Kapitel 2
Nä, han och Malfoy låg och gosade på golvet lite
"Jag har tänkt hela natten på det du sa igår och jag kan inte komma fram till något svar, så vad hände exakt igår?" frågar Hermione och kommer infarandes i pojkarnas sovrum.
"Hermione!" utbrister Ron och sliter åt sig sina byxor och drar upp täcket till hakan.
Hermione bara himlar med ögonen åt Ron och vänder sig mot Harry igen.
Den Svarthårige Gryffindoraren sätter sig upp i sängen och famlar efter sina glasögon.
"Hon skällde ut oss, och inget mer", säger han och gäspar.
"Men något mer måste finnas" utbrister Hermione förfärat.
"Nej."
"Vad sa hon då?"
Han tänker efter en stund.
"Att hon inte brydde sig om våra protester. Vi hade gått för långt. Malfoy hade ingen respekt för folk runt honom, inte för sitt elevhem eller sina klasskamrater eller för lärarna, knappt sig själv eller mig. Jag var inte bättre jag heller och jag har inget respekt för Slytherin…"
"Nej, varför ska man ha respekt för de lömska idioterna!" muttrar Ron och drar på sig sin tröja.
"McGonagall håller dock inte med om vår åsikt", säger Harry och fortsätter. "Hon tyckte att vi efter sex åt tillsammans skulle ha kunnat vistas i samma rum. Och så frågade hon vart jag och Malfoy skulle fira jul."
"Varför frågade hon det?" undrar Hermione och rynkar ihop ögonbrynen och lämnar rummet.
"Vad tog det åt henne?" frågar Ron.
"Ingen aning. Ska vi gå och käka?" frågar Harry och sträcker gäspande på sig.
"Ja, jag håller på svälter", svarar Ron och hoppar upp på fötter.
"Du dör om du försöker väcka mig innan jag ska gå upp", morrar Draco och höjer sin trollstav mot Theodore som kommer in i Dracos och Blaise sovsal.
Theodore som precis öppnat munnen för att säga något stelnar till mitt i ett steg och vänder blicken mot Blaise som precis satt sig upp.
"Skulle inte väcka honom om jag var du", säger Zabini lugnt och sträcker ut sin ryggrad. Han glider ner på golvet och börjar göra armhävningar. "Är det något som är brådskande?" frågar Slytherinaren lugnt utan ansträngning trotts träningen.
"Snape väntar för att ha betygsprat med Draco", säger Nott vänd mot den tränande pojken.
"Betygsprat?" frågar Draco ner i sin kudde.
"Ja du vet att prata om hur man ligger till…"
"Jag vet vad betygsprat är, men jag förstår inte varför jag har det nu? Jag har inte blivit meddelad om tid."
"Åh…", utbrister Zabini. "Kommer du ihåg när du blev knuffad och brände handen?"
"Jag har ett vagt minne om det, tack för att du påminner om det", svarar Draco kallt. Kan idioterna inte komma till sin sak så han kan få veta om han får fortsätta sova eller om han måste resa på sig och börja dagen, tänker han irriterat.
"Snape delade ut tider då efter du gått och jag, typ, glömde säga till dig att du skulle ha tiden idag."
Draco greppar sin trollstav hårdare med sin hand. Han reser sig sakta upp och tittar kallt på Zabini.
"Tack, Blaise, det var trevligt att du framförde informationen", säger han kallt och kliver ur sängen.
Han kastar en blick på klockan, halv nio. Han har inte någon lektion förens klockan tre. Slytherinaren bestämmer sig för att dra på sig din stickade tröja och skolbyxorna, varken orkar, hinner eller känner för att knäppa skjortan.
"Men flytta på dig, Potter! Idiotiska Gryffindorare", utbrister Draco när han svänger runt hörnet och håller på springer in i Harry. Vad gör de nere i fängelsehålorna egentligen? Så sen kan han väl inte vara att Snape snart har lektion?
Han faller rakt på Harry och de ramlar ihop i en hög.
"Fantastiskt, Potter! Har du ingen som helst reaktionsförmåga? Trodde att du som sökare åtminstone hade det", säger Draco och reser på sig, men ramlar igen.
Harry rodnar och är för stum för att kunna säga något tillbaka.
Draco kommer upp på fötter, bannar sig för att inte ha tagit på sig sin klocka. Han tar tag i Harrys vänster hand och vrider den så han ser vad klockan är.
"Typiskt!" säger Draco irriterat och börjar springa.
