Rollspel med Dudley
By Smargden
/AN: har haft den här liggande så gott som färdig, men jag är inte helt nöjd med den, men det får endera bli pubning eller dumpning, så tärningen bestämde – pubning, så därför är den nu på väg upp på nätet.
Upp på nätet den 21 februari 2012
Stavningsuppdaterad 2012-06-03; och 2012-12-22
Omläst utan korrigering den 2 juni 2013
2016-03-22; noterade att jag hade missat en detalj angående L. M. sent i texten, liten förklaring införlivades nu.
—
1 — Dudley behöver Harrys medverkan
Dudley hade alltid haft en förmåga att få sin vilja igenom, om inte av annan orsak så för att göra livet ännu mer miserabelt för sin kusin Harry. Men han hade ett verkligt problem att uppnå det målet med hans senaste intresse — rollspel.
Det hade blossat upp på skolan och hur än Vernon och Petunia försökte hålla Dudley borta från varje sak som innehöll ordet magi, misstog de sig när de tillät Dudley att delta i rollspelsgruppen.
Men Dudley tvingades snabbt inse att han inte skulle ha samma framgång med spelgruppen som han hade hoppats. Han var en av de yngre, och att regeln som störde honom mest var följ reglerna eller försvinn. Det var en helt ny upplevelse för honom. Hans rollspelarledare klarade ut att 'Players Handbook' (ISBN 0-935696-01-6 utgiven 1980), är den enda bok i serien, han ska ha — att börja med. Dudley hade velat ha tillgång till även spelledarens regelbok.
Med spelarnas regelbok i hand och under spelledarens kontroll blev det att rulla tärningar, och inte enbart 6-sidiga tärningar, det visade sig finnas tärningar med fyra sidor, de vanliga med sex sidor, samt åtta, tio och tolv sidor, ja faktiskt även tärningar med 20 och 100 sidor fanns, och användes. Den 100 sidiga fanns som två varianter, en stor med alla individuella nummer, samt att man använde både den 10-sidiga, för 10-talen och den 20-sidiga för entalen.
Hur mycket Dudley än ville hålla allt roligt borta från Harry så behövdes Harry. För hur lite Dudley än ville inse det, så behövde han Harry för att förklara en del invecklade samband mellan de olika karaktärernas förhållanden och förmågor.
Naturligtvis ville Dudley ha ALLT för de karaktärer han skulle få använda i spelet. Men — när DM (spelledaren) ännu en gång hade klarat ut att regelboken gäller, eller försvinn. Då hade även Dudley börjat inse att kan faktiskt behövde Harry, det underlättade naturligtvis när hans DM bad honom ta med Harry.
För den saken tilldelades även Harry en uppsättning karaktärer. Naturligtvis fick inte Harry någon egen bok eller egna tärningar, men det behövde han inte ha, med allt han redan hade försökt förklara för Dudley, kunde han redan det mesta av bokens innehåll. Så det blev introducering och framtagning av spelarkaraktärer även för Harry.
"Slå upp sidan 14, och slå en D10 dolt, det betyder att du ska släppa tärningen här bakom min skärm." Sa DM, som Harry nu visste hette James Baker, en pojke som var 14 år medan Harry och Dudley bara var 8 år, i spelargruppen om nio unga pojkar var Harry och Dudley bland de yngre.
"Det blev en sexa, alltså en 'MU'. Rulla en D20 öppet."
Harry lät den 20-sidiga tärningen rulla och den stannade på . . . . . 20.
"Ser man på, du behövde 18 för den, som halvalv MU, behövs det int i den högsta klassen för att nå nivåer. Men du kan inte nyttja högre int än 18, förrän du är uppe i nåvå 7. Här är ditt karaktärsblad, jag rullade de övriga värdena i förväg."
Harry läste in sin karaktärs förmågor:
Styrka: 16 vilket var ganska skapligt, +1 på skada;
Intelligens: 18/20, vilket betydde att det var — riktigt bra, faktiskt bästa möjliga för normala förhållanden;
Visdom: 15 här fanns det en begränsning, som inte var bra.
Smidighet: 16 vilket förbättrade en del i försvar.
Kroppsbyggnad: 12 — ops, långt ifrån bra, men det duger.
Utstrålning: 14 — det duger, är väl inte den mest övertygande personen i gruppen.
