Draco mötte sin blick i spegeln. Han hörde ett avlägset eko av den extatiska publiken. Kokainet på sminkbordet framför honom lockade med sitt utlovade rus men inte ikväll.
Ikväll skulle han uppträda utan att vara hög som ett höghus. För första gången på månader.
Ett år hade gått sen Draco lämnat livet som en Malfoy bakom sig. Lämnat England för att pröva lyckan som artist i USA. Mugglar-USA. Draco hade lyckats få några spelningar på en skum klubb i New Yorks skabbigare delar och det var där han blev upptäckt. En månad efter det att han lämnat England var han nästa stora stjärna under namnet Dray Black.
Nu var han tillbaka i England för första gången på ett år. En konsert i London. Det kändes märkligt. Draco levde ett helt annat liv nu. Hans tankar avbröts av en knackning på dörren.
"Mr Black, det ör dags att gå på scen", hördes en dov röst utanför dörren.
"Kommer strax", svarade Draco lätt irriterat. Han hade beslutat sig för att använda sin mors namn som ogift av flera anledningar. Det hade en koppling till Harry och dessutom passade det bra in i hans rockstjärneimage. Draco såg sig återigen i spegeln. Hans look hade förändrats.
Den svarta kostymen var utbytt mot svarta skinnbyxor och en tajt svart t-shirt. Han var ordentligt sminkad. Glamrockstilen med sotade ögon klädde honom. Han matchade skinnbyxorna med boots i samma material. Det blonda håret var kvar, men det var längre och mer stylat än tidigare. Världen utgick från att han var gay vilket passade Draco utmärkt eftersom han faktiskt var det.
Draco lade tillbaka kokainpåsen i skrinet. Inte ikväll. Inte något heroin heller. Draco visste att han trillat dit ganska ordentligt men drogerna dövade smärtan. Det knackade på dörren igen.
"Jag kommer", sa Draco, nu ordentligt irriterat. Han reste på sig och gick ut i backstage-området. Hans manager slöt genast upp vid hans sida. Lacey Smith var ett geni, hon var personen som upptäckt Draco och gjort honom till en stjärna. Det var även hon som introducerat Draco till knarket.
"Okej Dray, ikväll kommer det bli ganska lugnt. Det är bara sittplatser, inga ståplatser, så vi behöver inte oroa oss för trängsel vid kravallstaketen", sa hon snabbt.
"Bra", svarade Draco kort. Han visste inte om han skulle hata Lacey eller älska henne. Drogberoendet hade gått så långt att han faktiskt insåg att det var ett problem.
Draco gick vant ut på scenen och fram till mikrofonen. Strålkastarna bländade honom och han såg inte ett dyft. Det spelade ingen roll.
"Välkomna till den bästa kvällen i era liv", skrek han in i mikrofonen. Responsen var omedelbar, publiken skrek som galna. "Jag heter Dray Black som ni vet." Då fick Draco synen tillbaka. Ett par välbekanta gröna ögon mötte Dracos. Han hade inte sett Harry sedan han sprungit ifrån honom i Astronomitornet för över ett år sen. Han insåg att låten han valt att inleda konserten med var läskigt passande. Innerst inne hade han förmodligen vetat att Harry skulle dyka upp.
"Ikväll inleder jag med en ny låt, den heter 'If I Had You'. Nu kör vi!" vrålade han upphetsat. Han älskade att stå på scen. Publiken skrek upphetsat men Harrys blick var uttryckslös. Draco tyckte sig se en glimt av hopp men han avfärdade det som inbillning. Introt dunkade igång och Draco började sjunga.
So I got my boots on, got the right 'mount of leather But if I had you, that would be the only thing I'd ever need From New York to LA getting high rock n' rollin But if I had you, that would be the only thing I'd ever need The flashing of the lights That would be the only thing I'd ever need That would be the only thing I'd ever need
And I'm doing me up with a black color liner
And I'm workin' my strut but I know it don't matter
All we need in this world is some love
There's a thin line 'tween the dark side and the light side baby tonight
It's a struggle gotta rumble trying to find it
Yeah if I had you, then money, fame and fortune never could compete
If I had you, life would be a party it'd be ecstasy
Yeah, if I had you
You y-y-y-y-you
You y-y-y-y-you
You y-y-y-y-you
If I had you.
