Tom gäspade och satte sig upp i sängen. Det var kolsvart i rummet och han log för sig själv.
Han slängde en kudde på Cygnus och Abraxas. Cygnus satte sig käpprakt upp i sängen och stönade av trötthet medan Abraxas låg och mumlade något som Tom inte kunde uppfatta. Som vanligt när han var nyvaken så var han lite kinkig och hällde därför ett glas vatten över Abraxas som flög upp ur sängen av förvåning.
''Vad ska vi upp vid den här tiden för?'' mumlade Cygnus och la sig ner igen.
''Kom,'' var allt Tom sa och tillsammans gick de ner till uppehållsrummet där tjejerna väntade.
''Vilken tid det tog. Klockan är sju och vi börjar om en timme. Vill vi ha någon frukost får vi sätta fart,'' sa Melinda snabbt och styrde stegen mot utgången.
''Ta det lugnt, Mel, låt oss vakna först,'' svarade Cygnus och försökte kväva ytterligare en gäspning.
Melinda verkade inte ta någon notis om honom och fortsatte mot utgången.
Tom satte sig i en fåtölj och blundade.
''Vänta,'' sa han lugnt men det hade en effekt han ville. Melinda stannade omedelbart och vände sig om.
''Vart tog Rose vägen?'' frågade Abraxas plötsligt och Tom upptäckte att hon inte längre befann sig i uppehållsrummet.
''Mel, kolla er sovsal,'' sa han och lutade huvudet bakåt. ''Är hon där, ta med henne hit. Okej?''
Melinda nickade och gick iväg.
''Vad har vi idag?'' frågade Tom och Cygnus kollade på schemat.
''Få se, vi har trolldryck nu på morgonen, en håltimme och sedan astronomi innan lunchen. Sen har vi skötsel och vård av magiska djur och försvar mot svartkonst. Det var nog allt,'' sa han och suckade.
''Hon är inte där,'' hördes en röst och Melinda kom tillbaka. ''Hon kanske har gått redan?''
''Det är det jag är rädd för,'' svarade Tom och gick mot utgången.
För en gångs skull tog han inga omvägar utan gick direkt till Stora salen. Han kunde inte se Rose någonstans. Han hade träffat henne i snart två dagar och hon hade blivit straffad båda dagarna. Inte för att det var någon ovanligt direkt. Han var van vid att straffa henne vid det här laget och hon var van att bli straffad. Oftast kom hon direkt till honom för att få det överstökat. Utom nu.
Han åt sin frukost och gick sedan till trolldryckssalen i fängelsehålorna. Slughorn blev som vanligt överväldigad av att se Tom igen.
''Så, hur mår min bästa elev? Bara bra hoppas jag?'' började han och log mot honom.
''Jag mår fint, professorn. Hur mår ni själv?'' frågade han och log ett falskt leende.
''Jag mår bra, tackar som frågar. Så vad säger ni, ska vi börja med lektionen nu?''
Det hann aldrig bli så mycket av lektionen. Slughorn berättade att han var glad över att se de flesta igen, även om några hade valt att sluta med ämnet. Han berättade också att de nästa lektion skulle försöka tillverka en kärleksbrygd. Som vanligt hade han ett pris till den som lyckades bäst. Tom visste inte hur många gånger han hade vunnit. Han hade slutat räkna det med.
Så slutade lektionen och de gick tillbaka till uppehållsrummet. På vägen dit sprang de på Rose. Hon verkade andfådd, som om hon hade sprungit flera mil.
''Var har du varit? Du missade trolldrycken,'' sa Tom och hon nickade.
''Jag var i biblioteket och letade efter en grej,'' sa hon snabbt. ''Jag borde nog gå ner till Slughorn och be om ursäkt för att jag missade lektionen. Vi ses i uppehållsrummet,'' fortsatte hon och satte av mot trolldryckssalen.
''Ta det lugnt Tom, du kan ta hand om henne senare,'' sa Cygnus när han såg Tom min.
''Du har väl rätt, antar jag. Kom vi går,'' log han och fortsatte mot uppehållsrummet.
Plötsligt stannade han och vände om. Han gjorde tecken åt de andra att följa efter honom och så höll de på att krocka med Rose igen. Hon skakade på huvudet men följde efter dem.
