Här kommer kapitel 2. Ännu en gång jag äger ingenting...


K A P I T E L T V Å


.:Bella:.

"Jag säger till dig Alice, han är för bra för att vara sann. Plus att det nästan har gått en hel vecka. Jag är säker på att han har glömt mig." sa jag samtidigt som jag hackade en lök.

"Skit prat Bella. Du är fantastisk. Du förtjänar någon fantastisk. Ingen kan glömma dig, om de inte har närminnesförlust." hävdade hon. Jag himlade med ögonen. "Okej Bella, hur längesen var det?" Jag rodnade direkt.

"Jag vet inte vad du pratar om." ljög jag. Hon himlade med ögonen.

"Bella du rodnade. Jag vet att du förstår mig. Berätta nu." Jag suckade.

"När Luke kom till." mumlade jag. Alice nickade nöjt. "Jag ser ändå inte din poäng." Hon suckade.

"Bella, detta kan vara ett bra tillfälle för dig att bara ha kul, bli av med frustrationen." sa hon klokt.

"Alice! Jag kommer inte att ha en sexuell flört med honom!" väste jag. Hon rynkade pannan.

"Varför inte? Okej, hör här. Satsa på ett förhållande, men om han inte visar att han är den rätta, är det okej. Det är värt det." förklarade Alice. "Du sa att han var snygg, så vem skulle vara bättre att ha en sexuell flört med än en snygg doktor?" Jag himlade med ögonen

"Okej, pojkarna kommer hem snart, så säg ingenting mer framför dem om detta. Snälla." sa jag och la löken i kastrullen. Hon nickade och lutade sig tillbaka i stolen. Dörren öppnades och Jasper kom in med pojkarna bakom sig. "Tack för att du hämtade dem Jazz." sa jag och rörde i såsen. Han nickade.

"Det var så lite så." Jason gick in i köket och tog ett äpple

"Så mamma," sa han långsamt. Jag rörde i såsen tålmodigt. "Gissa vem jag såg i skolan idag." Jag ryckte på axlarna.

"Jag vet inte. Vem?" Han bet i äpplet och kollade på mig.

"Emma Cullen." Jag nickade och tittade på honom. "Jag bjöd hit hennes familj på middag. Hon sa att de skulle komma." Jag tappade skeden i förvåning.

"Jason, vad?" frågade jag. Han tuggade långsamt innan har pratade.

"Jag bjöd hit Cullens på middag." Jag såg Alice ögon lysa upp och jag morrade åt henne.

"Ta det lugnt tjejen." Hon satte sig tillbaka och stack ut tungan åt mig. "Jason, du kan inte bara gå runt och bjuda hit folk utan att fråga mig först." Han nickade.

"Förlåt, jag trodde att du inte skulle ha något emot det." Jag suckade.

"Nej, jag har ingenting emot det. Så, gå och städa vardagsrummet." Han rynkade pannan.

"Varför?" Jag blängde på honom.

"Du bjöd hit gästerna, du städar." Han mumlade något osammanhängande och gick till vardagsrummet för att städa. "Glöm inte toaletterna efteråt." ropade jag. Jag kunde höra honom svära och jag skakade på huvudet.

"Bella, detta är fantastiskt." sa Alice ivrigt. Jag skakade på huvudet

"Jazz lugna ner henne annars kommer hon få tidiga värkar." Jasper småskrattade, men tog Alice han i alla fall. "Herre Gud, detta kommer att bli en lång kväll."

.:Edward:.

"Okej, Herr Cooper. Försök nu att bara ta det lugnt." sa jag och tog min skrivplatta. Han nickade.

"Edward hur många gånger måste jag be dig att kalla mig Allen?" väste han. Jag log.

"Visst, förlåt Allen." Han nickade. "Behöver du något mer?"

"Pappa!" Jag tittade upp och fick se Clara springa in i rummet. Jag log, lyfte upp henne i min famn och pussade henne på kinden.