"Inget spring i korridorerna!" skriker en dam i en tavla efter Slytherinaren.
"Vad var det där om?" frågar Ron häpet och hjälper Harry upp.
"Ingen aning", säger Harry och tittar efter Draco i korridoren. Han gnider sin axel som fått tagit den största smällen när han ramlade i golvet.
"Kom så letar vi upp Hermione, hon borde sitta utanför klassrummet, hon var ju inte kvar hos Snape så hon borde vara där", säger Ron och de styr stegen mot Flitwicks klassrum.
"Har du börjat med parfym, Harry?" frågar Hermione när Harry glider ner på bänken bredvid henne.
"Nä, han och Malfoy låg och gosade på golvet lite", flinar Ron.
"Ursäkta?" frågar Hermione och ögonbrynen åker upp i nacken.
Dean avbryter sig mitt i en mening och vänder sig om mot trion, lika så gör Seamus och Neville.
"Gosade du med Malfoy?" frågar Dean och tittar äcklat på Harry.
"Nej", suckar Harry och slår till en skrattande Ron. "Vi letade efter Hermione nere hos Snape men hon var inte kvar så vi var på väg upp igen när Malfoy sprang in i mig och vi ramlade ihop på golvet…"
"Men han ramlade på dig två gånger, så Malfoy är nog lite förälskad i guldgossen", skrattar Ron så tårarna rinner.
"Men ha ha! Han halkade väl till, jag vet inte. Och sen sprang han iväg mot Snapes kontor", säger Harry och blänger på Ron.
"Och om han skulle vara förälskad i Harry så är det väl det Malfoys problem och inget som Harry borde bli retad för", säger Hermione sakligt och blänger med en mamma min på Ron.
"Malfoy är bara dum i huvudet", muttrar Harry, men han funderar ändå på varför Draco halkade två gånger.
Hela bänken rycker till och glider en liten bit över golvet, Hermione tittar förvånat på Harry som förvirrat tittar tillbaka. Han rycker på axlarna och de släpper det.
"Du är sen, Draco."
"Jag är sen för att jag inte blivit informerad om att jag ska vara här."
"Zabini skulle säga till dig."
"Han glömde bort det."
Draco ställer sig bakom stolen och inväntar vidare order. Ska han stanna eller ska de byta tid?
"Det är tio minuter kvar innan jag börjar min lektion så vi kan byta tid. Du har hål på onsdag vid halv elva, korrekt?"
"Ja, sir."
"Vi tar tiden istället", Snape reser sig och tecknar åt Draco att han kan gå.
Han ska mörda Blaise när han får tag på honom, tänker Draco argt. Han kunde ha legat kvar i sängen ett tag till och fått tiden bytt ändå. Han skakar på huvudet och tar ett djupt andetag innan han fortsätter upp till frukosten.
Forskande stannar han till där han hade sprungit in i Potter. Han tittar granskande på platsen, men kan inte förstå hur han kunde ha snubblat igen. Han blundar och spelar upp händelsen i huvudet. Det fanns inget han kunde snubblat på och där med ramlat igen.
Han funderar på om något annat var inblandat i det hela. Harry kanske drog ner honom igen. Men nej, det hade han inte gjort. Han tappade väl bara helt enkelt balansen.
Med en olustig känsla fortsätter han gå. Han gillar inte att inte förstå saker och något över det som hänt de senaste två dagarna känns skumt på något sätt.
Draco tvingar sig själv till att ignorera det fram tills han har mer att gå på och tills han hittar en lösning.
I dörren stannar han till och sveper med blicken över bordet. Crabbe och Goyle sitter tillsammans längre upp mot lärarbordet. Han går dit.
"När börjar vi?" frågar Crabbe och ser nästan lättad ut av att Draco sätter sig ner vid dem.
"Fem över tre har vi örtlära." Draco känner sig lugn att sitta med just de här två Slytherinarna. Han behöver inte tänka på någon annan än sig själv, och frågor som Crabbe eller Goyle ställer är praktiska saker, saker han kan svara på i sömnen.
Draco stannar upp i en tugga och känner sig lite illamående. Han lägger ner skeden och är inte alls sugen på frukten på tallriken längre.
"Kommer ni ihåg att det är tre nu?" frågar Draco när han reser sig upp. De nickar mot honom och han går mot biblioteket.
