Daphne Greengrass

"Okej." Pansy bet sig i läppen på ett sätt som antagligen var menat att vara sexigt, men som mest såg korkat ut. "Jag har aldrig… haft en crush på Blaise!"

Både Pansy och Sophie förde sina flaskor mot munnen, men Tracey var snabbast. Hon flinade mot generat mot Blaise.

"Förra året", erkände hon så fort hon svalt en klunk eldwhiskey.

Blaise såg irriterad ut. Daphne hade aldrig förstått sig på honom. Han höll jämt på att fixa till sig, så varför blev han jämt så sur när folk blev kära i honom?

"Inte du, Queenie?" undrade Sophie med uppspärrade ögon.

Daphne orkade inte ens försöka ljuga. Hon hade inte kunnat sova i natt, och nu värkte ögonen av trötthet. Men klockan var bara nio, och hon skulle som tidigast komma ifrån festen klockan ett, vilket alltså innebar att det var fyra timmar tills hon fick krypa ned i sängen. Om inte ännu längre.

"Nej", sa hon kort.

Tracey såg chockad ut, och Daphne svor inombords för att hon låtit så sur. Varför hade hon inte tänkt efter innan hon öppnade munnen?

Pansy kom till hennes räddning. "Såklart", sa hon med ett förstående leende. "Du hade ju Theodor."

Daphne tvingade sig själv att le tillbaka. "Precis."

Hon lutade sig bakåt på Dracos säng för att kunna ge Theodore en puss lätt puss på munnen. Det var allt hon klarade av efter bara några timmars sömn. Men Theodore grep girigt tag kring hennes käke och särade på läpparna, och hon insåg att det inte var lönt att kämpa emot. Hon lät honom helt enkelt vispa runt med tungan i hennes mun i några sekunder innan hon drog sig ifrån honom, fortfarande med ett leende på läpparna. Hon rättade till glasögonen och såg till att den axellånga, mörka frisyren låg på plats (hon hade varit extra noga med plattningen kvällen till ära).

Pansy suckade dramatiskt. "Ni är det perfekta paret."

Det var tradition att ha förfest i killarnas sovsal, men att leka "jag har aldrig" hade de inte gjort på två år. Reglerna var enkla, en person kom med ett påstående, och hade man gjort saken ifråga var man tvungen att ta en klunk eldwhiskey. Det hade varit roligt i fjärde årskursen, när det där med festande fortfarande var nytt, men när man redan visste allt om alla i rummet försvann spänningen. Men Draco hade tyckt att det var en bra idé, och Dracos fick alltid sin vilja igenom.

"Din tur, Draco", sa Pansy och fladdrade med sina lösögonfransar mot honom.

Han tog ingen notis om hennes indiskreta flörtande. "Hm… Vad ska man hitta på? Ah, nu vet jag. Jag har aldrig hånglat med någon från ett annat elevhem."

Tracey, Sophie och Draco tog var sin klunk. Daphne drack inte. Hon hade bara hånglat med Slytherinare; en gång med Crabbe när de körde snurra flaskan i fyran, och så med Draco på en fest förra året, och såklart hundratals gånger med Theodore. Det kändes lagom. Hon framstod varken som pryd eller slampig.

Pansy tittade förebrående på Blaise. "Hallå, ska inte du dricka? Jag såg dig och Ginny Weasley tillsammans på avslutningsfesten förra året!"

Tracey stirrade på honom. "Va?! Varför har du inte sagt något?"

Blaise gav Pansy en ilsken blick. "Jag var full, okej?! Vi hookade en gång, inget mer med det. Jag skulle aldrig dejta en smutsig blodförrädare som henne."

Sophie skakade på huvudet. "Alltså hon är en sån slampa, den där Weasley. Hur många killar har inte hon haft liksom? Stackars dig, Blaise. Gud vad hemskt att bli utnyttjad av henne bara för att hon behöver bekräftelse från killar."

"Ska vi fortsätta kanske?" frågade Blaise retligt.

