Familjen Potter bildas.
Harry vaknade inte förenns klockan tio på fö stog vid byrån och letade efter kläder.
Hon märkte honom när han satte sig upp.
"Du sover som en försökte få dig att vakna,men du snarkade vidare."sa Hermione,och log roat.
"Jag var ju ute och åkte nästan hela dagen igår."sa Harry."Och du verkar gladare nu."
"Tja,sömn kan göra underverk."sa Hermione med ett lätt skratt sammtidigt som hon drog på sig en t-shirt.
Harry reste sig upp,och började också klä på sig.
"Vi måste skaffa jobb någon gång."sa Hermione.
"På Trolldomsministeriet?"frågade Harry.
"Ja,och utanför Trolldomsministeriet."sa Hermione.
Harry kände på hennes mage.
"Tror du inte att den kommer snart?"frågade Harry."Det har gått nästan nio månader nu."
"Jag började ju bli gravid i mars."sa Hermione.
"Och strax efter det tog Ron sitt liv."sa Harry.
"Ja."sa Hermione."Men,du ska veta att det är dig jag älskar,Harry,och inte på det här sättet som vän,men inte mer."
"Ron gjorde självmord för att han fick reda på att vi älskade varandra och att vi hade legat med varandra."sa Harry.
"Sluta tänk på Ron är du och jag,inte jag och Ron."sa Hermione,och tog sen armarna om hans hals och kysste honom.
Plöstligt började Hermione att stöna,och Harry kände att hon blev svettig.
Hon började vingla konstigt,och Harry stödde henne.
"Vad är det?"sa Harry.
"Barnet…jag tror att det kommer nu."flämtade Hermione.
Harry drog snabbt på sig kläder,och hjälpte Hermione på med ett par rusade snabbt ut ur rummet,nerför trappan och rakt igenom drog på sig sina skor,och tog sen upp Hermione i sina armar.
Efter flera strapatser senare,var de äntligen på satt och höll i det sovande barnet som drack från hennes ena bröst.
"Är det en flicka?"frågade Harry.
"Nej,en pojke."sa Hermione sammtidigt som hon ömt tittade ner på barnet.
"Vad ska han heta?"frågade Harry.
"Jag har inte bestämt mig än."sa Hermione."Först tänkte jag på James,men jag vet inte riktigt om du vill minnas dina döda föräldrar."
"Det är klart att jag vill minnas dem,men det är otrevligt att tänka på dem,eftersom de är döda."sa Harry.
"Jag vet vad du vill inte minnas de som jag har älskat men som är döda nu."sa Hermione."Särskillt de som har dött i olyckor eller har blivit mördade…"
Hon tittade ner på sin son som nu släppte brö drog ner tröjan,och lade försiktigt ner pojken i sängen bredvid.
"När ska vi ta oss härifrån då?"frågade Hermione.
"Nu,om du vill."sa Harry.
"Nu?"sa Hermione.
"Ja,nu."sa Harry.
Hermione såg osäkert på honom.
"Tror du inte att det är bäst att stanna?"sa Hermione.
"Nej,vi måste härifrån direkt."sa Harry."Jag vill inte att dödsätarna ska komma hit."
"Just det."sa Hermione."Nåja,det är väl bäst att vi åker direkt."
Harry och Hermione reste sig upp,och Hermione tog en filt om pojken innan de gick gick därifrån så snabbt de bara kunde,och stog snart utanför och väntade på en taxi.
Hermione höll pojken mot sig,med ena hand bakom hans huvud.
De brydde sig inte om folk som stirrade på dem,eller folk som rynkade pannorna och såg på dem som om de vore galna.
Strax kom taxin,och de satte sig i baksä hjälpte Hermione på med bältet,och tog själv på sig sitt eget bälte.
"Vart ska ni?"frågade taxichauffören.
"Till Grimmaldiplan…öh…"sa Harry,och tittade på Hermione.
"Jag vet vart det ligger."sa taxichauffören.
Harry betalade och de åkte iväg.
De var nästan framme när en bil gled av vägen,och for nerför bron de åkte på.
"Herregud."flämtade Hermione.
Något slog dem hårt i sidan,och de krockade in i en annan bil bredvid.
"Jag har aldrig varit med om någon vansinnigare dag…"muttrade taxichauffören.
Något slog hårt bilen i bak,så att de slirade till fel fil.
"Harry!"skrek Hermione.
Någon befann sig på taket.
Harry tog fram sin stav,men det var försent.
"Ner!"vrålade Harry,och tryckte ner Hermiones huvud,och duckade själv.
Taxin krockade med en lastbil,och flera bilar slirade in i broräcket.