"Hej älskling. Du kommer väll ihåg Herr Cooper?" frågade jag och pekade på Allen. Clara nickade. Hon vred sig ur min famn och kramade Allen. Han log.

"Men, hej Clara." sa han med ett leende. Jag vände mig om och såg Jodi och Emma vid dörren. Jag log.

"Hej flickor. Ni kommer ihåg Herr Cooper." Både nickade mot han med ett leende. "Vad gör ni här?"

"Pappa, vi blev inbjudna till familjen Swan på middag. Jag sa att vi kommer." sa Emma och undvek ögonkontakt med mig. Jag suckade

"Varför går inte ni tre och väntar i väntrummet? Jag kommer strax." De nickade och Clara hopade ner från Allens säng. De gick ut och jag drog mina händer genom mitt hår.

"Du har några bra tjejer där Edward." funderade Allen högt. Jag nickade.

"Ja, det tycker jag också." Allen tittade på mig försiktigt.

"Nå, vilka är familjen Swan?" frågade han med ett leende. Jag himlade med ögonen, men kunde inte stoppa mitt leende.

"Jag träffade en kvinna på karnevalen i helgen när vi hade en familjeutflykt. Hon heter Bella och är en singel mamma med tre söner i flickornas ålder." sa jag långsamt. Jag kunde inte låta bli att le åt minnet av Bella. Hon var enastående.

"Edward, kan jag ge dig några råd?" Jag nickade och gav Allen min uppmärksamhet. "Jag har varit i din situation Edward. När Martha dog, hon var bara 30, var jag tvungen att ta hand om mina två flickor själv. Det kommer att bli svårare och det kanske är lättare om flickorna hade en kvinna att söka råd ifrån." Jag rynkade pannan. "Edward, lite på mig. Jag vet att det är en skrämmande tanke, att gå vidare. Men denna kvinna låter perfekt för dig. Hon hade egna barn och längtar säkert efter kvinnlig tid. Det är perfekt för flickorna. De behöver någon att se upp till." Jag tog in hans ord och nickade.

"Tack Allen. Jag ska prata med mina flickor." Han nickade och lutade sig tillbaka i sina kuddar.

"Berätta sen hur det gick." ropade han när jag gick. Jag småskrattade.

Flickorna satt i väntrummet när jag hittade dem. De tittade upp på mig förväntansfullt. Jag suckade.

"Vilken tid?" frågade jag. Jodi och Clara log. Emma gjorde ett bättre jobb med att dölja sina känslor, men jag kunde fortfarande se dem.

"Sex." sa hon smidigt. Jag nickade och kastade en blick på min klocka.

"Okej, den är 16:30 nu, jag slutar fem. Vi åker hem, duschar och sen åker vi till familjen Swan. Okej?" Alla nickade. "Ni kan gå och vänta inne på mitt rum, men snälla rör ingenting." De nickade och gick iväg till mitt rum. "Emma!" ropade jag. Hon vände sig om och tittade på mig. "Ingen Internetshopping." Hon stirrade på mig och gick med tunga steg mot kontoret. Jag suckade och drog mina fingrar genom håret. Det kommer att bli en lång kväll.

~;~;~;~;~;~;~;~;~;~;~

Jag tog ett djupt andetag och knackande på den stora dörren. Jag väntade än stund innan en lång, blond man öppnade dörren. Jag blev förbluffad. Hade vi fel adress?

"Du måste vara Edward." sa han mjukt. Jag nickade och skakade hans hand. "Jag är Jasper" sa han och nickade. Jag vände mig till mina flickor.

"Detta är mina flickor. Emma, Jodi och Clara." sa jag och pekade ut dem. Jasper log.

"Varför kommer ni inte in." sa han och flyttade sig från dörren. Vi gick in och kollade runt. Det var ett charmigt hus, man såg inte många dyra saker vilket nog berodde på pojkarna som bor här. "Bella är i köket och lagar färdigt middagen. Vill ni ha något att dricka?"

