A/N: Den här berättelsen följer inte händelserna i de fyra sista Harry Potter-böckerna, så försök att bortse från att Voldemort är tillbaka, Malfoy är en dödsätare och så vidare..

Recensera gärna, för jag vill utveckla mitt skrivande.

Och så ska jag, sorgligt nog, påpeka att jag inte äger något.

Stora salen var lika storslagen som alltid när Hermione, Harry och Ron kom in från entréhallen.

"Kan ni tänka er att det här är sista gången vi kommer tillbaka hit för ett nytt skolår?", Frågade Ron drömmandes, och betraktade stora salen som om han inte hade sett den hundratals gånger förut.

"Ja, nu är vi snart klara att åka härifrån", sa Harry lite retsamt. "Det är ju inte så att vi inte ens börjat skolåret än"

Ron skrattade lite, och de satt sig ner vid Gryffindorbordet bredvid Ginny, Dean och Neville.

"Sluta upp med att säga så där. Jag vill inte lämna det här stället. Tänk på allt vi har varit med om tillsammans här!", sa Hermione skarpt.

"Allt bus och otyg", skrattade Ron.

"Ja, men nu är det ju slut med det, eller hur? Hermione har ju gått och blivit försteprefekt! Nu måste vi se upp", sa Harry med låtsad förskräckelse.

"Äsch, lägg av, Harry! Stoppade det oss när jag och Ron blev prefekter vårt femte år? Nej, jag tänkte väl det.", sa Hermione vardagligt. "Jag vet att ni kommer bryta lika många regler som alltid även fast jag blivit försteprefekt."

"Undrar bara vem som fått det andra märket...", sa Ron fundersamt och sträckte på halsen för att speja efter märket.

"Jag tror det blir Ernie", svarade Ginny.

"Åh, det hoppas jag. Tänk om det blir…", började Hermione, men avbröt sig själv när hon såg försteprefektmärkets tvilling stega in i stora salen, fastnålat på ingen annan än Draco Malfoy. "Åhnej", andades hon tyst.

"Va?!", ropade Ron förargad. "Hur kan han ha fått det istället för Ernie, istället för mig?"

"Är Malfoy försteprefekt? Det kan inte vara möjligt!"

"Ingen som har alla hästar kvar i hagen skulle ge honom så stort ansvar!"

Vilda protester fortsatte att strömma ur Gryffindorarna. Hermione sjönk bara längre ner där hon satt. Hon skulle vara tvungen att samarbeta massor med honom i år. Hur skulle hon stå ut? Efter alla år av genuin och ren avsky skulle de vara tvungna att lägga ner stridsyxan och jobba ihop. Malfoy skulle sannerligen inte göra det här lätt för henne. Det var hon säker på.

Malfoy, som hörde alla kommentarer om hans nyvunna status, vände sig bara om mot Gryffindorbordet och gav dem ett av hans vanliga hånleenden. Innan han vände sig om och satt sig ner mötte han Hermiones blick och hånskrattade, med en farlig glimt i ögat. Hermione kände raseriet brusa upp inom henne. Hon skulle sannerligen inte behöva stå ut med Malfoys oförskämdheter en sekund till. Hon skulle stå på sig och inte låta honom trycka ner henne. Hon stirrade ursinnigt på Malfoys vattenkammade, blonda bakhuvud. Det var inte först Ginny sa något hon återvände till sin normala sinnesställning.

"Jag tycker nästan synd om dig, Hermione. För att vara ärlig. Vet du vad, från och med nu ska Malfoy sättas på plats! Du och han är de elever med störst makt och inflytande, se till att han inte missbrukar det och gör livet surt för andra."

"Jo du, Ginny, jag kan lova dig att jag inte tänker stå ut med mer Malfoy än jag måste. Han ska inte få det nöjet att visa sig bättre än mig. Det har jag fått nog av", svarade Hermione självsäkert och bestämt.

"Härlig inställning, Hermione!", sa Neville och log.

"Jag tror Malfoy äntligen ska få möta sin överkvinna!", skrockade Harry.

"Kommer inte maten snart?" frågade Ron otåligt.

"Åh, Ron. Du ska då alltid äta."

Festmåltiden flöt på som vanligt. Dumbledore höll sitt obligatoriska tal och offentliggjorde vilka de nya försteprefekterna var. När har ropade upp Hermiones namn gavs det hjärtliga applåder och några hejarrop från alla bord utom Slytherin, och när han ropade upp Malfoys så var det bara Slytherin som gjorde något väsen. De hurrade och ropade onödigt mycket, förmodligen bara för att slå Hermiones bifall. När Dumbledore tagit upp de gamla vanliga skolreglerna var det dags att gå till sängs. Eftersom det var de nya prefekternas uppgift att leda förstaårseleverna till uppehållsrummet så var det fritt fram för Hermione att gå upp med Harry och Ron. Vid dörren stod Malfoy med mina vanliga kumpaner Crabbe och Goyle, de såg ut att vänta på någon. Hermione, som gick först i deras lilla grupp, stegade bara förbi Malfoy utan att ge honom den minsta blick. På väg genom entréhallen kunde hon känna Malfoys ögon i nacken. Harry och Ron kom ikapp med Hermione och gick längst hennes båda sidor.

"Såg du vad Malfoy stirrade, Harry?", frågade Ron. "När du gick förbi honom", fortsatte han nu vänd till Hermione, "såg det ut som om han skulle säga något. Sen såg han bara fundersam ut. Jag hoppas han inte håller på och kokar ihop något, och att han håller munnen stängd i fortsättningen, annars får han med mig att göra!"

Hermione deltog inte i deras diskussion om Malfoy hade eller inte hade använt imperiusförbannelsen på Dumbledore för att få märket. Detta var något Hermione visste var helt osannolikt, men eftersom hon inte var på humör för att försvara Malfoy så höll hon tyst. Väl uppe i uppehållsrummet sa hon god natt till de båda pojkarna och gick upp för att lägga sig. Ingen av hennes rumskamrater hade hunnit upp ännu. Hon satt sig ner på sängen och suckade.

"Du ska inte få ta övertaget", sa hon till sig själv.

"Det är helt rätt, min unga dam. Var dominant, var bestämd, så vinner du pojkens hjärta!"

Hermione orkade inte anstränga sig tillräckligt för att försäkra kvinnan i det lilla porträttet vid Parvatis säng att det inte alls var kärlek detta handlade om. Hon klädde bara av sig och lade sig i den mjuka och renbäddade sängen. När resten av tjejerna kom in låtsades hon sova för att slippa höra deras gratulationer för hennes prefektskap. Just nu ville hon helst inte tänka på ansvaret hon skulle bli tvungen att dela med Draco Malfoy.

A/N: Jag har redan de nästkommande kapitlerna färdigskrivna, så dom kommer läggas upp inom kort, och jag ska försöka vara så snabb som möjligt att lägga upp nya kapitel så ni läsare inte ska behöva vänta.

Hoppas ni tyckte om det. Kommentera!