Jag lägger ut kapitel 2 på en gång, eftersom jag gärna vill komma igång med denna fanfiction så snart som möjligt!

Kapitel 2 - Cross Akademi

"Jag kommer sakna er så mycket" sa jag och lät ett par tårar falla. Jag var just nu på en flygplats i Japan med mina föräldrar. "Vi kommer sakna dig också gumman, kom ihåg att du alltid kan ringa oss och att om du vill hem så kan du ringa direkt! Vi tvingar dig inte att gå på denna skolan, okej?" sa Hisao, jag kunde höra på hans röst och se i hans ögon att han kände skyldig på något sätt. "Jag VILL gå på denna skolan pappa" sa jag, det var en av de få gångerna jag kallade Hisao pappa, jag föredrog att kalla folk vid deras namn även om de var släktingar. "Taxin väntar på mig, jag måste gå nu!" sa jag. Jag gav Hisao och Mika stora kramar och började gå mot taxin. Jag vinkade till mina föräldrar och de vinkade tillbaka. Jag klev in i taxin som började köra mot Cross Akademi.

Snart var jag där, Cross Akademi! Kommer det vara som i Vampire Knight? Med nattklassen och dagklassen. Jag hade läst allt som stod på broschyrerna, och det fanns mycket riktigt en nattklass och dagklass. Jag skulle självklart gå i dagklassen, eftersom jag var en människa. 'Åhh, jag kommer ha så kul, äntligen kan jag säga allt som jag önskar att folk hade sagt till Kaname! Och dessutom få se Rukas reaktion' tänkte jag och skrattade. 'Men tänk om nattklassen inte är vampyrer, tänk om detta är en vanligt skola' tänkte jag. Plötsligt stannade taxin. "Vi är framme, miss" sa föraren på japanska. "Arigato" svarade jag och steg ut ur taxin med mitt bagage. Hälften av mitt bagage bestod av alla vampire knight böcker. Vadå?, det är klart att jag behöver alla de med mig, jag ska ju trots allt gå på en skola där allt detta kommer ske, jag kommer behöva hålla mig uppdaterad!

