Varförbestämde jag mig att skriva'A Mafloy-To-Be'?

Svaret är ganska enkelt. Jag läste HPB och efter andra kapitlet, då Narcissa visar att hon faktist har ett hjärta kände jag någonting för henne. Jag satte mig ner för att rita en bild på henne. Och det gjorde jag, första bliden jag någonsin blivit nöjd med där jag använd vattenfärger. Men iallfall, jag hade nu en bild på Narcissa men jag ville ändra folks syn på henne.Hon var inte bara en uppblåst översittare med massor av pengar. Bakom sminket och det blonda håret finns ett hjärta och det var det jag vill framföra i den här berättelsen. Därför finns A Malfoy-To-Be nu här. Enjoy

Narcissa Malfoy/Black, Lucius Malfoy, Hogwarts is copyrighted to J.K. Rowling

PROLOG

Flickan gick barfota över det kalla marmorgolvet. Hennes vitblonda hår svävade efter henne som en lång mantel över ryggen och den ljusblå klänningen dansade runt de späda ben. Från hennes stålgrå, före detta vackra ögon, hade två streck runnit ner över kinderna. Hon hade gråtit. Den ena handen höll krampaktigt tag i en trollstav av ljust trä. Hyn var nästan lika lysande vit som snön som stilla föll över marken utanför den stora ekporten. En pojke, runt sjutton kom springandes efter henne.

"Cissy? Narcissa?" Hans röst ekade i den annars tomma entréhallen. Han hade liknande vitblont hår, men bar en lång svart klädnad.

Musiken dånade inifrån de öppna dörrarna till den stora salen. Hundratals ungdomar valsade runt under vad som såg ut att vara bar, snöande himmel.

"Cissy, vänta"

Flickan, Narcissa, stannade till och snurrade runt. Hennes vackra ansikte förvreds av ursinne. Tårarna började rinna igen, och drog med sig ännu mer av det redan utsmetade sminket.

"Vad vill du mig?"

Hennes skrik ekade mellan stenväggarna. Effekten var hemsk och flera personer kikade nyfiket ut från salen innanför. Narcissas trollstavshand skakade och knogarna vitnade. Läpparna var särade och hon visade ilsket tänderna, som en katt innan anfall. Käkarna var hårt hopbitna, antagligen så hårt att det gjorde ont.

"På vilket sätt kan du göra mer skada? På vilket sätt kan du slita sönder mitt hjärta ännu mer? Berätta det för mig, Lucius!"

"Cissy, lugna ner dig"

"Cissa' mig inte, Lucius!" Hon skakade på huvudet och ögonen kneps ihop till två smala streck.

"Men Narcissa…" Pojken, Lucius, gick sakta fram mot Narcissa med händerna utsträckta, som om han skulle lugna ett djur. "Det var det ända sättet!"

"Nej! Du kunde sagt nej!" Nu fanns det en ton av bävan i hennes röst. "Du kunde gått iväg, struntat i allt!"

"Cissy…" Lucius hade kommit fram och höll nu om Narcissa. "Du vet inte hur stark han är…"

Narcissa vände huvudet mot Lucius bröst och grät ut.