron som stirrade tillbaka.

Gryffindors sjätteårselever verkade alla förbereda sig på årets party. Harry ställde ner ölburken, samtidigt som Ron öppnade en ny, han verkade inte riktigt känna igen Hermione, och hon undrade hur mycket han egentligen druckit innan hon råkade kasta en blick på sig själv i spegeln.

Med ens blev hon nervös.

"Öhm, Parvati lånade mig en kjol… Och sminkade mig lite…" Det var en underdrift. Men varför stirrade de så mycket?

"Hermione?" frågade Ron igen.

"Ja, men eftersom ni verkar förvånade att se mig så antar jag att vi inte bestämt att vänta på varann så jag går nog ner till Parvati och Lavender igen."

"No way! Du stannar här bruden, var det nån som påstod att du heter Hermione? Konstigt, en tjej i vår klass heter Hermione, men hon ser inte alls ut som du. Inte alls." Den här gången var det Seamus som öppnade munnen, han tog ett steg mot henne men Neville stoppade honom.

"Jag tror faktiskt, att det där är vår Hermione." Sa han långsamt.

Hermione förstod ingenting, kände de inte igen henne? De hade gått i samma klass i mer än fem år!

"Harry? Ron?" Hon såg vädjande på sina bästa vänner.

"Ja. Förlåt Hermione, jag kände inte igen dig. Vill du ha en öl?" Ron verkade äntligen ha återfått talförmågan och sträckte nu något förvirrat fram ölburken han höll i handen.

"Nej tack. Jag ska nog gå ner till Lavender och Parvati, men vi ses väl senare på festen dårå." Hon vände ryggen åt de fem förvirrade pojkarna och tog sig ner för spiraltrappan igen.

När hon kom ner hade Lavender öppnat nästa vinflaska och hon och Parvati satt på varsitt armstöd till en fåtölj med påsen emellan sig.

"Äntligen. Var de inte där?" frågade Parvati och sträckte fram vinflaskan mot henne.

"Jo de var där, allihopa, men först kände de inte igen mig, sen så var de så konstiga så jag skiter i dem." Svarade hon och tog emot vinflaskan. Hon studerade den, och Parvatis påse ett ögonblick innan hon tog fram sitt trollspö.

"Vi kan inte släpa runt på hela den där påsen i korridorerna ifall en lärare kommer på oss!" Trots att hon kände av vinet så lyckades hon ändå utföra en felfri förminskningsformel på påsen som krympte ihop till en lagom fickstorlek.

"Ska vi gå?" frågade hon.

Så tyst som möjligt smög de sig fram genom korridorerna tills de kom till Vid Behov-rummet. Det hördes inte ett ljud från dörren som dykt upp tredje gången de gått förbi den annars tomma väggen, inte när de öppnade den heller, det var bara ett stort mörker, men Parvati drog tveklöst med sig Lavender och Hermione in och när dörren smällde igen bakom dem slog ljudet emot dem och rummet lystes upp. Hög musik verkade strömma ut ur själva väggarna på det enorma rummet. En stor öppen golvyta fungerade som dansgolv och till vänster stod en massa bord, stolar och soffor.

För att inte tala om allt folk! Det såg ut som hemmafesterna i de mugglarfilmer Hermione sett; ett fullpackat dansgolv, nersuttna soffor med bord fulla med flaskor, burkar och glas.

På film hade hon aldrig tyckt att det såg speciellt kul ut, människor som förvandlades från förväntansfulla, nervösa, uppklädda tonåringar, till omkringraglande, omdömeslösa idioter med kläderna och sminket på sned i färd med att hångla med kompisens pojkvän, slåss med exet eller strippa på ett bord.

Men nu, när hon var mitt i det, var det en helt annan sak. Och ingen slogs eller strippade…än.

