Innan jag börjar så tänkte jag bara informera om några saker. 1. Jag äger inga karaktärer (hur man nu gör det) utom Matts, Helena och Klas. Vilka de är får ni veta senare. Men de är inga stora karaktärer. 2. Jag har bytt en del personligheter, allt är inte som i böckerna… 3. Komentera gärna, men det här är bara min andra fanfic, och jag är nyss fyllda tretton, så var inte för hårda!

OCH ETT HIMLA STORT JÄTTE TACK TILL FÖRFATTAREN AV: ETT GIFTERMÅL VÄRT ATT DÖ FÖR. SOM HJÄLPTE MIG ATT LÄGGA UT DENNA.

I don't want another pretty face

I don't want just anyone to hold

I don't want my love to go to waste

I want you and your beautiful soul

You're the one I want to chase

You're the one I want to hold

I won't let another minute go to waste

I want you and your beautiful soul

I know that you are something special

To you I'd be always faithful

I want to be what you always needed

Then I hope you'll see the heart in me

I just want to know that you feel it too

There is nothing left to hide

Jesse McCartney – Beautiful Soul

Det var en gång en liten snigel. Snigeln hette Klas. Klas bodde i ett vanligt snigelhus ända tills han blev uppäten av en fiskmås. Och Klas har inget med den här historien att göra.

Kap. 1 Straffkommendering

"Hermione, skynda!" Ropade Ron nerifrån.

"Ja, jag är på väg!" Svarade Hermione stressat och tog de sista trappstegen två i taget. Men på det sista så snubblade hon till och ramlade rakt på Harry, som stod och väntade på henne bredvid Ron.

"Hermione, Harry kom igen nu, ni kan inte ligga där hela dagen! Vi kommer sent till trolldryckskonsten!" Hermione suckade för sig själv; trolldryckskonst! Och dessutom skulle de ha lektionen med Slytherinarna. I år igen! Ett väldigt bra sätt att börja en fredagsmorgon. Hermione suckade igen.

"Kom igen nu det är bäst vi går." Sa hon och drog upp Harry på fötter igen precis som Ron hade gjort med henne och så började de springa ner mot fängelsehålorna.

"Åh, nej!" Utbrast Hermione plötsligt och stannade tvärt.

"Vad är det" Frågade Ron otåligt och tittade ner på sin klocka. "Det är bara fem minuter kvar till lektionen börjar" La han stressat till.

"Jag glömde kvar min väska i sovsalen, men ni kan gå i förväg. Jag kommer efter så fort jag kan" Sa hon och vände på klacken och sprang upp mot Gryffindortornet innan varken Harry eller Ron han kommamed några invändningar.

Hon sprang på rekordtid tillbaka upp för trappan och in i sovsalen

"Var är den var är den var är den var är den var… Här!" Utropade hon när hon hittade sin väska intryckt i ett hörn vid sängen. Hon ryckte snabbt åt sig den och slängde en stressad blick på klockan medan hon sprang ner för trappan.

"Ååh" Stönade hon när hon såg att lektionen hade börjat för två minuter sen. Och det skulle ta minst sju minuter till att hinna ner till fängelsehålorna. Nu gällde det inte att komma i tid längre; nu gällde det att komma så lite för sent som möjligt. Men hon hade en stark misstanke om att hon skulle få straffkommendering ändå. Hon suckade djupt innan hon ökade takten ytterligare så hon nästan flög fram genom korridoren.

Hon kom fram till trappan som ledde till fängelsehålorna och tog den två steg i taget tills…

"Aaa!" Hon skulle absolut ha fått hjärnskakning om hon inte i sista sekund tagit tag i trappräcket för att hindra fallet. Hon klängde sig fast ordentligt i räcket och tittade vad som hade fått henne att tappa balansen och falla. Hon hade fastnat med foten i ett av de där falska trappstegen. Hon suckade djupt igen och muttrade för sig själv att det kanske hade varit bättre om hon inte hade tagit emot sig då skulle hon få ligga i sjukhusflygeln istället för att vara på straffkommendering. Hon slängde en ny stressad blick på klockan och stönade igen; hon skulle vara mycket glad om hon bara fick en veckas straffkommendering av Snape. Hon hasade försiktigt runt för att inte skada sitt redan ömmande ben ännu mer. Hon såg att det satt ordentligt fast i trappsteget, Hermione tog försiktigt tag om sin vad och ryckte till. Foten åkte loss och hon rullade baklänges ner för trappan. Hon höll tillbaka ett litet skrik och kom snabbt på fötter igen. Hon ryckte ofrivilligt till när hon satte ner högra foten men orkade inte bry sig. Hermione satte haltande fart ner för trappan igen och skuttade de sista metrarna fram mot dörren som ledde till trolldryckssalen. Hon slängde en sista stressad blick på klockan, hon stönade högt. Tjugo minuter för sent, det skulle räcka för att Snape skulle ge henne två veckors straffkommendering. Hon tog ett djupt andetag och knackade på dörren.