På andra våningen stannade han plötsligt. Han vände sig om för att försäkra sig om att ingen följde efter innan han fortsatte mot flicktoaletten.
''Tom vad ska vi göra här? Vi får inte vara här,'' sa Abraxas oroligt.
''Ta det lugnt, jag vet vad jag gör,'' svarade han och gick bort till handfatet.
Alla stirrade på honom av förvåning. Förmodligen för att de trodde att han skulle tvätta händerna eller något. Istället tog han ett steg bakåt och började väsa.
''Låt upp,'' sa han och alla såg på honom med förundran när de märkte att handfaten började flytta på sig.
''Följ efter mig,'' sa han och hoppade.
Bakom sig hörde han Abraxas, Cygnus, Rose och Melinda göra samma sak.
Han lyckade med en stor kraftansträngning landa på fötterna. Den turen hade inte alla andra som bara föll bredvid honom.
Han suckade och började gå medan de andra osäkert stannade kvar.
Ett par sekunder senare verkade de bestämma sig för att följa efter honom för att se vart han var på väg. Där såg de något som de aldrig skulle glömma. Det var ett ormskinn. Ca 25 meter långt och jättestort.
''Är det här vad jag tror det är?'' frågade Melinda och svalde.
''Ja, kom nu,'' svarade Tom och gick vidare.
Vid nästa dörr stannade han och väste igen och dörren öppnades. Salen som fanns innanför var enorm. Säkert dubbelt så stor som Stora salen.
''Wow,'' var allt Cygnus kunde säga.
De följde tyst efter Tom till den bortre delen av salen. Där stannade han och vände sig om.
''Välkomna mina damer och herrar till Hemligheternas kammare,'' sa han högt och han hörde hur alla drog efter andan och viskade till varandra.
''Vad exakt är det vi ska göra här?'' frågade Rose spydigt.
Tom hade tolererat henne hela morgonen. Han visar henne Hemligheternas kammare och hon fortsätter att vara spydig. Han hade fått nog. Han skulle se till att det här var sista gången. Men inte än. Först skulle de få veta vad han hade planerat.
''Mina trogna, ska vi säga anhängare. Ni kommer nu få avlägga ett löfte. Ett löfte om att alltid tjäna mig. Ta emot de bestraffningar som ges och om det blir några, även belöningar,'' började han.
Han såg nöjt hur alla fyra än en gång sjönk ner på knä för honom och han log. Han bad dem inte att resa sig den här gången.
''Så vad säger ni, ska ni avlägga löftet eller inte?''
''Jag lovar att alltid vara dig trogen till slutet. Jag svär att jag alltid kommer att tjäna dig in i döden,'' svarade Abraxas och sjönk djupare.
''Du kommer alltid vara min herre och mästare, vad som än händer. Jag svär på att vara dig trogen,'' fortsatte Melinda och följde Abraxas exempel.
Tom log igen.
''Jag kommer för evigt att vara din ödmjuke tjänare,'' sa Cygnus och tog ett djupt andetag.
''Jag lovar att vara dig trogen,'' sa Rose och log.
Tom såg förvånat på henne. Han hade inte förväntat sig att hon skulle avlägga löftet utan våld. Men straffad skulle hon bli. Han kollade på klockan. De började om fyrtio minuter och han suckade.
Han gick fram till Abraxas och bad honom att ge honom sin vänsterarm. Tom såg att han verkade förvånad men gjorde som han blev tillsagd. Han plockade fram sin trollstav och la spetsen på Abraxas underarm.
Ett par sekunder senare tog han bort den. Där staven hade funnits fanns nu ett märke. En dödskalle med en orm ringlandes ur munnen.
Han gjorde samma sak med Cygnus, Melinda och Rose. Innan han backade tillbaka.
''Tack så mycket. Vad jag nu gett er år Mörkrets märke. Ett tecken på vilken sida ni står på. En sak bör ni veta och det är. När märket bränner vill jag att ni omedelbart kommer till mig. Förstått?''
Melinda. Abraxas och Cygnus nickade men Rose tvekade.
''Och nu till det riktiga skälet till att jag tog er hit. Rose, vart var du någonstans förut för i biblioteket var du då rakt inte, började han lugnt?''
''Jag var och pratade med Dumbledore om vad du gjorde på tåget, han verkade tycka att det ganska intressant faktiskt,'' svarade Rose och log.