Kroppen kanske hade behövt sömnen? Funderar han när han går uppåt. Det kanske bara är någon skum känsla som ligger över vissa korridorer. Peeves brukar trixa så man ibland känner sig illamående och ibland har svårt att ta sig framåt. Den tanken får Draco att skaka av sig känslan och känna sig lite lugnad.
Men ändå finns illamåendet kvar i magen och känslan av att han absolut inte vill eller kan fortsätta framåt i vissa korridorer. Det tar nästan all hans kraft att fortsätta framåt, medan när han vänder åt ett annat håll så går det lätt.
Allas blickar vänds mot Harry när hans stol glider en bit över golvet. Han tittar förvirrat sig runt, tittar mot Flitwick och Flitwick möter hans blick, men verkar inte bry sig nämnvärt över det faktum att Harrys stol bara flyttade på sig. Han ser nästan nöjd ut och nickar lite.
Harry skakar av sig det och fortsätter försöka förvandla sin fågel till ett gökur.
Hermione ger honom en irriterande blick när hans stol åter igen förflyttar sig.
Kan du sitta still? Mimar hon. Han rycker på axlarna och mimar förlåt.
Känslan av att han måste gå därifrån är stark. Att något drar honom åt ett annat håll.
"Mr. Potter du kan gå nu", Flitwicks röst får honom att hoppa till och han ser att hans fågel förvandlats till ett perfekt gökur utan att an vet hur.
Hermione ser förvånat från Harrys gökur till sitt eget. Hon har fått till allt förutom att förvandla hela sin fågel till trä. Utan dess fötter är av trä men resten av kroppen är fortfarande fågel.
Den Svarthåriga Gryffindoraren reser sig upp och följer efter sin känsla. Den leder honom genom korridorer tills han når biblioteket. Känslan försvinner och han känner sig lugn.
Han kanske bara behöver sitta i den dammiga salen och läsa lite. Han är nog bara stressad inför jullovet och alla uppsatser.
Draco rycker till där han sitter. Något har ändrats. Luften känns lättare och han känner sig lugnare. Peeves är strängt förbjuden att ens röra väggarna utanför biblioteket så det kan inte vara Peeves som mixat med rummet.
Ryggen protesterar lite när han rätar på sig. Vad har förändrats? Han reser sig upp och följer känslan. Han rundar en bokhylla och håller på att sätta i halsen. Han kastar sig tillbaka bakom hylla innan han blir upptäckt. Potter? Är det något sjukt skämt? Vill känslan att han skulle till Potter? Peeves måste ha lyckas tagit sig in i biblioteket ändå…
Harry vrider huvudet och ser sig runt. Draco studerar Harry och får känslan av att Harry har samma känsla som honom själv. Han ler lättat, det är Peeves som ligger bakom det här.
"Imbecill till Gryffindorare", mumlar Draco och vänder sig om för att gå tillbaka, men faller framstupa istället.
"Malfoy?" frågar Harry tvivlande när han rundar bokhyllan för att se vad det var som lät. Nämnde person vänder sig på rygg och tittar upp på Harry.
"Nej, Potter, du ser i syne, det är trolldomsministern. Hur klumpig får man bli?" stönar Draco till när Harry landar på honom.
"Själv då?! Om jag inte missminner mig så ramlade du över mig i morse."
"Skillnaden Potter är att du inte kan hålla dig undan utan att vanligt folk blir tvungna att springa in i dig där de försöker ta sig fram."
"Men än har inte vanligt folk sprungit in i mig!" ger Harry tillbaka.
"Tänker du ligga på mig länge till eller?" frågar Draco irriterat.
Harry tittar ner och ser ut som om han precis blivit medveten om att han ligger uppe på Slytherinaren. Han reser sig snabbt och borstar av sig.
"Duktig idiot!" muttrar Draco och reser sig han också.
Harry stelnar till när Draco sträcker ut sin hand och lägger den mjukt runt hans handled. Draco möter Harrys blick och ler mjukt. Chockat tittar Harry tillbaka. Harry sväljer hårt och Draco tar ett steg närmre. Lägger huvudet på sned och ler fortfarande.
Harrys puls ökar och han blir plötsligt svettig.
"Potter jag… behöver veta vad klockan är", säger Draco och vrider hårt på Harrys handled så urtavlan blottas. Draco ler brett när han ser att Harry grimaserar av smärta. "Tack, Potter."
"Aj, Malfoy!"
Den själviska, äckliga, självupptagne, arroganta, inbilska lilla uppblåsta idiot till Slytherinare, rabblar Harry ilsket i huvudet och försvinner häftigt upp för trapporna till Gryffindors uppehållsrum.