"Har ni någon cola?" frågade Emma. Jasper nickade.

"Två, tack!" sa Jodi. Jasper tittade på Clara.

"Har ni någon äpplejuice?" Han log.

"Självklart." Hon log och Jasper skrattade. Han vände sig till mig. "Skulle du vilja ha en öl eller lite vin?" frågade han. Jag nickade.

"Lite vin skulle vara underbart, tack." Jasper nickade och visade oss vägen till köket. Jag såg Bella vid spisen.

"Jazz testa detta." sa hon och rätade på sig. Han gick över och smakade på träskeden hon höll ut till honom. Han nickade.

"Perfekt Bells." Hon log, vände sig om och fick syn på oss. Hennes leende blev större.

"Edward! Flickor! Hur mår ni?" frågade hon och la ner skeden. Jag log

"Bra, tack" Hon kom till oss och gav Clara och Jodi en kram. Emma nickade bara. Bella bet sig i läppen innan hon tittade på mig. Hon log och gav mig en kram.

"Jag är så glad att ni kunde komma" sa hon med ett leende. "Pojkarna är uppe. Jag skickar Jazz för att hämta dem." När han hörde sitt namn himlade Jasper med ögonen. Han gav oss våra dricker och jag tackade honom.

"Visst, jag kommer snart." Bella log och gick tillbaka till spisen.

Jag hörde någon dra efter andan och kolla dit för att se en liten, liten kvinna, med svart hår, stirra på mig. Hennes mage var stor av graviditeten, men hon såg fortfarande prydligt och liten ut. "Alice?" frågade jag sakta och osäkert. Hon log.

"Edward?" fnissade hon och dansade över och gav mig hen hård kram. Jag blev chockad.

"Alice hur har du haft det?" Hon ryckte på axlarna och satte sig ner på en barstol.

"Gravid" Jag nickade.

"Jag har märkt det." Alice vände sig till Bella.

"Bella vet du vem detta är?" frågade hon leende. Bella ryckte på axlarna förvirrad. Alice suckade. "Det är Emmetts lillebror!" Bella flämtade och tappade skeden som hon använde. Alice rynkade pannan. "Ew, det är andra gången, jag hoppas att du tvättar den." Bella ignorerade henne.

"Emmetts bror?" frågade hon. Jag nickade långsamt. Hon vände sig till Alice. "Verkligen?" Alice nickade.

"Minns du när jag pratade om High School för två veckor sedan?" Bella gav henne en tom blick. Alice suckade bittert. "Edward och jag dejtade i High School. Vi pratade nyss om detta Bella." Bella bet sig i läppen.

"Oh"

I detta ögonblicket kom Jasper och pojkarna ner. "Jazzy! Har du träffat Edward ännu?" frågade Alice ivrigt. Jasper nickade. "Visste du att han är Emmetts lillebror?" Jasper rynkade pannan.

"Roses Emmett?" Jag satte mig vid baren med dem medan Bella fortsatte laga mat.

"Ni känner Rose?" frågade jag Jasper som nickade.

"Hon är vår kusin." sa Bella och tittade upp. Jag kollade på henne förvirrad. Hon suckade. "Jasper är min storebror. Rosalie är vår kusin som är gift med Emmett, din bror. Du brukade dejta Alice, Jaspers fru." sa Bella snabbt. Vi var alla tysta en stund och lät informationen sjunka in. Jag vände mig mot Alice och Jasper.

"Är ni två gifta?" Alice nickade och Jasper pussade henne på huvudet. Jag log, lättade. Jag vet inte vad jag skulle ha gjort om Bella hade en pojkvän.

"Mamma!" En liten flicka som jag aldrig hade sett förut klampade in i rummet. Hon hade kolsvart hår och ljus, blåa ögon. Hon var liten, nätt. En perfekt kopia av Alice.

"Ja, Camilla?" frågade Alice leende. Flickan drog Clara och Luke bakom sig. Hon stannade och korsade sina armar över bröstet.