Sirener var inom hörhåll,och taxichauffören backade på Harrys begäran,och körde sen in på rätt fil.
"Hur är det med honom?"frågade Harry oroligt och tittade på pojken som fortfarande sov.
"Han har inte fått en skråma."sa Hermione.
"Bra."sa Harry.
När de kom fram hade de inte stött på några fler olyckor.
"Vad är det de vill?"frågade Hermione när hon höll på med lunchen.
"Jag vet inte vad de vill,men de har en stor anledning att döda oss båda."sa Harry."Det spelar ingen roll om jag lämnar dig,de kommer döda dig ändå."
"Vad har vi gjort mot dem?"frågade Hermione.
"Vi har dödat Voldemort."sa Harry.
"Du har dödat Voldemort."sa Hermione."Inte är totalt oduglig,jag…"
Harry gick fram till henne,och tog handen på hennes ena kind.
"Du är inte är du som har gjort gång.Du var smartare än alla andra.Du var den som alltid räddade mig ur farorna på något sätt."sa Harry."Och om du vore oduglig,skulle jag ändå älskat dig."
Hon kastade sig i hans famn och grät så att hon skakade.
Harry tröstade henne genom att stryka hennes hår.
"För mig är du alltid värdefull."sa Harry."Bry dig inte om vad andra tycker."
Vid lunchen tittade Hermione igenom en tidning efter jobb i mugglarvärlden.
"Vad ska du ta för jobb då?"frågade Harry."Skjuksköterska?"
"Nej,knappast."sa Hermione."Jag tänkte ta jobb som lärare."
Harry stirrade på henne.
"Varför inte sångerska?"sa Harry."Din röst är perfekt,de skulle säkert gilla dig."
Hermione rodnade.
"Ja,men jag sjunger uselt."sa Hermione."Det är som att lyssna på en trasig fiol,fast ännu värre."
"Det är konstigt att din mamma sjunger bra,men varför gör inte du det?"sa Harry.
"Jag har väl inte talang för det."sa Hermione."Men jag tycker lärare skulle passa bättre för jag vore sångerska skulle det bli jobbigt med en massa folk som springer efter mig."
"Jag tänker iallafall ta jobb som betyg blev ju bra."sa Harry.
"Mer än bra."sa Hermione."Bättre än mina."
"Nu överdriver fick U på alla ämnen förutom spådomskonst."sa Harry."Men eftersom vi inte gick vårt sjunde år…"
"Det spelar ingen viktigaste som räknas är betygen."sa Hermione.
"Vad ska du ta för jobb i trollkarlsvärlden då?"frågade Harry.
"Jag vet mina betyg kan jag ta jobb som auror eller chef på avdelningen för magisk lag och ordning."sa Hermione.
"Om vi båda ska bli aurorer,så kommer det att sluta med att vi båda dör."sa Harry."Eftersom vi skulle offra oss för varandra."
"Tja,då tar jag väl chef på avdelningen för magisk lag och ordning."sa Hermione.
" skickar in ansökningar sen."sa Harry.
Den 17 december vaknade Harry av att klockan stängde av den,och reste sig upp ur sängen.
Hermione låg och sov djupt,och likaså gjorde pojken som de hade döpt till James Sirius Potter.
Hon var ledig idag,men det var inte han.
Så tyst som möjligt klädde han på sig,och gick sen lika tyst ut ur sovrummet.
Det ringde plöstligt på dörren.
Harry gick nerför trappan och öppnade dörren när han väl kom fram till den.
Där utanför stog en man med blodsprängda ögon,och ett stort ärr från huvudet och ner till hakan.
"Kan jag hjälpa dig med något?"frågade Harry,och undrade hur i hela världen kunde mannen ha hittat huset.
"Du måste lämna henne."sa mannen."Ta bort dina händer från henne och låt henne vara."
Harry stirrade på mannen.
"Vad vill du?Klockan är fem på morgonen,och du kommer hit…"sa Harry,men avbröt sig.
Han såg att mannen hade rött hår.
"Ron?"sa Harry.
"Sluta ligga med henne,ditt äckel."sa Ron."Lämna henne ifred."
"Hermione älskar inte är mig hon älskar nu."sa Harry.
"Nej,hon har alltid älskat mig."sa Ron.
"Ron,du måste inse fattar mer tycke för mig än för dessutom är du död."sa Harry.
Den sista meningen ekade i hans huvud.
"Men om du är död,hur kan du då stå här?"sa Harry.
"Jag har kommit har lovat att byta bort dig mot mig."sa Ron.
Harry slog igen dörren,och låste den.
"Vem va de där?"sa en röst.
Det var Fletcher.
"Vad gör du här?"sa Harry.
