Kapitel ett - Fallande kittlar och matkrig

Severus suckade. Det var snart dags för den första lektionen för året. Förstaklassare. "Typiskt" tänkte han medan han plockade fram de ingredienser som skulle behövas. Severus hatade förstaklassare. Dom var okunniga, klumpiga, och dumma. Han strök bak håret och satte sig ner bakom katedern. Lektionen skulle börja om fem minuter och ingen var här än. "Typiskt."
Två minuter i elva kom den första hopen elever. Två gryffindorare, två hufflepuffare, och en från slytherin.
"Hitta en plats och ställ i ordning era kittlar" grymtade Severus och pekade på den svarta tavlan där han hade skrivit upp det han just sa. "Okej" svarade slytherinaren.

En våg av lättnad sköljde över Severus när lektionen var slut.
"Och glöm inte bort läxan, tre sidor minst!" röt han innan eleverna skyndade sig ut därifrån. Severus började städa upp efter eleven som hade råkat välta sin kittel. "Ungjävlar". Severus satte sig ner igen och masserade sina ögonbryn. Han började bli för gammal för det här, tänkte han.

Lunchdags. Severus satt på sin vanliga plats runt lärarbordet. Han blickade ut över de ätande eleverna och granskade dom noga. Längst till höger kunde han se en stor hop med gryffindorare som satt och åt som gamar. Severus hade aldrig tyckt vidare om Gryffindor. De var ju fatiskt nästan som Slytherins fiender. Weasley tvillingarna satt och kastade mat på varandra. Severus övervägde kort om han skulle säga till dom att lägga av, men ångrade sig snabbt då en kladdig pumpapastej landade mitt i ansiktet på Hermione Granger. Hon blev skitförbannad, skrek åt tvillingarna att "hur kunde ni göra så mot mig?", och störtade sedan därifrån. Severus höll sig för skratt. Ron Weasley, som förmodligen kände sig lite skyldig för att han hade skrattat åt henne, sprang efter. Harry Potter gjorde det dock inte. Han bara gav tvillingarna en "men det där var väl onödigt?" blick och fortsatte sedan att äta. Severus avskydde Harry Potter. Varje gång han såg honom kom hemska minnen från barndomen och hemsökte hans hjärna. James Potter, Harrys pappa, hade nämligen plågat Severus genom hela hans skolgång. Harry var en nästan exakt kopia av James. Både till utseendet och till sättet tyckte Severus.
Potter tittade upp mot lärarbordet och hans blick mötte Severus. En konstig känsla for genom Severus kropp. En känsla av välbefinnande. En mysig känsla. En underbar känsla. Men den försvann lika snabbt som den uppstått. Severus blev så paff av det hela att han bara stirrade på Potter i flera sekunder, trots att han vänt bort blicken för längesedan. När han kom på sig själv med vad han gjorde vände han sina ögon åt det andra håller av rummet. Där stod Slytherinbordet. Severus log belåtet då han såg det. Slytherin var hans favorit elevhem och han skämdes inte för att visa det. Han gav slytherinare elevhemspoäng för saker han gav dom andra minuspoäng för och så vidare.
Hans blick stannade nu på Draco Malfoy, hans favorit elev. Inte bara för att Draco var den på skolan förutom honom själv som var bäst på att brygga trolldrycker, utan också på grund av hans fader. Lucius. Lucius Malfoy var rik, och avundsjuk på Severus och hans nära relation med Mörkrets herre. Lucius ville därför vara mycket nära Severus och det resulterade i en och annan muta som Severus inte gärna ratade.

Draco var en stilig pojke vars bakåtslickade hår alltid låg precis perfekt, och hans ansikte var vackert vilken min han än gjorde. Vad Severus inte kunde ha gett för att ha sett ut som honom när han själv varit i den åldern. Men nu brydde han sig inte längre. Hans utseende fick vara som det var. Han smekte sin stora höknäsa och kände någonstans långt inne att han allt fortfarande önskade att han såg lite bättre ut.
Severus reste sig från bordet och började gå där ifrån. Det var inte fören han kommit ända fram till dörren som han kom på att han vart så upptagen med att kolla på annat att han hade glömt bort att äta. "Fan" tänkte han och han lämnade rummet.