"Som du ser så blev det halvalv, och magiker. Till nästa gång ska du ha läst igenom det som står om MU, det börjar på sidan 25. Sen på sidan 41 har du en lista med besvärjelser du bör titta över, som förstanivåare har du bara tillgång till att memorera en besvärjelse var gång, men du kan läsa på dem alla. Du bör ha en anteckningsbok, där du skriver upp vilka besvärjelser du låter din karaktär använda, och vilka resultat det ger genom äventyren. Ett litet råd på vägen, en Halvalv MU, den slåss inte. Använda pil och båge, är ok, men i närkamp dör de fort. Dessutom brukar sällskapet ha nytta av informativa besvärjelser från lågnivåare. Så 'Detect Magic' är en sak, men den kommer ofta till användning när de endera går in i platser, eller ska värdera det de har roffat åt sig.
Det var så det hade börjat, för tre år sedan, nu när Harry trodde han var utsatt för världens spektakel. Han var inbjuden till en skola för magiker. Han hade haft enorma svårigheter att inte visa att han faktiskt kunde påverka tärningarnas utfall. I en del tillfällen skulle de visa låga värden, andra gånger skulle de visa höga.
Han visste att DM, hade noterat det också, men han hade varit tyst om det, han bara log, när Harry rullade sin tärning för hur hans pilar träffade, och vilken skada de gjorde. Dudley var naturligtvis tacksam att Harry bidrog till att äventyren i spelvärlden blev framgångar för dem. Harrys första karaktär följdes av tre övriga, samtliga hade varit framgångsrika i spelet. En hade varit Fighter/ranger en hade varit Tjuv/lönnmördare. I spelet gällde det att dölja den extra grenen som tjuven hade, även för sina medspelare.
Men tre år av spelande hade givit inspiration till kunskap. Så snart han förstod att tärningarna lydde honom, började han, diskret naturligtvis, försöka se om han kunde driva fram andra förmågor.
Nå, redan efter ett par veckor hade första katastrofungen passerat, det var när Vernon råkade höra ordet magic när Dudley och Harry talade. Det hade varit svårt för Dudley att övertyga Vernon att det enbart var rollspel, och naturligtvis var det bara spel. Det hade blivit ett par sådana utspel genom åren. Men de hade visat Harry att äkta magi är något Dursley's vet om. Och något de visste att Harry kunde, eller i vart fal borde kunna, utföra.
Den första verkliga magi från spelboken Harry lyckades med var Dancing Lights. Inledningsvis hade han undrat varför han skulle ha häxträd, lysmask kunde han förstå, liksom fosfor. Hans trevande gjorde att han pulveriserade tändsatsen på en tändsticka att använda istället för fosfor. Efter några gånger upptäckte han att pulvret från tändstickorna inte verkade spela någon roll om de användes eller inte. Men att över huvud taget frammana eld eller ljus som han lärde sig efter det hade varit ett genombrott.
Det var nu inte alla besvärjelser han lyckades replikera, men tillräckligt många för att det skulle vara en helt ny värld. Och den bara växte i möjligheter, ju mer Dudley lyckades utveckla sina karaktärer och spelande, tillät sig Harry att utveckla sina också. Det betydde att Harry såg till att tärningarna Dudley rullade också visade bästa resultat för gruppen.
Efter de tre åren som gått från att Dudley hade övertygat sina föräldrar att han verkligen behövde Harry och innan Harry fick det underliga brevet hade många saker hunnit hända, många underliga saker.
Harry hade använt Detect Magic hemma vid huset och upptäckt flera fläckar som lyste i olika färger. Färgerna fanns det ingen förklaring till i böckerna, men han förstod att det fanns något, och att ändra på det skulle innebära att någon kanske märkte något. Däremot skulle han ha det i åtanke, men nu fanns det något konstruktivt. Brevet — glittrade av magi, INGEN av hans spelarkamrater kunde ha åstadkommit det, så det blev att följa upp det diskret.
—
Men diskret blev det inte när häxan Minerva McGonagall presenterade sig. Efter nästan femton minuters idogt meningsutbyte blev det så att Harry följde med, och presenterades för Diagongränd.
"Välkommen till den magiska sidan Harry." Sa hon nästan som en presentationsrit. Och Harry kände hur magin i området liksom sögs till honom, han var äntligen hemma. Men genom åren hos Dursleys och i spelgruppen hade lärt honom att inte visa vad han kände eller upplevde, så Minerva förstod inte varför Harry inte såg entusiastisk ut, men hon höll god min.