"Kom in." Hörde hon en kylig röst säga bakom dörrarna. Hermione tvekade ett par sekunder innan hon försiktigt sköt upp dörrarna.

"Ursäkta att jag kom för sent professor S…" Började hon men Snape avbröt henne med en självbelåten röst

"Två veckors straffkommendering miss Granger." Hon suckade djupt inom sig, precis som hon fruktat. Hon försökte se så oberörd ut som möjligt när hon svarade: "Javisst professorn" och gick och satte sig på sin plats. Hon hade precis satt sig på sin vanliga plats mellan Harry och Ron när en skarp smäll hördes.

"Professorn, förlåt att jag kom för sent" Sa Malfoy mellan tunga flämtningar.

"Det gör inget Dra…" Började Snape men avbröts av att McGonagall kom in. Hon slängde en skarp blick på Malfoy som nu stod bredvid henne.

"Mr Malfoy var du sen?" Frågade med en lika skarp röst som blick. Malfoy såg extremt liten ut när han gav henne en kort nick.

"Severus, jag hoppas att du tänker ge straffkommendering för det, annars gör jag det" Hon gav honom en blick som sa att det var inget tom hot.

"Nåväl Draco du får en d…" Han avbröts av att hela Gryffindor sidan protesterade högljutt, utom hon själv.

"Snälla låt honom ge Malfoy en dag så slipper jag honom." Bad hon tyst för sig själv. Men nej, McGonagall gav Snape ett ögonkast som inte ens han kunde ignorera.

"Nåväl Draco, två veckors straffkommendering för dig med." Förkunnade Snape med bister min. Hermione suckade och la huvudet i händerna.

"Ursäkta mig Sir, men två veckor för mig MED?" Sa Draco oförstående.

"Ja Draco för dig med, efter som miss Granger kom bara någon sekund innan dig så fick…"

"Kom smutssk..!" Började Draco men avbröt sig när McGonagall gav honom ett bistert ögonkast. Malfoy drog ett djupt andetag och fortsatte i en smula lugnare ton.

"Jag menar, ska Granger också ha straffkommendering?" Snape höjde ett svart ögonbryn och gav Malfoy en kall blick.

"Ja." Svarade han bara.

"Vad ville du Minerva?" Frågade han sedan, vänd mot McGonagall.

"Jag ville lämna över lite papper från Albus, han ville att du skulle gå igenom dem snarast möjligt. Sa hon, räckte över pappren och med en elegant sväng på manteln så var hon ute ur rummet.

Hermione suckade djupt för sig själv och tittade in i de dansande lågorna medan hon snurrade sin fjäderpenna mellan tummen och pekfingret.

"Vad är det Hermione?" Frågade Harry oroligt och tittade upp från sin stjärnkarta.

"Inser ni att jag kommer ha två veckors straffkommendering tillsammans med Malfoy?" Sa hon uppgivet.

"Vi lider med dig Herm." Retades Ron, Hermione gav honom bara en blick och tittade sedan ner på sin uppsats i talmagi.

"Men Hermione, började inte straffkommenderingen sju?" Frågade Harry och tittade upp igen.

"Joo, hurså?" Frågade Hermione frånvarande utan att ta blicken från sin uppsats.

"Hallå, jorden till Hermione? Klockan är tio i sju. Vad är det med dig idag? Först glömmer du väskan och sen fastnar du med foten och får två veckors straffkommendering." Flinade Harry mot henne.

"VA?! Är klockan tio i sju?" Utbrast hon och for upp.