Jag gick fram till de välkända grindarna in till skolan. Jag kände igen omgivningen väldigt väl. "Det är skymning, nattklassen borde gå ut ur sina sovsalar snart…" mumlade jag för mig själv. Mycket riktigt, när jag närmade mig skolan och gick förbi huvudbyggnaden kunde jag höra de avlägsna skriken av fangirls av nattklassen. Jag suckade, om de bara visste vad de var. "Detta får jag inte missa". Jag gick mot mån-sovsalarna, nattklassens sovsalar.. "GÅ TILLBAKA TILL ERA RUM" hörde jag en tjej desperat skrika till den stora gruppen av fangirls. "Du vill bara ha nattklassen för dig själv Yuuki, det är så uppenbart!" skrek en fangirl till Yuuki. "PRECIS" instämde en annan fangirl och Yuuki fortsatte sina desperata försök att knuffa undan alla elever från grinden. Jag log, stackars lilla Yuuki. Ingen hade märkt att jag hade kommit. Jag kollade runt och BINGO, där såg jag Zero stå och blänga på alla fangirls, som höll ett gott avstånd ifrån honom. Jag började hoppa emot honom. "Inte ett steg till" sa han plötsligt till mig. Några fangirls vände sig om. Jag bara log och tog ännu ett steg mot Zero. "Kom igen, så säger man väl inte till sin syster?" sa jag och log sött. Zeros arga blick försvann och hans ansikte var uttryckslöst. Mitt hår var grått och mina ögon lila. Jag hade fått denna idéen på flygresan, alla sov och jag tänkte att ingen skulle lägga märke till om mitt hår och mina ögon förändrades. Jag sprang fram till Zero och kramade honom och jag kunde höra alla kolla på oss och flämta. Jag lossade mitt grepp om Zero och kunde inte hålla tillbaka mitt skratt längre, Zero såg så förbluffad ut! Jag brast ut i skratt och skrattade högre än jag någonsin skrattat förut. Jag rullade runt på marken och skrattade och alla stirrade på mig som om jag vore galen. "HAHAHA, DU SKULLE BARA SE DIN MIN ZERO" jag fortsatte att skratta okontrollerbart "Jag HAHAH sko...HAHA...skojade bara med dig HAHA" jag fortsatte att rulla runt på marken och skratta "Känner jag di…" Zero avbröt vad han höll på att säga och jag kunde höra hur grinden till mån-sovsalarna öppnas. Alla vände sig bort ifrån mig och började skrika på natt-klassen "IDOOOL-SENPAI" "WILD-SENPAI, JAG ÄLSKAR DIG" "IDOL, GIFT DIG MED MIG" jag låg fortfarande på marken och stirrade på natt-klassen. De var lika vackra som alltid, men, jag är inte en galen fangirl. Okej, vem försöker jag lura, jag är precis som alla andra fangirls av vampire knight. Dock vet ju inte dessa fangirls vad nattklassen är... Jag reste mig från marken och vrålade högre än alla fangirls "AIDOU-SENPAI ÄR FÖRLOVAD MED RUKA-SAN, LÄMNA HONOM I FRED" Alla fangirls blev plötsligt tysta och alla i nattklassen stirrade på mig. Den blonda blåögda vampyren började gnälla "Jag skulle aldrig gifta mig med RUKA, ALDRIG" han rös. Jag fnittrade sockersött och tog upp ett par röda rosenblad från min ficka. Jag skuttade förbi alla fangirls som fortfarande stod som fastfrusna. Jag kunde höra Yuukis protester men jag valde att bara ignorera dem. Jag kastade rosenbladen över Ruuka och Aidou. Ruka såg ut att vilja strypa mig med sin blick och Aidou hade en rodnad på kinderna och såg rosenrasande ut. Akatsuki, som stod brevid Aidou blängde på mig och jag höjde mina ögonbryn åt honom, jag visste att han tyckte om Ruka men kom igen, det var ett skämt! Jag hoppade tillbaka till gruppen med fangirls, men på vägen sprang jag förbi Kaname och rufsade honom lite håret. Jag kunde höra Ruka skrika "RÖR INTE KANAME-SAMA DIN LILLA..." Alla fangirls i dagklassen började springa emot mig, och på vägen välte de omkull stackars Yuuki. Kaname dök genast upp framför Yuuki och räckte fram en hand åt henne, som hon tog emot samtidigt som hon rodnade. Jag fnittrade och hoppade förbi alla fangirls, som såg ut att vilja mörda mig. Jag började springa iväg i riktning mot Kaien Cross kontor, jag behövde få mitt rum, schema och uniform och det skulle i princip vara självmord att fråga Zero. Jag skulle inte kunna fråga Yuuki, eftersom Zero är med henne. 'Det är nog bäst om jag håller mig borta från prefekterna, iallafall nu i början' tänkte jag samtidigt som jag började springa fortare. Plötsligt kände jag en hand ta tag om min handled, det var Zero. "Följ med oss" mumlade han och blängde på mig. "Jag skulle precis till Kaien Cross kontor, vart ska du ta mig Zeeroo? Snälla döda mig inte, jag har hela mitt liv framför mig" gnällde jag, men han ignorerade mig och började dra mig mot kontoret. "Zero, släpp henne, jag tror inte precis hon kommer springa iväg om du släpper henne!" sa hon samtidigt som hon sprang ikapp oss. "Det kan du aldrig veta…" mumlade jag för mig själv. Zero släppte greppet om min handled och jag sprang fram till Yuuki. Jag gav Yuuki en kram och över axeln på henne log jag mot Zero, mina ögon förändrades och var färgade röda i en millisekund. Zero hade uppe sin anti-vampyr pistol bloody rose snabbt som ögat och pekade den mot min panna. "Vad gör du Zero?" frågade Yuuki förvånat. Jag skrattade. "Hon är en av dem!" sa Zero hetsigt. Yuuki spärrade upp ögonen. "Är hon en vampyr?!" frågade Yuuki. "Men Zero-kun, vad pratar du om? Och Yuuki, vad för vampyrer pratar du om? Vampyrer finns väl inte, eller hur?"" frågade jag och log oskyldigt. Zero sänkte sin pistol, men fortsatte att kolla på mig misstänksamt, han antog väl att det röda i mina ögon var en inbillning. "Ehh.. NEJ..NEJ HAHA… Vampyrer HAHA, gick du på den? hahaha…" skrattade Yuuki nervöst.

