Another result from the fanfictioncontets!
This contribution didn't won though, but I put this up anyway.
Because of the rules in the competition, there is a good chance that there are grammatical errors. More info on what rules applied, you can ask me about it.
Again, it's in Swedish
Tyst var det i Stockholms centralstation. Rock blev dit skickad av doktor Light på grund av flertal mord som hade skett där på sistone. Misstankarna var att det var en robotmaster. Vilket i sin tur gjorde att Rock kom dit som Megaman i full förberedskap. Trodde han.
Salen är ödsligt och inget liv alls. Varje steg Rock tar ekar det i dess rum. Saken gjorde inte bättre för Rock att han känner extremt obehag. Han kan inte identifiera varför han skulle ha det, troligen för att det är väldigt ödsligt för en centralstation. Mörkt också.
Plötsligt hördes något. Rock vände sig snabbt mot den riktningen som ljudet kom ifrån. Det lät som om det var något som rörde sig. Artificiella andetag hördes från Rock och han märker hur han är spänd. Blundar en sekund.
– Det här är inte läskigt, det bara råkar vara på en sån här plats, försöker Rock övertyga sig själv på.
Nu hördes det igen, men framför honom. Han ryckte till och försökte lokalisera den skyldige. Inget. Tar och fortsätter försiktigt framåt.
– Hallå? Säger Rock osäkert. Ekot förstärkte verkligen hans röst. En viskning skulle kunna höras nästan.
Ljud hördes, förvrängd skratt. Det var nästan som det svarade Rock. Förvirrad ser han sig runt. Mer röster började komma. Alla skrattade. Inte åt honom, nej. Det här lät oskyldigt, vilket var opassande för en kall brottsplats som denna.
Rock gör ett nytt försök, men denna gång som ett betryggande för honom.
– Hallå?! Ropar han nu.
Trots att han låter väldigt högt, dränks hans röst med skratten. Av rädsla börjar han skynda sig för att leta efter den förövaren. När han var strax innan rulltrapporna, på ovan planet, tystnade det. Hans andetag blev mer intensivare nu och ögonen vidgar sig. Av försiktighets åtgärd börjar han smyga, eller så tyst han kunde smyga.
Nu hörde han det ordentligt. Bland alla bord och stolar vid matstället. Inte bara det som hördes. Denna robotmaster, om det var en, gav ifrån sig ljud som om den hade andnöd hela tiden. Samma ljud som om någon skulle ha strypa den just nu. Tanken skärrar Rock ordentligt, han borde verkligen sluta se på dessa tv-serier med Light.
Han smyger närmare och skakar nu ordentligt. När han var så nära som han vågade, tystnade den. Rock stod still, försökte se den, då den var undangömd.
Det hörs ljud från ben som bryts itu och han kan se den nu. Sakta reser den sig upp. Ett levande lik till docka, som med blanka ögon ser mot honom. Med ett leende som inte går att tyda.
Där bröts den kopplingen för Rock och avfyrar med sin Buster mot den. Tinget flyger in i bord och stolar, men reser sig som om inget har hänt.
Plötsligt börjar den röra sig framåt, till skillnad från Rocks rörelser rörde den sig smidigt. Alldeles för smidigt. Rock börjar skjuta mer mot den och ser hur bitar flyger från den. Men den bara fortsätter emot honom. Oavsett vad han gör. Den tar tag i honom och trycker ned honom mot golvet. De döda andetagen hörs från tinget, nästan som om den njöt av ljudet från Rocks hjälm sakta brister.
Rock är livrädd. Paralyserad. Han blickar mot liket och kan se att det är ett skelett av en människa under dennes mask. Vilket gjorde inte bättre.
Han hörde plötsligt en röst som ekar i salen.
– Rock…?! Rock, är du där!?
Det var Roll. Han får panik. Inte hon av allihop.
Plötsligt hände något oväntat. Den slutade trycka ned Rock. Tillochmed lättade på trycken från dennes starka armar. Han vågar nu se på den, som tittade mot honom som tidigare och försvann sedan ut i mörkret.
Springtrap var dennes namn.