"Ja kan inte få upp den förbaskade grinden,så hur lätt är de att ta sej härifrån då?"sa Fletcher.
"Jaja,du kan ta Krakes rum tills det blir ljust,för du vill nog inte gå ut just nu när en död människa står utanför."sa Harry.
Fletcher stirrade på honom.
"Va mena du me de?"sa Fletcher.
"Glöm det.Gå till Krakes rum och gör det bekvämt för dig,för jag tror inte Ron kommer försvinna förenns det blir ljust."sa Harry.
Det bultade på dörren,och sammtidigt ställde sig Fletcher upp och gick iväg till Krakes förra rum.
"SLÄPP IN MIG,JAG MÅSTE FÅ SE OM HON MÅR BRA!"vrålade Ron hest.
Harry ignorerade det,och han gick till köket för att äta frukost.
Steg hördes i trappan,och Hermione kom in i köket.
"Vem är det som bultar på dörren?"frågade hon,där hon stog iförd en morgonrock.
"Jag vet inte."ljög Harry,och satte sig ner vid bordet.
Hermione satte sig mittimot honom.
"Mår du bra,Harry?"frågade Hermione.
"Ja."sa Harry,fast det igentligen inte alls var sant.
"Berätta för mig vad det är."sa Hermione,eftersom hon hade genomskådat Harry flera gånger förut.
"Ron är väckt från de döda."sa Harry,och Hermione rynkade pannan.
"Jag förstår inte…"sa Hermione.
"Varför frågade du då?"sa Harry,en aning högt.
Hermione blev tyst.
"Varför låg du överhuvudtaget med mig?"sa Harry."Jag är ju korkad,och dessutom farlig för båda mig själv och andra."
"Nej,det är du inte."sa Hermione."The Prophet kanske tycker så,men jag gör inte älskar dig."
"Ja,jag vet det."sa Harry och himlade med ögonen."Men varför är du ledig idag?"
"Jag har skjukskrivit mig,eftersom någon måste ta hand om James."sa Hermione.
"Sätt in honom på dagis."sa Harry.
"Nej,han är för är bara några hade du föressten tänkt hur du skulle kunna ta dig ut?"frågade Hermione.
"Jag får väl slå Ron ur vägen,men lås dörren."sa Harry."Öppna inte några fönster heller,iallafall inte på nedervåningen."
Hermione nickade.
"Men vem är det som vill döda oss?"frågade hon.
"Dödsätarna har säkert väckt liv i Ron och sen skickat honom på oss…"sa Harry.
Hermione blev tyst en stund.
"För att förstöra vårt liv?"frågade Hermione.
"Kanske det."sa Harry."Och för att jag dödade Voldemort."
Han reste sig upp,och gick ut till hallen.
Hermione följde efter honom.
Harry öppnade dörren,men ingen Ron fanns dä det möjligt att Harry hade varit så trött att han hade fantiserat?
"Ingen Ron här,men nåja."sa Hermione,och tog armarna om Harrys hals.
"Vad är det du gör?"sa Harry.
"Jag ville önska dig lycka till på jobbet,älskling."sa Hermione.
"Älskling?När började du kalla mig för älskling?"sa Harry.
Hermione himlade med ögonen,och gav honom en kyss innan han gick iväg till en av ministeriets bilar som han hade fått.
Han satte sig i bilen och åkte ivä han körde hade han huvudet fullt av tankar.
Var det så att det verkligen var dödsätarna som var ute efter dem?Det hade varit kraftiga slag på taket i taxin,och dessutom skulle dödsätare inte kunna hålla balansen i sån hög fart.
Varför var det just han allting skulle hända?Det fanns ju ingen anledning längre att försöka ta kål på honom var urkorkat med hämnd för Voldemorts död,men dödsätare bättrar sig ju aldrig.
Plöstligt bländades han av två bilstrålkastare,och körde in i en annan bil.
Det dunkade sakta på taket,likt en trumma.
"Lämna henne."viskade en röst."Låt henne vara.Gå ifrån henne,äckel."
Harry antog att han var trött,och körde vidare.
När han kom fram klev han ur såg någon där borta,någon som höll sina ögon på honom.
"Vem är du,och vad vill du mig?"sa Harry högt.
Inget svar.
Istället kom en grön strimma mot honom,och träffade honom i bröstet.
Hans ben kändes som gelé,och han föll pladask ner mot marken.
Harry kände att han hade ont i det så det kändes att vara död?Steg hördes,men sen ett hördes ett springande.
Harry föll i sömn,och det sista han hörde var ett rop.
___________________________________________________________________________
Jag lägger in ett nytt kapitel varje dag(om jag hinner).