"Detta är Clara. Hon är i Lukes ålder. Hon sa till mig," Camilla tog ett djup andetag innan hon fortsatte." Hon sa till mig att hon inte visste vem Chanel är." Alice flämtade och Camilla nickade. Alice vände sig mot mig.

"Edward! vad har du lärt dina barn?" frågade Alice skräckslaget. Jag rynkade pannan. Camilla fortsatte.

"Jag tror att vi behöver fixa så att hon kommer till vår nästa tant Bella Barbie Session." förklarade Camilla. Alice nickade.

"Självklart! Hennes systrar också!" Jag kastade en blick på Bella som stönade bakom Alice rygg. Jag småskrattade och Bella stirrade på mig.

"Cami, vart är din syster?" Camilla ryckte på axlarna.

"Hon är i vardagsrummet. Kollar på någon dum historia sak." sa hon och himlade med ögonen. Jasper log, ursäktade sig själv och gick till vardagsrummet.

"Haley?" ropade han. Jag tog ett djupt andetag. Hur många barn var det här inne egentligen?

"De är 8 stycken så du vet." sa Bella som stod bredvid mig. Jag rynkade pannan mot henne.

"Vad?" Hon nickade mot Camilla.

"8 barn här. Jag kunde se från ditt ansiktsuttryck att du försökte räkna ut hur många det var här. Cami är Alice äldsta dotter. Hon är 8 och för lik Alice för sitt eget bästa. Haley är den yngre. Hon är bara fyra. Hon är historia beroende, precis som sin far." förklarade Bella. Jag nickade.

"Ska de få en till flicka?" frågade jag och kastade en blick på Alice. Bella skakade på huvudet.

"Tvilling pojkar. Alice och Jasper älskar stora familjer. Jag tvivlar på att dessa kommer bli deras sista." sa hon samtidigt som hon himlade med ögonen. Jag skrattade och Bella gick tillbaka till spisen.

Jag hörde ytterdörren öppnas och hörde en väldigt bekant röst.

"Hej Bella!" Bella tittade upp och jag såg när Emmett och Rosalie kom in i köket. Emmett tog Bella i en kram och snurrade runt. Hon skrattade och slog på hans armar tills han släppte ner henne.

"Hej din stora grissly" sa Bella med ett bländande leende. Han flinade.

"Hej lilla fröken. Vad blir det för middag?" Rose himlade med ögonen och omfamnade Bella. Jag tittade upp och fick se Clara and Luke komma in i köket.

"Farbror Em!" skrek båda. Emmett såg häpen ut när han såg Clara, men lyfte upp båda två i alla fall.

"Clara, vad gör du här?" Det var först då Emmett märkte mig. "Ed? Vad gör du här mannen?" frågade han, satte ner barnen och gav mig en kort kram. Jag ryckte på axlarna.

"Samma orsak som du, äta middag." Rose log och gav mig en hård kram.

"Jag visste inte att du kände Bella." sa hon. Bella rodnade.

"De träffades på karnevalen." förklarade Alice. Rose Flinade och kramade henne innan hon tittade på oss.

"Wow, världen är liten." sa hon med ett leende. Emmett skrattade, vände sig till kylskåpet och började leta igenom det.

"Jösses Bella. Vart är ölen?" frågade han. Hon nickade mot det andra rummet.

"Garage kylskåpet. Jag måste gömma dem nu eftersom jag är rädd att Jase ska bli nyfiken." Emmett skakade på huvudet.

"Åh nej, det är han inte. Jag ska ta ett snack med den pojken." sa han och gick ut ur rummet. Rose himlade med ögonen.

"Jag kan bara föreställa mig det samtalet." sa Rose skakande på huvudet. Bella skrattade.

"Jag är mer intresserad på att få reda på hur Cecilia och Elli har det." sa Alice leende. Rose himlade med ögonen.

