45 sätt att få en varulv att falla för dig

2. Skratta så mycket att dina kinder gör ont

"Så, det här är min examenspresent till Sirius," berättade James för Remus när deras vän inte var i rummet. De var i Remus nya lägenhet och det var bara de tre eftersom Peter hjälpte till hemma och Lily försökte få hennes familj att godkänna hennes framtidsval.

Remus lyfte ett ögonbryn. "Det är en inslagen låda. Vad är det i den, James?"

James log som en hyena och vickade på sina ögonbryn. "Amen Måntand, om jag sa det skulle jag ju förstöra överraskningen, eller hur?"

"Åh, jösses, det är något som jag måste skydda mig och Sirius från, visst är det? Något som jag kan behöva kontakta ministeriet för?"

Hans glasögonprydda vän tittade på honom med spelad skräckslagenhet. "Remus! Jag kan inte fatta att du ens föreslår något sådant!"

"Förslag, ha! Du fick just en idé."

"Det fick jag, Remus, det fick jag."

Sirius återvände från toaletten och slängde sitt långa hår över ena axeln. "Godric, det är jäkligt varmt ute. Den som tyckte solen var en bra idé måste varit galen."

Remus skrattade. "Sirius, utan solen hade ingen kunnat överleva."

"Du menar, utan mig hade ingen kunnat överleva."

James lyfte sin hand. "Jag hade."

"Hallå!" Sirius tittade på sin andra vän med ögon som hos en sparkad hundvalp. "Remmy, du hade inte kunnat leva utan mig, eller hur?"

Remus kinder rodnade och han drog i sin skjortkrage. Eftersom han hade insett att hans kärlek till sin kompis var mer än till en vän eller bror, var det svårt att hitta det rätta svaret direkt. "Hehe… Självklart, Tramptass…"

Sirius ansikte lyste upp. "Ser du, Tagghorn?" sade han torrt till James. "Remus bryr sig om mig."

"Åh, jag bryr mig också, Tramptass." Han gav honom presenten. "Kolla här, din examenspresent."

"Du skojar?" Även om Sirius var i sin människoform, tyckte Remus att det var som att Sirius svans viftade. Han tog paketet och slet av pappret. När han lyfte av locket försvann hans glada uttryck. "VAD F-? JAMES!" Han höll upp en sax.

Det var Sirius reaktion som gjorde det till det roligaste i världen. James föll ner på golvet och höll sig i sidan på grund av sitt skrattande. Remus föll tillbaka mot armstödet på soffan och skrattade så mycket att tårar strömmade nerför hans ansikte. Detta var roligt på ett helt annat sätt än det de hade upplevt förra veckan på deras examensdag, då hade det varit av misstro att de alla hade klarat det. Idag var det på grund av att James gjorde narr av Sirius toviga hår… och för att Sirius ansiktsuttryck påminde Remus om… tja, faktiskt… en arg hundvalp.

"Och du, Remus! Gaddar ihop dig med James på det där viset! Det är så himla orättvist! Ni båda tar alltid varandras parti, mot mig!"

"S-S-Sirius – det där är bara löjligt!" spottade Remus fram.

Sirius kinder var röda medan de två fortsatte skratta. "Ni två är ena jäkla idioter, vet ni det? Idioter – båda två!"

Remus kämpade lite för att sätta sig upp, men när han lyckades vinkade han nonchalant till Black-brodern. "Åh, lägg av, Tramptass. Till och med du borde erkänna att det var en bra skämtpresent."

Sirius började långsamt – väldigt långsamt – le okynnigt. "… ja den var väl helt okej. Men vet ni…"

När Remus hörde det tonfallet nyktrade han till. "Sirius, vad tänker du på?"

Sirius log mot James. "Du, James, ditt hår hade kanske inte varit så rufsigt om vi rakade det…"

James tystnade och kravlade sig ner bakom soffan. "NEEEEJ!"

Remus suckade medan Sirius tog sin present och började springa efter James med saxen. Ja, Remus älskade till och med bråkmakaren Sirius.