Det var en avslappnad stämning i rummet, folk dansade tillsammans. Hermione hade aldrig trott att det skulle gå så bra att sätta människor från olika elevhem i samma rum, speciellt inte slytherinarna. Men det verkade gå bra, hon såg flera slytherinare på dansgolvet och några i en soffa. De verkade hålla sig för sig själva, men de var i alla fall där.

Vinet värmde i magen på Hermione, hon hade aldrig varit speciellt blyg, men hon hade heller aldrig tyckt om att stå i fokus för allas uppmärksamhet, förutom med sina kunskaper på lektionerna.

Nu gjorde det ingenting och hon kom på sig själv med att njuta av uppmärksamheten, allas förvånade blickar och viskningar. Hon följde med Parvati och Lavender ut på dansgolvet, hon var absolut inte full, det visste hon. Hon skulle bara testa hur det var att vara nån annan… Hon visste fortfarande precis vad hon gjorde. Hon dansade. Riktigt bra dessutom, enligt henne själv. Hon kände sig törstig, lite till skulle väl inte skada, hon visste ju precis vad hon höll på med…

Hade hon inte sett ett långt bord med en bålskål? Jo, där var den, en stor skål fylld med en röd vätska. Runt om den stod en massa tomma flaskor. Men Hermione tänkte inte längre på vad bålen innehöll, hon tänkte inte på bålen över huvud taget. Hon tänkte väldigt mycket på en rygg som plötsligt tycktes fylla upp hela hennes synfält.

Denna rygg täcktes av en vit skjorta, inte helt olik skoluniformsskjortan, men den såg så mycket mjukare ut, och satt så mycket bättre på något som måste vara den vackraste rygg Hermione någonsin sett.

Nu var hon löjlig, hur kunde en Rygg vara vacker? Men håret då? DET var definitivt vackert. Halvlångt, ljust blont, på gränsen till vitt. Det såg ut som om det när kvällen börjat hade varit noggrant tillbakastruket men nu, nån timme senare så hängde det slarvigt ner i ansiktet. Eller, det såg ut att göra det, Hermione såg honom ju bara bakifrån…

"Uff, se dig för!" Hermione hade varit så upptagen av att stirra på den underbara ryggen och bakhuvudet att hon glömt att hennes fötter fortfarande rörde sig, vilket resulterade i att hon gick rakt in i killen.

"Förlåt." Mumlade hon och slog ner blicken. Hans grå jeans slutade i ett par lika grå skor.

"Det gör absolut ingenting." Förvånat stirrade hon upp i ett par bekanta, grå ögon. Hon följde ett vackert, blekt ansikte, rena drag och en smal mun. Håret hängde mycket riktigt ner i ögonen på honom. Översta skjortknappen var uppknäppt. Hon kom på sig själv med att stirra på den bleka halsen, en skymt av ett nyckelben.

"Vill du ha en drink? Eller tänker du bara stå där och låta mig stirra på dig?" Killen log mot henne.

Hon kände mycket starkt att hon inte borde stå här och prata med honom, och hon borde absolut inte ta emot nåt han gav henne. Men den känslan överskuggades av att han stod en decimeter ifrån henne och luktade så otroligt gott…

Utan att vänta på svar vände han sig mot bordet och fyllde en plastmugg med hallonröd vätska. När han räckte över den till henne och vände sig på nytt för att fylla ett glas åt sig själv kom hon ihåg hur törstig hon var och svepte hela glaset i ett svep. Det smakade som hallonsoda, fast inte lika sött. Då kunde det inte vara särskilt starkt…

"Vad heter du?" Han kände inte igen henne. Som om hon kände igen honom, känslan av att han var bekant hade bleknat lite.

"Hermione." Han stelnade till.

"Granger?" Borde hon känna igen honom? Han tog ett steg tillbaka som om han hade bränt sig. Hon stirrade på honom. När han inte stod så nära såg hon honom bättre. Hans kalla grå ögon betraktade henne förvirrat.

"Ja." Vem var han, det kändes som om hon borde tycka väldigt illa om den här människan. Vem tyckte hon väldigt illa om?