"Ceci är en liten drama queen. Jag älskar det. Hon gör Emmett helt galen med allt flörtande och alla pojkar hon har hem." Rose log. Jag skrattade, bara Rose.

"Hur gammal är hon nu?" frågade Bella och blandade salladen.

"Hon blir 17 i år." Jag skakade på huvudet.

"17?" frågade jag i misstor. Rose nickade

"Naturligtvis är Elli den fullständiga motsatsen. Hon älskar bilar, sport och att bli smutsig. Hon bryr sig inte alls om hur hon klär sig, bara det kan bli smutsigt." sa Rose sorgset. Alice klappade henne på armen tröstande.

"Jag är säker på att det bara är en fas alla tio åringar går igenom." Rose nickade.

"Jag hoppas det."

"Ungar!" ropade Bella plötsligt. Jag tittade på henne och hon nickade mot skåpet. Jag nickade, gick dit och tog fram tallrikar. "Middagen är klar!" ropade hon. Jag satte ner tallrikarna på bänken och Bella log. "Tack. Vi låter barnen duka." sa hon och blinkade. Jag skrattade och smuttade på mitt vin. Clara och Luke var först in i köket. "Hej på er. Vill ni vara så snälla och hjälpa en trött mamma? frågade Bella och låtsades torka bort svett från pannan.

"Visst, mamma." sa Luke nickande. Bella log.

"Du då hjärtat. Vill du hjälpa till?" Clara nickade.

"Ja, Miss Bella." Bella log och gav gafflar till en och knivar till den andra. De gick till matbordet och började duka.

"Simon! Jase!" ropade hon och tog fram koppar. Simon och Jason dök upp, tog tallrikarna och kopparna utan några ord. Bella himlade med ögonen och log åt sina pojkar.

"Bella, ännu en gång, tack för inbjudan." sa jag och lutade mig mot bänken. Hon hällde såsen i en serveringsskål och nickade.

"Edward, det är lugnt. Det gjorde vi med nöje. Det verkar som om det här huset aldrig är helt, om det inte är miljoner människor här." skämtade hon. Jag skrattade och bar salladskålen till bordet.

"Okej, men nästa gång får ni komma till vårt hus. Jag bjuder även in Emmett, Rosalie och deras barn och Alice, Jasper och deras flickor." Bella skrattade.

"Det låter som en plan." sa hon och tittade upp på mig. Den överväldigande känslan att ta henne i mina armar och kyssa henne sanslös omslöt mig och jag fick titta bort innan jag attackerade henne. Bella harklade sig och verkade komma ur en dimma. "Detta är vuxenbordet. Vi borde ha ett barnbord också." sa hon och rörde sig med huvudet neråt. Hon gick till ett annat rum där ett långt bord var uppsatt.

"Kommer alla att få plats?" frågade jag osäker. Bella skrattade.

"Alla kommer äta här förutom Jason, Cecilia och nu Emma. De tre kommer förmodligen att sitta vid baren i köket." förklarade hon. Jag nickade. Det här stället var ett dårhus och för första gånge på länge kände jag mig hemma.

.:Bella:.

Middagen var den mest rörigaste upplevelsen i mitt liv. Aldrig hade jag sett så många människor i ett hus för att äta middag. Jag var glad att det var fredag, annars hade jag förlorat förståndet genom att försöka få alla till att sova vid en rimlig tid. Emmett, Rose, Alice, Jasper, Edward och jag satt runt mitt matbord, medan barnen satt vid köksbordet. Det var lätt att äta middag med alla. Det kändes som om vi hade varit bästa vänner i evigheter.

"Nej, det är inte dåligt. Visste du att Bella är på första bas med alla läkare inom 16 km här." sa Emmett högt. Jag kröp ihop.

"Det är inte så illa Emmett." sa jag och rodnade. Alla skrattade.

"Okej, inte längre. Nu måste du vänta på att stakars Luke." Alice småskrattade. Jag stack barnsligt ut min tunga åt henne och alla skrattade.