Vi fortsatte gå mot rektorns byggnad. Jag bestämde mig för att inte retas med rektorn Kaien Cross, jag tyckte om denna ex-vampyrjägaren, han hade mycket goda avsikter med det mesta han gjorde, trots att folk ogillade honom menade han aldrig något illa. Vi kom fram till hans kontor och Yuuki knackade på dörren. "Koom in" sa en hög, glad röst. Jag suckade och vi gick in i kontoret "Windy Amano! Välkommen till Cross Academy!" sa rektor Kaien med sin höga och lyckliga röst "Kom, sitt" jag satte mig i stolen framför hans skrivbord och Zero och Yuuki ställde sig bredvid mig. "Kaien, denna nya eleven orsakade trubbel vid månsovsalarna!" Sa Yuuki och pekade på mig. "HEY, Yuuki, jag trodde du var en godhjärtad människa" sa jag och fejkade en tår ut ur mina ögon. Yuuki kollade förvirrat på mig. "Jag tror inte att en ny elev kan ha orsakat speciellt mycket trubbel Yuuki, hon måste helt enkelt ha flippat ut när hon såg nattklassen för första gången, det är inte precis som att det inte hänt förut" sa rektorn och log mot mig. Zero muttrade något och blängde på mig.

Kaien förklarade de viktigaste reglerna, pfft, som om jag inte redan hört dem. Jag lyssnade inte speciellt uppmärksamt. Han gav mig en svart dagklassuniform och bad Yuuki att visa mig till min sovsal. "Du kommer ha en egen sovsal, eftersom du kom in mitt i terminen" berättade Yuuki. Jag hoppade av glädje och Yuuki stirrade på mig. "Ditt rum är bredvid mitt och min kompis Yoris" sa Yuuki. "Oh" sa jag och hostade "Jag ser fram emot att få träffa henne!" sa jag glatt. "Ja, hon är en riktigt bra vän". Vi kom fram till mitt rum och Yuuki gav mig nycklarna "Vi ses imorgon Amano-san" sa Yuuki glatt. "Du kan kalla mig Windy" sa jag till henne. Hon log "Okej, Windy!" Hon sprang ut ur sol-sovsalarna, antagligen för att gå på patrull på natten som vanligt, och jag gick in i mitt rum. Mitt rum var mycket mindre än det jag hade hemma, det var dock inte så konstigt eftersom jag bodde på en stor herrgård. Jag packade upp mina saker och såg till att gömma all Vampire Knight manga under mina kläder i garderoben, jag kunde inte riskera att någon såg dem eller ännu värre - läste dem. Jag satte mig ner på sängen. Efter en lång resa borde jag känna mig trött, men jag kände mig förvånansvärt inte trött över huvud taget. Jag kollade ut genom fönstret och såg stjärnhimmelen, så vacker. Stjärnhimmelen var mystiskt mörk blå, den stora månen lyste upp marken och stjärnorna tindrade i sin distans. Så långt borta. Stjärnorna påminde mycket om mig, man kan se mig, men ändå inte veta vem jag är. Det var väldigt sällan jag visade mitt verkliga jag inför någon, jag litade på väldigt få människor. Man kan se mig på avstånden och beundra mig, och ibland få glimtar av vem jag är, men den mesta av tiden gömmer jag mig själv under dagens ljus som en rolig person som skrattar åt allt och som älskar att retas med folk. Men jag ska inte ljuga, det är ju trots allt otroligt kul. Jag fortsatte att titta på den mörka himmelen och blundade, jag förändrade tonerna i mitt silverfärgade hår så att det blev näst intill identiskt till natthimmelen, mörkt och gnistrande. Jag förändrade mina ögon så de blev lite mörkare lila och sedan provade jag på mig uniformen. Jag fnös, egentligen hatade jag kjolar, och speciellt kjolar som är såhär korta! Vem kom med den idén? Jag smög ut igenom mitt rum och ut mot skogen. 'Nu behöver jag bara se upp för Zero och Yuuki, hmpf, så svårt kan det inte vara'. Jag gick runt i skogen och beundrade omgivningen. Cross akademi hade en otroligt vacker omgivning, genom skogen gick en bäck och man kunde höra vatten rinna. Det var väldigt mörkt, men jag satte mig ner längst ett träd och slöt mina ögon.