2. Sjukstugan
Jag lät min blick studera honom långsamt. Han såg så lugn ut när han sov, som att de inte fanns något att oroa sig för. Med ett omedvetet skratt strök jag försiktigt bort några hårlockar från hans ansikte vilket tycks ha väckt honom.
'' Förlåt.'' sa jag lågt då jag lätt fick dåligt samvete av att ha väckt honom. James tycks dock inte ha stört sig av de då han bara gav mig ett svagt leende medans han satte sig upp, fortvarande min hand i sin. Jag studerade våra händer medans jag smekte hans handrygg. Då fyllde välbekanta röster mina öron och vi gled hastigt ifrån varandra. James stod nu mot väggen med armarna med kors menas jag lagt mina händer i knät. Jolene kom instormade med Liam en bit bakom.
'' Lily! Du lever. '' sa hon och pustade ut av lättnad. Jag fnissade till och grymtade till av smärta när hon kramade om mig.
'' Du kommer nog ta dö på mig.'' sa jag och kände hur fort hon släppte mig.
'' Har alltid sagt att jag kommer vara din död.'' sa Jolene och skrattade kort efteråt. Liam som hoppat till sängen bredvid såg på Jolene.
'' Tack för hjälpen.'' sa han med ett vänligt leende. Jag antog att han trillat i trappan. Men de var inget ovanligt. Alla visste att Liam Oresh var den klumpigaste Gryffindoraren som någonsin existerat. Medans min uppmärksahet hade vandrat till Liam hade jag inte tänkt på att James fortvarande var i rummet. Jolene tycks ha märkt honom och hade blivit tyst för någon minut.
'' Borde inte du vara i omklädningsrummet eller med de andra? '' frågade Jolene sedan med en nyfiken ton som fanns någonstans i hennes sätt att tala. James ryckte bara på axlarna innan han gick med snabba steg ut därifrån. Spänningen löstes upp när Jolene satte sig på sängen med ett flin.
'' Vad hände efter att jag tappade medvetandet. '' frågade jag. I vanliga fall hade jag tagit tag om hennes axlar och skakat på henne tills hon svarat mig men jag sitter fast för tillfället.
'' Var ytterst nära på att smälla till Drake med ditt slagträ men du vet hur Oliver är så han stoppade mig. '' sa hon och blåste bort den svarta hårslingan som lagt sig för hennes syn. Jag log halvhjärtat då jag kramade om min skadade hand då jag väntade på mer information.
'' Nå? Vad hände sen? Vem vann? '' frågade jag och till min förvåning rufsade hon till mitt orange färgade hår innan hon skrattade.
'' Vi. Du skulle ha sett Maxies ansikte. Han fick samma gröna färg i ansiktet som hans ögon.'' sa hon innan hon satte sig ner på samma stol som James tidigare satt på.
'' De låg väldigt jämnt dock.'' fyllde Liam i medans han med lite besvär ställde sig upp för att vara en del av samtalet.
'' De var för att vi var två spelare mindre! '' sa Jolene som om Liam just förolämpat lagets förmåga. Jag skrattade bara vilket som fick dom båda att brista i skratt. Vi höll oss till samma ämne då Jolene berättade hur hon så gärna skulle vilja drämma till Max med ett slagträ men hon skulle kanske förlora sitt perfekt märke i så fall. Tiden gick så fort när jag hade någon att prata med men så fort de var tvugna att gå kändes de ensamt. Jag visste att de skulle minst vara två veckor som jag tvingas stanna här. Vilket som betyder att jag inte kan delta på några träningar. Med en irriterad och uttråkad suck lovade jag mig själv att nästa gång lär de vara Drake som ligger i smärtor.