"Detta året är Thanksgiving hos oss." sa Rose. Alla stirrade på henne i chock. "Vad?" frågade hon med rynkad panna.

"Sen när började du hålla fester? frågade Alice. Rose himlade med ögonen

"Tja, vi har beslutat att vi vill. Det är också en ursäkt att hålla Kyra i huset ett år till." Jag skrattade.

"Visst, du kan ha Thanksgiving." sa jag höjde mitt vinglas mot henne. Hon log.

"Tack Bella, Men du kommer fortfarande vara köksmästaren." Jag skrattade och smuttade på mitt vin.

"Skulle inte ha det på något annat sätt." Emmett klappade.

"Underbart! Bella, verkligen, detta är de bästa fläskkotletter jag någonsin haft." Jag log

"Kul att du gillar dem Em." Jag hörde fötter släpas i golvet, kollade på min vänstra sida och fick se Luke, Clara och Haley stirra på mig.

"Hej på er tre." sa jag leende. Alla tre flinade.

"Mamma, kan Clara och Haley sova här inatt?" frågade Luke ivrigt. Jag tittade upp på Edward och Alice. Båda ryckte på axlarna.

"Om det är okej för deras föräldrar, är det okej för mig." Alla tre log och vände sig till Alice och Jasper. Alice log.

"Självklart är det okej för oss!" sa hon glatt. Haley log bedårande. Hon var inte mycket av en talare och se henne prata och umgås med andra barn gjorde Alice dag. De tre barnen vände sig mot Edward. Han tittade på mig.

"Är det verkligen okej?" Jag log

"Självklart. Vi kan bygga fort i vardagsrummet och slå läger." De tre skrek i spänning och Edward skrattade.

"Nå, jag kan inte säga nej till det där." De log och kramade oss innan de sprang iväg.

"Ät upp er mat först!" ropade jag efter dem. De var för långt borta för att höra mig. Jag skrattade och skakade på huvudet.

"Du har verkligen ingenting emot?" frågade Edward tvekande. Jag skakade på huvudet.

"Det kommer att bli roligt. När pojkarna var små brukade vi göra fort i vardagsrummet och slå läger. Jason slutade när han upptäckte det inte var coolt att ha övernattningar i vardagsrummet med sin mamma. Samma hände med Simon. Jag har bara Luke kvar och måste göra det medan jag kan." Edward skrattade.

"Visst, så länge du är okej med det." Jag log.

"Men, om du vill är du mer än välkommen att slå läger med oss. Vi kan stanna uppe sent, kolla på löjliga filmer och göra skuggfigurer." Alla runt bordet blev tysta och jag slog handen över min mun. Jag hade just erbjudit Edward att stanna inatt. Han skrattade lätt och jag kände mina kinder brinna scharlakansrött.

"Tack, men kanske nästa gång. Jag börjar tidigt imorgon." sa han smidigt. Jag nickade och stirrade ner på min tallrik. Jag kunde inte säga vilket som var värst. Att jag hade erbjudit Edward att stanna inatt eller att jag var upprörd över att han sa nej.

Rose harklade och stod upp. "Jag börjar med disken," sa hon och tog tallrikarna. Jag stod upp.

"Nej Rose, du är gäst." Hon skakade på huvudet.

"Nej. Du lagar, vi diskar. Reglerna i köket." sa hon bestämt. Jag sjönk tillbaka på min stol och nickade stumt. Jasper, Rose och Emmett började med disken. Edward ställde sig upp för att hjälpa, men Jasper stoppade honom.

"Du är den nyaste gästen. Du får inte hjälpa." förklarade han. Edward rynkade pannan, men satte sig ner igen. Alice hoppade upp lätt och log.

"Jag ska gå och kolla till barnen." Hon dansade ut ur rummet följt av Rose, Emmett och Jasper. Jag kände att mina kinder började bli röda av att vara ensam med Edward. Hon hostade tyst och jag gjorde misstaget att kolla upp på honom. Hans blixtrande, gröna ögon mötte mina och jag tappade andan.