Känslan av att behöva strypa någon är så överhängande att han nästan stryper Collin när denne frågar om Harry inte kan hjälpa honom med trollformelläran.
Draco gillar känslan han fick av att se Harry så bortkommen när han slog på charmen och lät Harry få smaka lite på den. Han kanske gillar känslan av att förföra Harry lite för mycket, det kan han erkänna, men han gillar att se Harry förvirrad och att känna att han själv har övertaget för mycket för att släppa efter på känslan av att det är fel att göra så.
Koncentrationen på växten framför honom får Pansy att bli irriterad över att inte få någon uppmärksamhet alls.
"Snälla, Pansy sluta dregla i min nacke."
"Draco det är oacceptabelt att du puttar bort mig hela tiden."
"Det är lektion, Pansy, jag försöker koncentrera mig på kaktusen."
"Men Draco…"
"Pansy!" fräser han arg och lägger ner kniven.
"Fem poäng, Mr Malfoy, det var sista gången jag sa till dig. Du kan lämna lektionen."
Han biter ihop käkarna och tittar arg på Pansy innan han sliter åt sig sina handskar och går upp mot slottet.
"Först Potter och sen den där dumma ungen!" säger han argt för sig själv. "Jag borde ha tagit privatläraren! Sluppit alla inkompetenta människorna på skolan", grälar han hela vägen upp till slottet.
"Mr. Malfoy?"
Han stelnar till och vänder sig om.
"Professor McGonagall", svarar han.
"Har du inte örtlära just nu?"
"Jag blev iväg skickad."
"Iväg skickad?" frågar hon sakta.
"Ja, Pansy valde att störa mig och jag sa att jag ville koncentrera mig."
"Mr. Malfoy jag förstår inte varför du ska hamna i sådana här situationer hela tiden. Jag vet vilka ambitioner du har och hur begåvad du är. Du har inga som helst problem att koppla bort människor eller ens strunta i dem om det inte kommer till Miss Parkinson och Mr. Potter. Du borde kanske försöka arbeta på det", säger hon kort innan hon lämnar honom med en fundersam blick.
Han skakar obehagligt på sig. Han gillar verkligen inte att få höra att han har svagheter än mindre få höra vilka hans svagheter är.
Äta middag, och sen lägga sig tidigt och få igen de där timmarna som Nott fick honom att missa för det har varit en lång dag.
"Hur kunde du få till förhäxningen så perfekt?" frågar Hermione ivrigt och frustrerat när Harry slår sig ner bredvid dem i matsalen.
"Jag bara gjorde det", säger Harry och rycker på axlarna.
"Du menar att du inte vet?"
Sökaren skakar på huvudet och hälsar på Katie som sätter sig bredvid honom.
"Hur kan du inte veta? Jag har kämpat med trollformeln hela veckan för att få till den perfekt, men jag lyckas aldrig få till fågeln!"
"Hermione jag vet inte, jag var okoncentrerad och jag bara lyckades."
"Det är ju orättvist!"
"Förlåt?"
"Det är inte ditt fel", säger Hermione och petar till kycklingen på sin tallrik.
"Harry, kan du prova om du får tag på Tramptass? Både jag och Fred och George har försökt skriva till mamma och pappa, men får aldrig något svar, ugglan kommer alltid tillbaka med brevet. Jag vill bara veta om de är ute på… vandring", avslutar Ginny och klämmer sig ner mellan Ron och Harry.
"Jag kan prova, du kan ju alltid fråga, du vet…", säger Harry och nickar mot lärarbordet och McGonagall.
"Hade helst sluppit, hon gillar inte att bli störd med order grejer."
"Har du skrivit till Remus?"
"Nä, men jag kan prova", säger Ginny på lite bättre humör. "Hänt något spännande idag", frågar hon ut i luften och väntar på att någon ska nappa.
"Harry och Malfoy gosade nere i fängelsehålan idag!"
"VA?" utbrister Ginny och tittar förfärat på Harry.
"Ron hade vi inte diskuterat det här redan?" suckar Hermione och kastar en servettboll på en Ron som fortfarande tycker ämnet är roligt. "Akta så du inte sätter i halsen! Harry och Malfoy gosade inte alls…" börjar Hermione förklara och är tvungen att dra historian tre gånger då fler människor anländer och blir informerade av Ron denna roliga händelse.
Då har vi kommit en dag närmare Jul :) Såååå… vad tycker ni? Ge mig en liten kommentar :)