"Ja, annars skulle jag väll inte säga det?" Frågade Harry och såg roat på när Hermione rafsade åt sig sina saker, och med dem under armen började springa mot utgången.

"Ånejånejånejånejånej." Mumlade Hermione medan hon för andra gången idag slog nytt rekord i korridorlöpning på väg till trolldryckssalen. Hon sladdade runt hörnet och stannade framför dörren och drog efter andan. En snabb blick på klockan sa henne att hon precis hade hunnit. Hon drog ett nytt djupt andetag för att lugna sin rusande puls, och knackade sedan på dörren.

"Kom in." Hördes Snapes kalla röst inifrån rummet. Hon drog försiktigt upp dörren och såg att Malfoy redan var där.

"Jag har precis berättat för Mr Malfoy att ni ska rensa upp i uggletornet, Granger. Utan magi." Sa han med sin kalla, hånfulla röst.

"Ni börjar direkt och slutar vid midnatt" Sa han sen och sjasade ut dem med en loj vift på handen. Hermione snodde irriterat runt och stegade ut ur rummet med Malfoy strax bakom sig.

När de kom upp till tornet så fann de två sopkvastar och två sopskyfflar stå lutade mot väggen. Malfoy tog det ena paret och hon själv det andra.

"Åh" Stönade hon när hon såg hur mycket ugglorna hade stökat ner, först hade hon tvivlat på att det skulle räcka med jobb till två personer i två veckor. Men nu tvivlade hon på att de skulle hinna klart med ens två år på sig. Hon började med en suck skyffla upp lite ugglespillning på skyffeln.

Hon vände sig om mot Malfoy för att se om han verkligen jobbade, precis lagom för att se honom falla mot henne. Med en duns slog hennes huvud i det kalla stengolvet, smällen framkallade små blågröna fläckar som dansade för hennes blick. Hon tryckte försiktigt långfingret och tummen mot sina tinningar i ett fåfängt försök att stilla yrseln. När tornet slutat snurra för hennes blick så böjde hon på nacken för att se vad som höll fast hennes vänstra arm. Det var Malfoy. Han låg snett över hennes mage och arm, hans huvud hade landat på ett mycket opassande ställe på hennes överkropp. Nämligen hennes högra bröst. Hon harklade sig högljutt för att få Malfoy att resa på sig. Han slog förvirrat upp ögonen och tittade sig omkring.

"Ah…" Stönade han och tog sig för huvudet när han satte sig upp, tydligen helt omedveten om vilken del av hennes överkropp han hade landat på. Hermione tog sig omtöcknat på fötter och bet hårt ihop tänderna för att dämpa huvudvärken. Hon tittade ner på Malfoy som fortfarande satt på golvet med benen i kors.

"Vad var det där bra för då? Frågade hon, Malfoy slängde en kall blick på henne sen slog han ner blicken igen och muttrade något som inte kunde vara annat än: snubblade. Hon suckade för sig själv och undrade tyst om man kunde ha mer otur på en dag, medan hon tog upp sin skyffel från golvet. Hon återgick till ugglespillningen men hennes huvud fortsatte att dunka.

"Vad snubblade du på egentligen?" Frågade hon bara för att ha något annat att koncentrera sig på något än sitt dunkande huvud.

"Sopkvasten" Muttrade han knappt hörbart till svar. Hon suckade och himlade trött med ögonen, Herre Gud, större klant får man leta efter. Tänkte hon irriterat. Hon tänkte på sin läxa i talmagi för att ha något att koncentrera sig på medan hon arbetade.

"Åh" Suckade hon igen när hon kom på att läxan skulle lämnas in redan på måndagen. Hon bestämde sig snabbt för att tänka på något annat, den senaste boken hon läst. Som handlade om talmagi. Hjälp, hon kunde tydligen inte tänka på annat än talmagi för tillfället. Hon suckade djupt och pillade upp lite spillning som hade ramlat av skyffeln, men eftersom hon inte höll i den så välte den naturligtvis. Hermione suckade igen.

"Men snälla nån! Kan du inte sluta med det där Granger?" Utbrast Malfoy irriterat.

"Sluta med vad?" Frågade Hermione och snodde runt mot honom.

"Att sucka hela tiden såklart! Du håller på att driva mig till vansinne med dina stön hela tiden!" Sa han och slog irriterat ut med armarna.