"Bella är du okej?" frågade han mjukt. Jag nickade, alldeles för fixerad av hans ögon för att prata. "Bella jag är ledsen om jag generade dig." Jag rynkade pannan. Hur kunde han tro att han hade generat mig?

"Du generade mig inte." sa jag och skakade på huvudet. Han släppte långsamt ut ett andetag och nickade. "Jag skämde ut mig själv. Jag borde vara van vid det här laget, eftersom det händer dagligen…" babblade jag på. Edward lutade sig över bordet och rörde vid min hand.

"Bella." Jag tittade upp i hans ögon. Plötsligt gjorde det inget om jag hade dansat naken framför honom. Jag kunder inte minnas varför jag var så generad eller nervös. Det enda jag kunde se och tänka på var honom. "Bella, I-" Han var avbruten när Luke, Clara och Haley kom rusande in i rummet.

"Mamma! Kan vi titta på en skräckfilm?" frågade Luke hoppfullt. Jag drog min blick från Edwards och skakade på huvudet.

"Nej älskling." Han såg besviken ut.

"Vad sägs om en dum film?" föreslog Clara. Lukes ansikte lös upp.

"Jaaa! Bra ide!" De gick tillbaka till vardagsrummet och kollade igenom DVD filmerna. Jag bet mig i läppen och tog en klunk av mitt vin. Emmett och Jasper kom tillbaka för att hämta mer disk och jag använde deras närvaro som en ursäkt till att lämna rummet. Jag rusade in till badrummet, stängde dörren och lutade mig mot den. Jag tog ett djupt andetag och kollade på mig själv i spegeln. Kom igen Bella. Han är bara en man. Visst, en man skapad efter en grekisk gud. Jag slog psykiskt mig själv. Nu var det inte tid för att fantisera om Edward. Jag gick till handfatet och satte på kallvatten innan jag stänkte vatten i ansiktet på mig, ordentligt.

Alice och Jasper åkte strax efter middagen. Jag frågade Camilla om hon också ville stanna över natten och fick ett Alice svar. "Jag kan inte tant Bella. Mötet med Jodi och Clara har gjort mig helt utmattad. Jag kommer att behöva komma på något slags utbildning för att lära dem om mode. Jag kommer att behöva all sömn jag kan få." Jag nickade och försökte inte att skratta, samtidigt som Alice log åt sin dotter.

"Oroa dig inte älskling. Jag hjälper dig." Camilla log mot sin mamma och marscherade ut till bilen. Alice vände sig till mig och flinade. "Bella, jag hade en underbar kväll. Detta var så kul och låt mig berätta för dig, Edward är en fantastisk man. "Jag rös

"Alice, jag vill inte veta vad ni två gjorde-" Hon avbröt mig.

"Åh, nej Bella! Vi gjorde inte det. Vi kysstes, men verkligen inte mer än hej och hejdå." förklarade hon. Jag nickade, något lättad.

"Åh, det var la…" Alice himlade med ögonen

"God natt Bella!" sjöng hon och pussade mig på kinden. Jag log.

"God natt Alice." Jag vände mig till min bror. Han omfamnade min i en hård kram och pussade mig på huvudet.

"Ha det så roligt inatt. Ring om Haley får hemlängtan." Jag himlade med ögonen.

"Oroa dig inte Jazz. Jag kommer att ta hand om din lilla flicka." Han log och pussade min panna innan gick ut till bilen. Jag stängde dörren och gick tillbaka till vardagsrummet där Rose, Emmett och Edward pratade. Jag gick in och satte mig i soffan bredvid Edward.

"Bella, jag tror vi ska åka nu. Ellie har match imorgon." sa Rose och stod upp. Jag nickade.

"Okej, ha det så kul. Tack för att ni kom." Jag stod och Rose skakade på huvudet.