"Visst." Theodore såg på Daphne med ett flin på läpparna. "Jag har aldrig varit tillsammans med Theodore Nott i ett halvår."

Alla i rummet skrattade till och vände sig mot Daphne. Hon himlade med ögonen, förde flaskan till läpparna och tog en så liten klunk som möjligt. Hon var redan trött som det var, och för mycket eldwhiskey skulle knappast göra henne piggare.

Leken fortsatte. Theodore lade sin arm om hennes axlar och drog henne intill sig. Hon lutade sig mot honom och försökte att slappna av, men det var näst intill omöjligt. Theodore hade lagt handen över hennes vänstra bröst. Försiktigt skruvade hon på sig för att få honom att släppa, men han tog bara ett ännu hårdare tag, och hon gav upp.

Ibland undrade hon varför hon utsatte sig för sådant här. Varför hon jämt gjorde saker hon inte ville göra. Det skedde så ofta att hon knappt reflekterade över det längre. Alla förväntade sig att hon skulle agera på ett visst sätt, och då spelade det inte så stor roll vad hon själv tyckte.

Det var som i femte årskursen, när Pansy hade hört Sandra Fawcett från Ravenclaw säga att Daphnes nya skor var fula. Daphne hade inte brytt sig, men de andra Slytherintjejerna hade flugit i taket och tyckt att hon borde hämnas. Bara för att ha något att säga hade hon därför klämt ur sig att Sandra Fawcett snackade skit om alla sina kompisar och jämt var tvungen att klanka ned på alla andra för att må bra. Och utan att Daphne förstod hur var detta plötsligt en allmän sanning på skolan, och ingen satte sig längre bredvid Sandra Fawcett på Ravenclawbordet. Det hade skavt i Daphnes samvete sedan dess.

Men på något sätt kändes det ändå som en seger. Det bevisade att hon, Daphne Greengrass, hade makt att förstöra en annan människas liv med bara några ord. Att hon gjort sig förtjänt av smeknamnet Queenie. Och då kunde hon väl inte vara helt värdelös?

Ginny Weasley

Ginny blundade. Basgången bultade i hennes öron och ljusen blinkade över dansgolvet. Deans kropp pressades emot hennes, hon kunde känna hur hans höfter rörde sig i takt till musiken. Hon lindade armarna runt hans nacke, drog honom så tätt intill sig hon kunde. Hans hårbotten var alldeles fuktig. Han lutade sig framåt och skrek i hennes öra för att överrösta musiken.

"Du är så jävla snygg!"

Hon log. "Jag vet."

"Vad sa du?!

"Jag sa att jag vet!"

Han lutade sig framåt och kysste henne, och hon kysste honom tillbaka.

Han var bra, Dean. Han var bättre än bra. Varje gång Ginny såg på honom svällde det i bröstet av en känsla hon inte kunde sätta fingret på. En sorts blandning av stolthet, triumf och ren lycka. Hon förstod inte hur det hade kunnat ta henne fyra år att inse att hon var kär i honom.

"Oy, ni två!" Seamus rop hördes knappt över musiken. "Get a room!"

"Fuck you, Seamus!"

Skrattandes släppte de taget om varandra. Dean boxade till Seamus på armen innan han vände sig mot Ginny igen.

"Vad säger du?" sa han och vickade på ögonbrynen. "Ska vi gå och… get a room?"

"Snart. Jag måste bara sätta mig ett tag först. Kan inte du hämta dricka eller något?"

"Visst." Han gav henne en snabb puss på munnen innan han banade sig iväg genom folkmassan runtomkring dem.

Ginny såg sig om i rummet. De var i fängelsehålen hon brukade ha trolldryckskonstlektioner i. Vanligtvis låg temperaturen i rummet strax över noll såhär års, men alla dansande människor fick luften att bli kokhet. Hon kunde känna en svettdroppe rinna ned längs med ryggraden. Antagligen hade hon svettfläckar i samma storlek som Quiddtichplanen under armarna. Det hade varit korkat att ta den röda magtröjan när hon visste hur mycket hon brukade svettas.