"Malfoy?!" Insikten kom som en chock. Varför tyckte hon plötsligt att han var så otroligt snygg? Det hade hon väl aldrig tyckt förut?

Hon lät blicken glida över Malfoys ansikte, blekheten klädde honom, hans drag var regelbundna och fina, håret såg så mjukt ut…

Nej! Vad tänkte hon egentligen? Hon stod här och fullkomligt dreglade över sin värsta fiende! En person som säkerligen skulle gå i sin fars spår som dödsätare, en person som hatade henne och alla som var som hon.

En person med en vältränad, slank överkropp i en tunn skjorta som hon gärna skulle slita av…

Nej! Hon skakade på huvet och vände sig bort, utan att ha en aning om vart hon skulle gå. Hon tog ett vacklande steg och kände hur yr hon var.

"Vänta." En hand tog tag om hennes axel och tvingade henne att vända sig om, återigen stod hon öga mot öga mot Malfoy.

Hans ögon var inte hånfulla som vanligt, de var något dimmiga och förvirrade.

"Vad vill du?" hörde hon sig själv säga med blandade känslor. En del av henne ville ge honom en örfil för allt han gjort mot henne genom åren, en helt annan del av henne, en del som hon inte visste fanns, en del som aldrig funnits där förut, ville bara kasta sig om halsen på människan som stod framför henne och såg sådär onaturligt snygg ut.

"Vad jag vill? Det vill du inte veta, frågan är vad du vill. Granger, om du springer rakt in i mig klädd i en kjol som visar allt du har, vilket är bättre än jag kunnat drömma om. Du verkar faktiskt ha sett över din frisyr och dessutom är du full?!"

"Jag är inte full!" Hon kom inte på vad mer hon kunde svara på Malfoys förolämpning, eller var det en komplimang?

"Jo Granger, och du svepte precis ett helt glas av något som är meningen att drickas som små shots. Har du sminkat dig??"

"Ja det kanske jag har. Och det var du som gav mig ett helt glas! Varför bryr du dig!" ropade Hermione frustrerat, inte fullt så arg på honom som hon ville vara. Mest arg på sig själv för att hon överhuvudtaget nedlät sig att se på honom.

"Vem har sagt att jag bryr mig, det var inte jag som gick rakt in i dig, och nu står kvar och stirrar på dig som om du vore nån slags gud. Det kanske ioförsig inte är så konstigt. Jag är medveten om att jag ser bra ut. Och för en gångs skull gör du det också."

Hermione stirrade på honom innan hon knuffade sig förbi honom, fyllde ett nytt glas bål och stormade iväg från honom.

Hade Draco Malfoy sagt att hon såg bra ut? Varför brydde hon sig isåfall om det?

Hon knuffade sig fram genom trängseln och sökte med blicken efter någon hon kände igen, vem som helst.

Hon upptäckte ett välbekant rött hår i en hörnsoffa, lättat tog hon sig åt det hållet.

"Hermione! Där är du ju. Vart har du varit, vi har letat efter dig." Harry och Ron satt i soffan och såg inte alls ut att leta efter något.

Hon nästan ramlade ner på armstödet till soffan med glaset farligt vinglande i handen.

"Jag dansade med Parvati och Lavender, sen träffade jag… nån vid bålskålen." Svarade hon utan att nämna Malfoy. "Ni då? Har ni varit här länge?"

"Inte särskilt, Seamus fick för sig att han skulle ta med sig en stackars fjärdeårstjej och försökte ta sig up för flickornas trappa, fyra gånger…" Svarade Harry obekymrat. Hon studerade honom ingående, han verkade ha druckit en hel del. Hon undrade om han brukade göra det, hon hade aldrig varit på en sån här fest på Hogwarts förut, och hon hade inte heller hört att Harry eller Ron varit på nån. Det var deras fester i uppehållsrummet efter quiddichmatcher och liknande. Visst hade hon sett både Harry och Ron berusade, och alkohol var ju en naturlig del av till exempel julfirandet i trollkarlsvärlden. Hemma hade Hermione försäkrats om att om hon drack så mycket som en droppe alkohol innan hon fyllde arton kunde hon glömma allt vad fritid och fickpengar hette i minst ett år… Lite dåligt samvete hade hon nog när hon drack bål i djupa klunkar, men ju mer hon drack, ju mindre tänkte hon på sina föräldrar.