"Vi hittar själva till dörren. Du sitter." Hon gav mig en hård kram, följd av Emmett. Jag satte min ner när de lämnade rummet och ropade deras barn till dörren. Jag satt tafatt kvar när jag hörde dörren stängas och förstod att jag, ännu en gång, var själv med Edward.

"Så, Bella." sa Edward försiktigt. Jag tittade upp på honom och nickade. "Jag undrade, och berätta för min om jag överstiger några gränser här." sa han och kastade en blick mot mig. Jag nickade. "Men jag hoppades på att du kanske ville gå ut med mig någon gång. Du vet, utan all familj och vänner. Bara oss?" Jag bet mig i läppen, förvånad. Jag hade inte varit på en dejt på evigheter.

"Åh." Edward skakade på huvudet.

"Det är okej, jag förstår." sa han nickande. Jag rynkade pannan och skakade på huvudet.

"Edward, jag skulle gärna gå ut med dig. Jag är bara inte så säker på vad jag ska göra med pojkarna." Edward log i lättnad och jag kunde inte låta bli att le tillbaka. "Jag är säker på att de kan spendera natten hos en kompis hus." sa jag och nickade. Edward flinade.

"Är du säker?" Jag nickade.

"Helt säker."

"Pappa?" Vi båda tittade upp och fick se Jodi komma in i rummet. Hon gäspade och Edward nickade.

"Okej, det är sent. Jag ska jobba imorgon." sa han och stod. Jag ställde mig bredvid honom och nickade. "Jodi, gå och hämta din syster. Vi ska åka hem." Jodi nickade och lämnade rummet. Edward vände sig till mig och flinade.

"Så, är du ledig nästa helg?" Jag log.

"Lördag?" Han nickade. "Ja, då är jag ledig." Hans leenden var smittsamma.

"Perfekt. Jag hämtar dig klockan sju." Jag log.

"Jag ser fram emot det." Och det gjorde jag. Tanken om att spendera oavbruten tid med Edward var den mest tilltalande sak i världen just nu. Jodi kom in i rummet, följd av Emma. Edward nickade.

"Okej flickor, redo att åka hem?" Båda nickade och började gå mot ytterdörren. Clara kom ner och gav Edward en hård kram. "Du tvekar inte att ringa mig om du får hemlängtan." berättade han för henne. Hon himlade med ögonen.

"Jag vet pappa." sa hon och log. Edward nickade och pussade henne på pannan.

"Okej, Hejdå prinsessan. Uppför dig." Hon nickade och hoppade upp för trappan. Jag vinkade hejdå till Jodi och Emma som gick mot bilarna. Edward vände sig till mig innan han gick ut. "Tack Bella. För allt. Jag hade en underbar kväll." Jag log och nickade.

"Det hade jag med." Jag tittade i slow motion när Edwards ansikte närmade sig mitt och hans läppar snuddade mina i den mjukaste kyss. Jag kände eld skjuta genom mig och jag ville köra mina fingrar genom hans hår och dra honom närmare. Han drog tillbaka huvudet innan jag kunde göra det och log.

"Vi ses senare Bella." sa han med ett läckert flin. Jag nickade omtumlad och kollade när han gick till sin bil.


Nå? ^^

Här kommer också allas åldrar:

Bella Swan 31 år

Jason Emmett Swan 15 år

Simon Mathew Swan 9 år

Luke Jasper Swan 6 år

Edward Cullen 32 år

Emma Esme Cullen 14 år

Jodi Kristen Cullen 8 år

Clara Abigail Cullen 5 år

Alice Swan 31 år

Jasper Swan 34 år

Camilla Francesca Swan 8 år

Haley Renee Swan 4 år

Tristan Ryan Swan inte född än

Jared Patrick Swan inte född än

Emmett Cullen 36 år

Rosalie Cullen 35 år

Cecilia Erica Cullen 16 år

Elizabeth (Elli) Amelia Cullen 10 år