Kapitel 1

[Marodörerna]

"Det är sant! Du ljög inte?" Utbrast Sirius, nästintill svimfärdig. Han tittade pafft på James som skamset visade upp sitt prefekt-märke och brevet som det kommit med. Det var inte bara det att han var prefekt (vilket var hemskt nog) – han var ordningsman.

"Jag tror att Dumbledore försöker få ut något av detta." sade James till de andra. Remus nickade instämmande.

"Låter troligt."

"Men… är… inte… ordningsman… lite… att… ta… i?" frågade Peter knappt hörbart med munnen full med kittelkakor.

Marodörerna föll i evig tystnad (eller i en halv minut? Vem räknar?).

[Lily, Alice, Haylie]

Det var alltid lika spännande att träffa sina klasskamrater efter långt och härligt sommarlov. Se vilka som hade låtit håret växa ut, se vilka som hade legat i solen halva sommaren, helt enkelt se förändringen av alla sina kamrater som skett under de tre månaderna de hade varit ifrån varandra.

"Lils!" Lily vände sig om på den trånga perrongen och urskiljde nätt och jämnt sina två bästa vänner genom folkhavet som kom springandes mot henne. Ett leende spred sig på Lilys läppar.

Det hade knappt gått 10 sekunder då Alice och Haylie stod framför henne. Båda med stora grin fastklistrade i ansiktet på dem.

"Blev du det?" frågade Haylie försiktigt och lät blicken glida ner mot Lilys blus, ungefär i brösthöjd. Lily svarade med ett leende. Alice och Haylie gav ifrån sig ett litet skrik.

"Åh, vad häftigt!"

"Jaa…" började hon lamt. "Jag vet dock inte vem som är ordningsman än."

"Det är bergis Remus…" mumlade Alice aningen drömmande. "Remus Lupin." Tjejerna gav henne en menande knuff i sidan ("Aje…!"). Lily himlade med ögonen.

"Eller så blir det Diggory i Hufflepuff!" sade hon.

"Han är sjukt snygg!" påpekade Haylie. "Inte i stil med Sirius i och för sig…"

"Säg inte att ni två har gått och kärat ner er i marodörerna!" utbrast Lily förargat. De svarade inte.

"Det kanske är bäst att gå på tåget nu så vi inte missar det?"

[Marodörerna]

Det var högt tempo i marodörernas kupé. Sirius och Peter satt och spelade en omgång knallkort (efter ett redan flertal spelade omgångar). James och Remus hade en livlig diskussion kring Puddlemore United och Tutchill Tornados's match som spelats under sommarlovet.

"Vilken dykning alltså…" Sade James beundrande.

"Ibland önskar man att man var lite bättre ute på quidditchplanen." sade Remus.

"Varför?" James gav sin vän en frågande blick. Remus vred sig aningen besvärat på sätet och kollade ner på sina, helt plötsligt, mycket mer intressanta skor.

"Jag är ju inte som du, eller Sirius precis." Svarade han honom generat.

"Vad menar du med det?" frågade James förbryllat.

"Tja, hur snygg är jag på en skala mellan ett och tio? Jag är inte ens atletisk."

"Herre gud, Måntand! Är det så här du känner? Så ska du ju inte känna! Du är ju en marodör för guds skull!" utbrast James i en viskning så att Sirius och Peter inte skulle kunna höra. Remus verkade uppskatta James ljudnivå men verkade inte vilja gå djupare in på ämnet de nyss dragit upp.

"Så du tror att Dumbledore försöker få ut någonting av att göra dig till ordningsman?" Sade Remus intresserat. James nickade.

"Det finns ingen annan logisk förklaring." Han grep tag om det kalla märket som låg i fickan på hans luvtröja. Hårt. "Det måste i alla fall ligga någonting bakom det."

"Tja, det kan ju i alla fall inte bero på fina prestationer." sade Remus skämtsamt. "Fast vad vet jag? De kanske uppmuntrar att bryta regler på den här skolan."

"Kanske har Dumbledore fått reda på vad som har hänt?" Sirius hade nu lagt sig i Remus och James konversation.

"Vad har hänt?" pep Peter upphetsat.

"Har du inte berättat Taggis?" frågade Sirius förvirrat.

"Vad är det som har hänt, James?" frågade Remus.

"Har inte du och jag ett prefektmöte att gå på, Remus?"

[Lily, Alice, Haylie]

"Åh, du missade verkligen någonting Lily!" utbrast båda hennes väninnor när de hade berättat om sommarens stora händelse – matchen mellan puddlemore United och Tutchill Tornados.

"Jag önskar jag också hade kunnat gå." sade Lily och hon lät faktiskt riktigt uppriktig trots att Quidditch inte riktigt var hennes stora passion.

"Men du hade säkert roligt på bröllopet?" försökte Alice med ett osäkert leende.

"Ja, berätta för oss! Var det vackert?"

"Det är inte varje dag man ser ett svin gifta sig med en giraff." flinade Lily. "Men jorå, det var fint." Leendet försvann från hennes läppar.

"Ni blev inte sams." sade Haylie. Lily skakade besviket på huvudet.

"Men jag orkar faktiskt inte bry mig om henne längre. Är det så hon vill ha det så får hon väl ha det så! Nu å andra sidan tänker jag gå på prefektmötet."

"Glöm inte att berätta vem som blev ordningsman…!"