Tom blev rasande. Nu hade hon gått för långt.
''Tom, dina ögon,'' sa Cygnus och backade.
Rose såg att han pekade staven mot henne, men den här gången var hon inte rädd. Hon visste att det skulle sluta, för eller senare.
''Rose, sa han lugnt. Det kommer inte att sluta den här gången. Inte på mycket länge. Du gick för långt den här gången.''
Rose såg fortfarande på honom. Hon förstod inte hur han kunde veta vad hon tänkte, inte heller hur han kunde vara så lugn. Det var ju uppenbart att han var arg.
''CRUCIO!'' vrålade han och Rose föll till golvet.
Hon hade aldrig, inte ens i sina vildaste fantasier trott att det skulle göra så ont. Jämfört med det här kändes förra gången som ett myggbett. Hon kunde inte hjälpa det men hon skrek. Hon var vagt medveten om vad som hände runt om henne, men i något ögonblick la hon märke till att Cygnus, Abraxas och Melinda var väldigt bleka. Sen svartnade det för ögonen.
''Tom sluta!'' skrek Melinda och slängde sig ner bredvid Rose.
Tom log och vände sig om, men han slutade inte. Han lyfte trollstaven igen och började skriva i luften. Rödskimrande ord bildades och man kunde läsa Tom Marvolo Riddle.
Med en lätt sväng med trollstaven bytte orden plats och bildade nya ord.
''I am Lord Voldemort,'' sa Cygnus högt och såg på Tom.
''Förvånade?'' frågade Tom och såg från Abraxas till Cygnus som nickade. ''Ni trodde väl inte på allvar att jag skulle behålla min smutsige mugglarfaders namn. Jag har jobbat på det hela sommaren och för att vara ärlig så är jag ganska nöjd med det.''
Plötsligt hördes ett högt väsande och en gigantisk orm ringlade in i kammaren. Tom väste något och ormen såg upp i taket.
''Är det vad jag tror det är?'' frågade Abraxas fascinerat.
''Om du menar en basilisk så ja,'' svarade Tom och log igen.
Han släppte förbannelsen på Rose och började sakta gå ut från kammaren. De började om en kvart så det var bäst att gå nu.
''Kom nu,'' sa han och Melinda lämnade motvilligt Rose på golvet.
''Kan vi inte ta henne med oss?'' frågade hon ängsligt.
''Det förstör mina planer,'' svarade Tom lätt och fortsatte gå. ''Vi kommer tillbaka och hämtar henne sen.''
''Om du är säker så,'' medgav Melinda och suckade.
''Döda henne,'' väste han till ormen. ''Och se till att hon lider.''
Ett par minuter senare var de uppe igen och började gå mot astronomitornet. Tom förstod inte varför de inte hade astronomi på natten som vanligt. Det var väl något som de skulle berätta eller något antog han. Han tänkte på vilket öde han hade dömt Rose till, men på något märkligt sätt så ångrade han det inte. Han hade dödat förut. Han lyfte vänsterhanden och såg på den svarta ringen som satt på hans finger. Där fanns beviset. Något han aldrig skulle lämna ifrån sig. Inte än i alla fall.
Han såg upp igen och fortsatte mot astronomitornet. De var nästan framme då de blev stoppade av ett par sjundeЕrselever.
''Vad gör ett par sjätteårselever som ni här?'' frågade en blond pojke.
''Jag tror frågan är, vad gör ni här?'' svarade Tom i bakgrunden och pojkarna ryckte till
''Inget, inget alls,'' sa pojkarna och lät dem passera.
De fortsatte mot astronomitornet. När de hade en bit kvar blev de stoppade från en slytherinelev från deras årskurs. Tom hade för sig att han hette Michael.
''Ni kan lika gärna vända om. Lektionen är klockan tolv inatt istället. Den har blivit flyttad,'' sa han och gick förbi dem.
Alla stönade och suckade. Det var inte det lättaste att gå upp till astronomitornet. De vände och med många protester stannade Tom på andra våningen.
Han fortsatte mot flicktoaletten och öppnade kammaren igen.
En eller två minuter senare var de i den stora salen. Abraxas och Cygnus skrek, Melinda vände sig bort och spydde. Tom bara log åt synen.
