Ett fyrverkeri av färger exploderade ur Jaces ögonvrå. Han vände huvudet och svepte blicken försiktigt över rummet men det enda han såg var sin tråkiga, vita madrass från Ikea med blått överkast och den vita lampan från loppmarknaden i somras som hans mamma hade varit tvungen att köpa. Väggarna såg ut som vanligt och skolväskan låg nerkastad på golvet, precis vid dörren. Garderoben stod på glänt och om man tittade noggrant kunde man se dem noggrant hopvikta kläderna i högar. Det enda som kunde räknas som färgglatt var pennorna på skrivbordet men även de var fortfarande för få för att kunna räknas som fyrverkerier.
Då hände det igen. Ett fyrverkeri av färger precis i utkanten av hans synfält. Han kastade huvudet runt i rummet men återigen kunde han inte se något märkvärdigt alls. Han måste vara sjuk eller åtminstone ha något sorts synfel för det här var absurt. Att det skulle vara något slags spöke eller någon demon var inte att tänka på eftersom att Jace inte trodde på något så kallat "nonsens". Det som han inte kunde se eller känna existerade inte. Långsamt vred han huvudet runt om i rummet igen men återigen kunde han inte se någonting alls.
Men om han inte kunde se kanske han kunde höra något alldeles egendomligt. Sakta slöt han igen ögonlocken och blev sittandes helt stilla på skrivbordsstolen, men fortfarande kunde inte Jace höra ett knyst. Länge blev han sittandes på det viset med tysta andetag och stängda ögonlock. Mest utav rädsla över att om han fortsatte att leta skulle han aldrig hitta vad han sökte och genom att inte se något valde han att inte vilja slutföra uppdraget. Vilket var tvärtemot vad han ville. Han hade velat ha kontroll över varenda liten detalj sedan han var ett litet barn och utan kontroll över sin omgivning kunde han inte slå sig till ro. Hans händer blev fuktiga, hjärtat bankade snabbare och en känsla av hjälplöshet drog över honom likt ett stort, svart regnmoln. Ögonlocken slog snabbt upp igen och med tunga, snabba, dånande fotsteg klev han fram till fönstret och bände upp det. Först med hans gyllene hår virvlande tillsammans med den svala kvällsbrisen omkring sig kunde han slappna av.
Mitt framför sina ögon såg han det igen. Ett fyrverkeri av färger. Skillnaden från dem andra gångerna var att han nu såg källan till dem.
Mittemot hans fönster var grannflickans. Hennes fönster. Som hade hår av eld och ögon av smaragder. Hennes ögon var uppspärrade, en spökaktig färg hade dragit över hennes porslinsvita ansikte, läpparna var hårt hopknipna som att hon försökte hindra sig själv att göra någonting och hennes ben, armar, mage och andetag darrade så kraftigt att Jace såg det tydligt fem meter ifrån. Ögonen tittade skräckinjagat på händerna, precis som att någon hade sytt dit någon annans händer på hennes handleder. Hon blundade, vred huvudet bort från kroppen och framförallt hennes händer som att hon skulle svimma om hon fortsatte att inspektera dem i tre sekunder till. Försiktigt lyfte hon händerna mot fönstret då hon ännu inte hade upptäckt Jace och andades ut samtidigt som hela kroppen tappade all spänning och då kom det. Fyrverkerier från hennes händer som lämnade kvar en målning av färg på fönsterrutan.
Tack för att ni ville läsa den!
En SVENSK fanfiction! Skriv vad ni tyckte, vad jag ska förbättra, skriv gärna om ni vill ha fler, skriv vilken typ av fanfiction ni vill ha. Ja, ni fattar.
Jag äger inte Jace eller Clary, det gör Cassandra Clare.
Oneshot.