"Jag får göra vad jag vill Malfoy, det här är inte ditt torn." Sa Hermione kallt.

"Jag har inte bett om det här." Började Malfoy och gick fram mot henne. Men bara någon meter framför henne så snubblade han till och föll, igen. Av ren reflex så satte Hermione bak händerna för att mildra fallet, men hennes huvud fick ändå en ordentlig smäll när det, för andra gången ikväll, slog i uggletornets kalla stengolv.

"A" Utbrast hon ofrivilligt när Malfoys huvud studsade mot hennes mage och fick henne att tappa luften. Hon kände yrseln öka och stängde ögonen för att dämpa den lite. Hon hörde hur Malfoy reste sig upp och stegade bort mot motsatta vägen och sjönk ner mot den.

Utan att öppna ögonen sa Hermione: "Det var andra gången ikväll Malfoy, du verkar faktiskt vara en större klant än vad jag först trodde." Hon hörde Malfoy muttra något ohörbart till svar från sin vägg, men brydde sig inte om att fråga vad. Hon kände huvudvärken och yrseln saka försvinna men hon varken öppnade ögonen eller reste på sig. Efter några minuter så hörde Hermione hur Malfoy hasade sig upp på fötter och kom närmre, men hon brydde sig inte utan låg orörlig kvar på golvet. Ända tills hon fick en hård fot i sidan.

"Aj! Vad var det där bra för?!" Frågade hon irriterat, slog upp ögonen och tog sig för sidan där Malfoys fot hade träffat henne.

"Ville bara kolla att du levde." Sa han med ett elakt flin på läpparna gick tillbaka till väggen och sjönk ihop mot den igen. Hon gav Malfoy en blick, men slöt sedan ögonen igen. Okej, det här var garanterat den värsta otursdagen i mitt liv. Tänkte Hermione bittert där hon låg på golvet.

"Vad är klockan?" Frågade hon rätt ut i luften, utan att öppna ögonen.

"Halv tio." Svarade Malfoy kort. Hermione suckade igen, två och en halv timme kvar.

"Granger, jag bad dig att sluta med det där." Fräste Malfoy irriterat.

"Och jag svarade att jag inte brydde mig." Svarade hon kallt, fortfarande utan att öppna ögonen. Hon hörde hur Malfoy fnös irriterat men låtsades inte om honom.

Efter vad som kändes som en evighet så frågade hon igen: "Vad är klockan?"

"Har du ingen egen?" Gav Malfoy igen. Hon skakade lätt på huvudet och hörde den utspridda halmen krasa under henne.

"Tio." Svarade han kort. Hermione suckade igen, två timmar kvar. För den här kvällen! "Undrar vad Harry och Ron gör nu." Mumlade hon tyst för sig själv.

"Vad sa du?" Frågade Malfoy nyfiket, men fortfarande med den vanliga släpiga tonen av sarkasm i rösten.

"Inget du behöver bry din lilla hjärna med." Snäste hon tillbaka, fortfarande med stängda ögon.

"Fint! Jag ska ha straffkommendering med en smutsskalle i två veckor! Och som om det inte vore nog så pratar den med sig själv!" Nu öppnade Hermione ögonen.

"1: Din odrägliga lilla lus. Du pratar med dig själv nu! 2: Jag bad inte om att få straffkommendering, speciellt inte med dig! 3: JAG ÄR EN HON, INTE EN DEN, OCH KALLA MIG ALDRIG MER SMUTSSKALLE!!!" Den sista meningen gormade hon så högt att ugglorna i tornet oroligt flaxade omkring. Malfoy såg lite chockad ut över hennes gormande men hämtade sig snabbt.

"Visst, visst Granger. Coola ner lite va?" Sa han och höjde på ett ögonbryn, uppenbart road av hennes reaktion. Hermione gav honom en blick av ren avsky, sen satte hon sig igen. Hon visste inte riktigt vart i sitt skrikande hon ställt sig upp, men stått upp hade hon likväl gjort. Hon satte huvudet i händerna. Herre Gud, hur skulle hon kunna klara av två veckor till med honom?

Så var första kapitlet ute, kommer förmodligen lägga ut ett varje dag... Om jag hinner, imorgon kör helvetet (skolan, om de var nån som inte fatta det) igång igen...

Kometnera gärna ;)