Ron satt bredvid Harry i soffan och verkade helt redlös, när Lavendel kom fram mot dem på ostadiga ben och slängde sig ner i knät på honom la han bara armarna om henne och vände sig mot Hermione.

"Du ser annorlunda ut." Konstaterade han och studerade henne uppifrån och ner.

Hon ryckte på axlarna.

"Man ska väl testa nåt nytt ibland. Parvati och Lavender fick fria händer." Hon log mot Lavender som inte verkade märka det eftersom hon var upptagen med att försöka fånga Rons uppmärksamhet.

"Där är du ju!" Det var Seamus som kom gående med två mugglaröl i händerna, han hade fått syn på Hermione.

"Du är tjejen från vår sovsal! Som de andra trodde var Hermione Granger, men jag trodde inte på dem, för du ser ju inte alls ut som henne, inte alls." Han vacklade till och var tvungen att gripa tag i Harry för att hålla balansen. Han sträckte fram den ena ölen mot Hermione som tog emot den, hon kände igen mugglarmärket, ingen honungsöl det här inte.

Han kände fortfarande inte igen henne, hon såg på Harry som flinade mot henne, uppenbart road av Seamus förvirring. Hermione skrattade.

"Nej, jag är Hermiones enäggstvilling med samma namn."

"Jaha. Jag heter Seamus."

Den här gången skrattade Harry också, Seamus såg mest förvirrad ut men log i alla fall. Ron och Lavender verkade ha försvunnit.

"Vart har ni fått ölen ifrån?" frågade hon nyfiket.

"Dean." Svarade Harry, eftersom Seamus verkade ha glömt bort hur man pratade, han höll fortfarande ett stadigt tag om Harrys axel. Hermione mindes att Dean också var mugglarfödd.

Hon tog en klunk, det smakade hemskt, hon tog en till i alla fall, det var inte lika hemskt. När burken var slut tyckte hon nästan att det var gott.

"Vi ska dansa. Hermiones sexiga tvilling Hermione." Sa Seamus plötsligt och drog upp henne från armstödet.

Med förvånansvärd styrka släpade han med sig henne ut på dansgolvet, hon kämpade inte emot men upptäckte plötsligt hur svårt hon hade att gå, benen gjorde inte riktigt som hon ville, och bilden kom lite efter rörelsen när hon vred på huvet. Hon höll hårt i Seamus hand och skrattade åt sina egna halvhjärtade försök att dansa. Hon upptäckte snart hur otroligt kul det var att försöka röra sig i takt till musiken, speciellt med en Seamus som verkade ha ännu svårare att kontrollera sina rörelser framför henne.

Plötsligt dansade Harry med Parvati precis bredvid henne. De såg ut precis som Hermione kände sig, som om de dansade på däcket till ett skepp i svår storm, men Hermione kunde inte minnas att hon någonsin haft så kul. Hon hade inte en tanke på skolan, läxor, regler eller ens på Voldemort som höll på att ta över trollkarlsvärlden.

Hon tänkte på hur kul det var att dansa, att Seamus nu från ingenstans håvat in Dean och de nu dansade runt i något som Seamus senare påstod varit Irländsk tango. Hon tänkte på att Harry och Parvati dansade något som liknade bugg, med alldeles för mycket snurrar för deras eget bästa, snart ramlade de omkull på golvet, skrattandes för full hals. Och plötsligt tänkte hon på att någon stötte till henne med en sån kraft att hon for åt sidan och rakt in i en person som gjorde ett försök att fånga in henne, det hade varit väldigt graciöst om han hade hållit balansen, men nu ramlade han raklång på golvet och drog med sig henne i fallet.