Skitsamma, tänkte hon. Ingen kommer ändå se något.

Det fanns en ledig sittplats i ett hörn av fängelsehålan. Hon började knuffa sig fram mot den när en hand plötsligt kom farande från ingenstans och daskade till henne på rumpan. Hon snurrade runt, ena handen på byxlinningen där hon hade sin trollstav instoppad. Men den som tafsat på henne hade smält in i folkmassan igen. Hon öppnade munnen för att skrika någonting i stil med att "vem fan är aset som tog mig på rumpan?", men ångrade sig. Hon skulle ju knappt höras över musiken ändå.

Hon var så upptagen med att inombords svära över alla sviniga killar att hon inte märkte vem hon satte sig bredvid. Hon bara sjönk ihop på stolen och sträckte sig efter ett halvtomt glas med något icke-definierbart innehåll som stod på ett bord i närheten.

"Är det här ditt eller?" frågade hon tjejen bredvid och höll upp glaset.

"Nej?"

"Bra. Jag behöver alkohol."

Hon tog en klunk. Innehållet, vad det nu var, brände hela vägen ned i halsen och magsäcken, men gjorde henne genast på bättre humör.

"Jag heter Ginny förresten", sa hon. "Ginny Weasley."

"Jag vet det." Tjejen gav henne en kritisk blick, och Ginny blev obehagligt medveten om att svettfläckarna kanske visst syntes, trots att det var mörkt. "Jag är Daphne Greengrass."

Självklart visste Ginny vem hon var. Alla visste vem Daphne Greengrass var. Eller som hon också kallades: Queenie. Hon gick inte under det namnet för att hon var omtyckt, snarare tvärt om. Queenie var ingen person man ville vara vän med, men absolut ingen man ville ha som sin fiende. Ingen mindes exakt vad Sandra Fawcett sagt om Daphne Greengrass skor förra året, men alla mindes Queenies hämnd. Sandra ätit middag ensam i flera veckor efteråt.

"Jaha." Ginny tog ännu en klunk av den okända drycken. "Någon tog mig nyss på rumpan", sa hon mest för att ha något att säga.

"Jaså. Så tråkigt då", svarade Daphne Greengrass, men hennes tonfall lät nästan hånfullt. Som om man fick skylla sig om man blev tafsad på ifall man gick på fest i röd magtröja.

Ginny mötte trotsigt hennes blick. "Vaddå då? Tycker du det är mitt eget fel eller?"

"Nej, jag bara…" Daphne tystnade. "Killar kan vara sånna as", sa hon efter en stund.

"Skål för det."

Deras glas slog ihop med ett klingande ljud. De drack var sin klunk under tystnad.

"Jag är så jävla trött", sa Daphne plötsligt.

"Jaha?" Ginny såg på henne. "Gå och lägg dig då?"

"Jag kan inte. Alla mina kompisar är här och… ja, du fattar. Jag vill ju inte missa något. Men ibland så… så orkar jag liksom inte egentligen. Ibland vill jag bara sticka härifrån och skaffa ett nytt liv och göra något vettigt. Något meningsfullt. Fattar du?"

Ginny bara stirrade på henne. Daphne, Daphne Greengrass, Slytherins okrönta drottning, satt mitt framför henne och berättade att hon önskade sig ett nytt liv. Ginny skulle inte ha blivit mer förvånad ifall Merlin själv kommit inridande på en Hippogriff i rummet, iförd Ravenclaws försvunna diadem.

"Skål för det med", fick hon tillslut ur sig, och de drack igen.

Deras samtal avbröts av att Dean kom tillbaka, ett glas i varje hand. Ginny studsade upp från stolen, ryckte ifrån honom glasen och svepte båda två.

"Jävlar." Dean stirrade på henne. "Är du törstig eller?"

"Bara kåt." Hon tog honom i handen. "Kom, så går vi och gettar ett room."

Hon vinkade till Daphne över axeln innan hon släpade med sig Dean ut ur fängelsehålan.