Get a room trash it up 'til it's ten in the morning
Girls in stripper heels, boys rolling in Maseratis
What they need in this world is some love
There's a thin line tween a wild time and a flat line baby tonight
It's a struggle, gotta rumble tryin' to find it
Yeah if I had you, then money, fame and fortune never could compete
[ From: . ]
If I had you, life would be a party it'd be ecstasy
Yeah, if I had you
You y-y-y-y-you
You y-y-y-y-you
You y-y-y-y-you
If I had
It might feel so good
But I've got you stuck on my mind, yeah!
The fashion and the stage
It might get me high
But it don't mean a thing tonight
Yeah, if I had you, the money, fame and fortune never could compete
If I had you, life would be a party it'd be ecstasy
Yeah, if I had you
You-y-y-y-y-you
You-y-y-y-y-you
You-y-y-y-y-you
If I had you
Yeah, if I had you, then money, fame and fortune never could compete (never could compete with you)
If I had you, life would be a party it'd be ecstasy (it'd be ecstasy with you)
Yeah, if I had you
You y-y-y-y-you
You y-y-y-y-you
You y-y-y-y-you
If I had you
Draco sjöng direct till Harry. Han förbannade sin stolthet som fått honom att lämna England. Men det var försent att älta det nu. Han släppte inte Harrys blick en enda gång under hela konserten. I pausen gav Draco en säkerhetsvakt order om att förse Harry med ett backstage-pass. Det var hans sätt att säga till Harry att han ville träffa honom. Efter två extranummer, däribland 'If I Had You' en gång till var konserten över. Draco gick tillbaka till sin loge och påbörjade den mest nervösa väntan i hans liv. En kvart senare knackade det försiktigt på dörren. Den öppnades sakta.
"Hej Dray", sa Harry lågt och gick in. Kliché eller inte, Draco tappade nästan andan. Det hade gått så lång tid. För lång tid.
"Hej Harry", svarade Draco tomt. Han visste inte vad han hade att vänta.
"Jag älskar dig också", sa Harry rättframt. "Det tog mig några dagar att komma fram till det och då hade du redan lämnat England", Harry hade tårar i ögonen. "Jag visste inte om du fortfarande…", viskade han. "Men så hörde jag låten."
"Jag menar varje ord", sa Draco strävt. "Det här livet är fantastiskt men det betyder inget jämfört med dig. Jag älskar dig."
De såg in i varandras ögon i ett par sekunder och möttes sedan i en hungrig kyss. Känslan av att vara trasig försvann hos Draco. Han insåg att han försökt fly i ett år. Draco avbröt kyssen.
"Jag kommer behöva din hjälp", sa han tyst. Han skämdes.
"Med knarket?" frågade Harry och smekte Draco i nacken med sin tumme.
"Hur kunde du veta…?" frågade Draco lätt chockat.
"Babe, hela du skakar. Och ta inte illa upp, men du ser sliten ut. Du måste gått ner minst 10 kilo. Men du är fortfarande vacker", sa Harry ärligt.
"De tog iväg mitt dåliga samvete och mina dåliga minnen. Och smärtan. Jag trodde att du inte ville ha mig", viskade Draco. Hans ögon fylldes återigen med tårar. "Jag har inte tagit något alls på ett dygn, det är abstinensen som börjar sätta in. Jag vill inte längre."
"Vill inte vadå Dray?" frågade Harry försiktigt.
"Allt det här. Rockstjärnelivet. Ikväll var Dray Blacks sista konsert. Någonsin", sa Draco bestämt. "Allt präglas av knarket. Det var min manager som fick mig att bli beroende."
"Vad du vill", sa Harry stöttande. "Ska vi gå hem till mig? Jag har en lägenhet här i London."
"Vadå gå?" frågade Draco och log snett. "Vi är trollkarlar."
"Men om du försvinner…", invände Harry.
"Det är väl ett poetiskt slut på Dray Black. Att låta honom gå upp i rök, bokstavligen talat", sa Draco och log upphetsat. Harry kunde inte låta bli att ryckas med.
Och med ett pang försvann de till ett lyckligare liv.