"Stöter du på mig igen Granger?" Viskade en hånfull röst i hennes öra. Hon stirrade rakt in i Draco Malfoys ögon.

Han hade armarna runt hennes midja och verkade varken ha störts av det hårda fallet eller det faktum att hon nu praktiskt taget låg med hela sin tyngd ovanpå honom. Istället rullade han runt så att hon låg underst på det hårda klibbiga dansgolvet.

"Var inte så självupptagen Malfoy, allt handlar inte om dig." Hon himlade med ögonen men gjorde inget försök att resa sig upp eller putta bort honom från sin kropp. Varför visste hon inte, det var något med de där grå ögonen, de var kalla och hånfulla, men inte lika elaka som vanligt. Det fanns inget nedvärderande i hans blick när han såg på henne. Hon tänkte på att hans ögon var vackra, precis som resten av hans ansikte, hans smala läppar som nu var farligt nära hennes. Varför fick hon impulsen att kyssa honom? Hon borde knuffa bort honom och resa sig upp, inte låta honom mosa henne mot ett dansgolv.

Människorna runtomkring verkade ha börjat märka att de inte reste sig upp igen, och precis när Malfoys läppar var så nära hennes att hon kände värmen från hans hud rycktes han bort från henne. Hon såg först förvåning i hans ögon, sen ilska.

Det tog en stund för henne att fatta vad som hade hänt, hon såg Malfoy lyftas upp på fötter innan han fick en hård knuff och höll på att ramla igen. Inte förens hon såg Harry vackla bakåt och ta sig för näsan förstod hon att Harry knuffat Malfoy som gett honom ett knytnävslag över näsan.

Med blodet rinnandes ner för ansiktet höjde Harry näven och slog Malfoy rakt i ansiktet. Människorna runt omkring verkade reagera lika långsamt som Hermione, alla såg chockade ut och ingen verkade kunna tala eller röra sig för att få dem att sluta.

Hermione reste sig på ostadiga ben.

"Sluta!" ropade hon när Harry och Malfoy kastade sig över varandra. Hon tog tag i deras skjortor och tvingade in sig själv emellan dem. Harry och Malfoy verkade inte förstå att en tredje människa nu slet i dem båda. Hermione fick en armbåge i huvet och skrek ofrivilligt till.

"Hermione!" ropade Harry förvirrat. Även Malfoy tycktes ha upptäckt henne.

"Fan Potter, räcker det inte med att du ger dig på mig fast jag för en gångs skull inte har gjort nåt, måste du misshandla din bästa kompis också?" Malfoy la beskyddande armarna om en förvirrad Hermione, det dunkade i huvet och hon såg som i en dimma hur Harry blängde på Malfoy. Hans röst lät avlägsen när han svarade:

"Om jag inte har fel Malfoy, så var det du som kastade dig över henne. Är det så konstigt att man beskyddar sina vänner från fulla idioter som bara verkar ha en sak i huvet?" Hon upptäckte Malfoys armar runt sig och drog sig undan. Inte för att hon egentligen ville, hans armar och bröstkorg hade på något sätt varit alldeles för mjuka och varma.

"Lägg av!" hörde hon sig själv fräsa. "Jag snubblade över Malfoy okej? Var inte så överbeskyddande!" Hon såg det förvånade uttrycket i Harrys ögon men brydde sig inte om det.

Istället knuffade hon sig därifrån, hon ryckte åt sig en vinflaska från ett bord och utan att bry sig om vems det var halsade hon direkt ur den innan hon fortsatte mot dörren. Hon kände inte för att gå och lägga sig, men här kunde hon inte stanna. Partyhumöret hade försvunnit och hon måste få tänka. Varför hade hon försvarat Malfoy? Eller ännu värre, varför hade hon inte protesterat när han rullade runt henne på golvet, med händerna på hennes midja och hans ansikte var så nära hennes? Och varför hade han föresten gjort det? Hade han verkligen försökt kyssa henne? Skulle Draco Malfoy smutsa ner sina händer genom att ta i en smutsskalle som hon?