Besöket på Gringotts väckte minnen från djupet i Harrys barndom. Han hade varit där förut, och det valv han då hade sett var mycket större än det han nu fick se.
Sedan blev det vallning till de olika butikerna, och inköp enligt skollistan.
"Då Harry har du de sakerna som behövs för Hogwarts, så har vi bara en sak kvar, låt oss gå till Kings Cross, så ska jag visa dig var perrong 9 ¾ finns, efter det tar vi tåget tillbaks hem till dig."
"Jag klarar mig hem själv, jag har åkt tåg själv förut." Ljög Harry för han hade andra planer nu.
—
"Herr Potter — redan tillbaks?"
"Jo, jag behöver ta ut lite mer pengar, jag såg så många saker jag verkligen behöver men som inte är med på skollistan och sen skulle jag behöva pengar även i form av pund. Går det att ordna?"
"Naturligtvis, du kan använda en myntpåse som står i direktkontakt med ditt valv, och ett kort för den omagiska sidan. Kan det vara något? Naturligtvis är de förenade med avgifter, inga stora summor men det är ändå avgifter. För den omagiska sidan 1,44 procent vid handel och en galleons vid uttag, samt den aktuella växlingskursen. För myntpåsen är det en fast avgift om sju galleons per månad, och en begränsning av 1000 galleons per tio minuter. Och max tio tusen per kalenderdygn. Dessutom kan du använda din nyckel för direkttransferering, för det är det butiken som står för transaktionsavgiften."
"Tack, ja det blir perfekt, jo, jag tycker mig minnas när jag var med in med far och mor när jag var liten. Far sa att det fanns drakar helt nära där vi var då, jag såg inga sådana nu, har ni slutat med dem?"
"Förmodligen var ni vid familjevalven Potters eller Gryffindors då, så du minns det."
"Vem har dem nu?"
"De är dina, du läser väl kvartalsrapporterna?"
"Ursäkta — men jag får ingen post från någon, hade inte fått något förrän jag fick det som kom från Hogwarts, och jag trodde var utsatt för ett skämt tills McGonagall kom och redde ut det. Kan jag få se valven och drakarna nu?"
—
Fem timmar senare var det en mycket omtumlad Harry Potter som lämnade Gringotts med en helt annan bild av verkligheten omkring honom.
A. Enligt hans mors brev var Petunia adopterad till familjen Evans, som egentligen hade familjenamnet Ravenclaw, men de hade ett mycket diskret förhållande till det namnet. För alla utom Gringotts var namnet i dvala. Alltså Dursleys och Petunia med Dudley var INTE släktingar.
B. Något var FEL, eftersom Sirius Black var i fängelse för något han inte hade gjort. Gringotts skulle ha uppfattat ifall Peter Pettigrerw var död, testamentet skulle ha aktualiserats, men han levde och fanns hos någon Weasley, enligt Gringotts automatiska uppdatering om var deras kunder fanns. Något ministeriet INTE skulle få veta om, därför kunde inte heller Harry använda den informationen.
C. Skolavgiften för alla sju åren hade betalts var sommar efter det att han placerats hos Dursleys. 1000 galleons för varje år, 7000 galleons för tionde gången, 70'000 galleons att kräva tillbaks. Dessutom var Harry som Lord Gryffindor ägare av både slottet Hogwarts och marken i trakten av Hogwarts liksom stora områden däromkring. Som arvtagare skulle han inte betala alls.
D. Dursleys fick 500 pund i månaden för Harry. Något de INTE var värda.
Det fanns saker som, om han skulle räkna upp det skulle han behöva två alfabeten, men han hade avtalat att komma tillbaks var dag hela veckan. Och om allt fungerade skulle han finnas på andra sidan jorden för 10 år sedan för att börja studera. Det skulle kosta oerhörda summor, men med det han visste nu så skulle det verkligen behövas.
Han visste att det skulle gå bra — vara jobbigt men verkligen nyttigt. Bästa beviset för det fick han av sig själv, dessutom fick han en bok som var mer att se som ett schema för vad han skulle lära sig var, och vad han skulle se till att skaffa sig på olika ställen, och tio rena kunskapsböcker, det var ordentliga volymer.