Hon kunde inte hjälpa det men hennes egna tankar gjorde hennes alldeles varm i magen och hon önskade att Harry aldrig slitit bort Malfoy. Varför önskade hon det? Nej! Det skulle inte vara såhär, det var fel!

Hon satte återigen vinflaskan till läpparna och rummet snurrade omkring henne. Kanske skulle hon inte gå härifrån trots allt. Hon stannade upp ett par meter från dörren, i utkanten av dansgolvet. Med ryggen mot rummet vaggade hon fram och tillbaka med vinflaskan i ett stadigt grepp. Hon slöt ögonen och försökte bestämma sig för vad hon skulle göra.

"Fan, han bröt min näsa! Vissa förändras visst aldrig… Men du Granger, verkar ha ändrats en hel del på bara några timmar." En mjuk viskning i hennes öra, lika lätt som beröringen som smekte undan en hårslinga från nacken. Hon kände hur hon rös, men inte av obehag. Hon visste mycket väl vem som stod bakom henne, och det krävdes hela hennes självbehärskning för att inte vända sig om och kyssa honom.

"Lika förändrad som du Malfoy. Varför pratar du med mig? Har du glömt vem jag är? Smutsskallen du hatar?"

Hon visste inte varför hon ifrågasatte hans avsikter, varför hon påminde honom om något hon själv helst ville glömma. Men på något sätt så visste hon fortfarande att det här var fel, hon ville inte bli en av hans erövringar. Hon måste få honom att gå, lämna henne ifred.

"Har jag sagt det?" Mumlade han i hennes öra samtidigt som hon kände hans varma händer på sin midja. Hon släppte ut ett självande andetag och tog en djup klunk ur vinflaskan för att lugna sig själv. Rummet snurrade ännu mer och hon höll på att ramla fast hon stod still, hade inte Malfoy hållit henne i ett fast grepp så skulle hon förmodligen ha gjort det.

Han tog flaskan ur handen på henne och satte den till sina egna läppar. Hon gav upp och vände sig mot honom. Vad spelade det för roll? Morgondagen existerade knappast i hennes huvud och när hon såg upp i hans ansikte försvann det mesta.

"Kan du sluta med det där?" Det var ord utan mening, Hermione visste knappt själv vad han skulle sluta med.

Han satte ner vinflaskan på närmasta bord, eller hade han släppt den på golvet? Hon visste inte, allt som existerade i hennes huvud var Malfoys hand som strök hennes över håret, smekte henne i nacken, och hans ansikte som närmade sig hennes.

"Sluta med vad?" mumlade han med läpparna en centimeter från hennes. Hon kände värmen från hans hud, från hans läppar, från hans händer och upptäckte plötsligt hur kallt det var i rummet, som om all värme fanns hos honom och utan att kunna stoppa sig själv, utan att vilja stoppa sig själv, pressade hon sina läppar mot hans.

Hon drog sina fingrar genom hans mjuka hår och tryckte sin kropp mot hans, ville aldrig att det skulle ta slut. Det gjorde det inte heller, han lindade sina armar runt henne och besvarade kyssen med överraskande intensitet.

Från att försiktigt ha smekt henne i nacken övergick han till att trassla in ena handen i hennes hår och den andra sökte sig neråt tills den tillslut hamnade i hennes ena bakficka.

Hon ville ha honom där, ville ha honom så nära som möjligt, såhär hade hon aldrig tidigare känt sig. Visst hade hon varit nära människor förut, men det hade varit på ett annat sätt, mjukt, ömt och trevande, fyllt av känslor. Det här var annorlunda, det var våldsamt, brutalt, passionerat, och så mycket bättre.

Långsamt började han gå utan att släppa taget om henne, hon backade utan att flytta sina läppar från hans.

Hennes rygg stötte emot en vägg, en vägg som var misstänkt likt en dörr. Mycket riktigt kände hon ett dörrhandtag och när hon nyfiket tryckte ner det försvann väggen som var en dörr bakom henne och hon föll baklänges med Malfoy över sig. Hon kände det kalla stengolvet mot sin rygg men fallet hade inte gjort speciellt ont. Istället koncentrerade hon sig på hans läppar som lämnat hennes för att istället vandra neråt, det tog en snabb sväng över hennes högra öra innan de stannade på hennes hals.

Hermione andades flämtande och körde in sina naglar i hans axlar.

Hon hörde en smäll som skvallrade om att Malfoy sparkat igen dörren, men hon var mer intresserad av hans händer som var påväg in under hennes tröja.

När stengolvet började kännas obekvämt mjuknade det och blev istället till en madrass.

Hermione tänkte att de måste vara kvar i Vid Behov-rummet, som nu tydligen var flera rum, men det var ingenting hon bekymrade sig speciellt mycket för med tanke på att Malfoy nu drog linnet över hennes huvud.

Hennes vanliga tålmodighet hade helt försvunnit och hon slet upp den tunna skjortan så knapparna flög åt alla håll. Den hade dolt en vältränad överkropp som hon nu utforskade med händer och läppar.

De rullade runt så att hon låg överst och hon satte sig upp med benen på varsin sida om hans höfter.

Han tog tag om hennes höfter och tryckte henne mot sig.

"Vem kunde tro nåt sånt här om dig Granger." Sa han flämtande och flinade mot henne.

Hans ögon var lika hånfulla som vanligt men nu brann de av en glöd som Hermione visste sa att han ville ha henne.

"Jag kanske inte är som alla tror!" väste hon och lät sina naglar rispa hans bröstkorg från nyckelbenen ner till byxlinningen. När hon lät sitt pekfinger retsamt glida längs med kanten på byxorna flämtade han till och viskade.

"Det har jag redan märkt, seså, överraska mig ordentligt."

Hon log elakt mot honom och lutade sig över honom och kysste honom hårt innan det var hennes tur att fortsätta ner över halsen. Omilt kysste, nafsade och bet hon honom vart hon än kom åt, vägledd av hans tunga andhämtning och krävande händer som tycktes vara överallt på hennes kropp samtidigt.

Hon fumlade med knapparna i hans byxor och när hon äntligen fått upp dem lyfte han på höfterna för att hon skulle kunna dra av dem, vilket hon gjorde.

De praktiskt taget slet av varandra kläderna. Utan någon större hänsyn till varandra gjorde de vad de hade lust med, de rev och smektes, bets och kysstes. Han var så nära och det var precis så hon ville ha honom, nej ännu närmre. Närmre, snabbare, hårdare, mer! Så nära som möjligt. Det var brutalt och våldsamt, men Hermione kände ingen smärta, bara ett behov av närhet som var så starkt att hon aldrig tidigare känt något liknande.

Tillslut föll de utmattade ihop på madrassen. Hermione såg på Malfoy som var lika våt av svett som hon själv, han var röd om kinderna och håret stod på ända.

Han la armarna om henne och drog henne intill sig.

"Du är kanske inte så tokig ändå, Granger." Mumlade han med näsan i hennes hår.

"Jag kan nästan säga detsamma, Malfoy." Svarade hon och kröp ännu närmre innan hon slöt ögonen med ett leende.

"Bara nästan?" viskade han men verkade inte vänta sig något svar för en sekund senare verkade han sova djupt.

"Mer än nästan." Mumlade Hermione innan hon också somnade.

Det var den det...Egentligen har jag fortsatt på den här och har nog snart en del två färdig och om det är nån som absolut vill ha den KANSKE jag lägger upp den också, jag är inte nöjd med den och vill inte att det här ska bli för långt, men vi får se :) Tack för att ni läste.